Jag har vuxit upp med eget vatten i barndomshemmet där föräldrarna bor än. Brunnen har fungerat perfekt i 50 år. Ett filter mot aningen för högt järn fick sättas in för 10 år sen.
Angående att barnen inte ville ta över; inte alla som är ok med mulltoa etc. Har man egna tonåringar t ex kanske det är svårt att se att en stuga på landet blir behagligt för alla.
Jag hade frågat om källan, när sinade den sist? (Förhoppningsvis har den inte sinat). Jag hade innan köp låtit ta prover på vattnet för att se att det var ok kvalitet. Var det problem hade jag yrkat på avslag på priset för åtgärder.
Det är en grävd brunn som sedan även har sprängt för att komma ner djupare. Tidigare ägare har inte haft några problem med vattentillgången. De har druckit vatten men inget prov har gjort senaste 25 åren.
Jag kommer lägga bud med reservation på vattenprov.
Jag tycker det låter som ett drömläge (nära vatten, ingen insyn, nära stan) för relativt lite pengar. Om staden växer kommer stugområdet förmodligen med tiden bli permanentbostadsområde med tiden, och tomter nära vatten kommer alltid vara efterfrågade. Så det är förmodligen en helt ok investering över 10-30 år utöver den egna njutningen.
Det enda jag skulle fundera på är upplägget hyresrätt i stan och fritidshus. Det passar många, medan det för andra är roligare med riktigt hus i förort, och då kan en stuga bli överflödig. Hur tänker du?
Jag tänker att det kan vara värt att fråga anonymt / i allmänhet om vad som gäller för kommunen. Så man inte ger dem vittring att komma och kolla om det nu inte skulle vara OK (vilket jag tror är risk att det inte är…)
Vårt vatten är testat tjänligt, men jag tycker inte det är så gott och det har en liten gul ton. Inte så att det smakar illa eller luktar svavel. Mer som att det smakar lite för lite, jag gissar på icke perfekt sammansättning av mineraler. Så vi tar med vatten hemifrån för att dricka, men använder brunnsvatten till all matlagning, koka kaffe etc.
En stuga med grävd brunn med otjänligt vatten såldes nyligen i närheten, så det sågs tydligen inte som ett hinder.
Min poäng är att det inte är så blodigt att ta med lite dricksvatten även om brunnsvattnet skulle visa sig vara otjänligt. Det kanske duger till disk, tvätt och matlagning, man får lusläsa testresultatet lite och se vad eventuellt nedslag är på. I vårt fall är exempelvis vattnet “tjänligt med anmärkning” på natriumnivå, men gränsvärdet överskrids med mindre än felmarginalen på testet så det tycker jag rent matematiskt inte att de ens har fog att anmärka på.