Har både mina och min respektives föräldrar kvar i livet förhoppningsvis ett bra tag till och vi har redan en bra ekonomi själva och en fin utveckling framåt. Har dessutom barn som börjar bli vuxna.
Den dagen generationen ovanför för oss kommer det finnas arv uppskattningsvis i storleksordningen totalt 5 miljoner från båda sidor. Dessa kommer komma utspridda i tiden och vi har funderat om inte dessa pengar den dagen det blir aktuellt istället skulle gå direkt till våra barn istället för oss föräldrar? Detta för att de troligtvis då kommer vara i en period i livet där ett extra tillskott gör stor skillnad. Det kommer också ge oss föräldrar en tydligare och enklare bild i hur/när vi hjälper våra barn ekonomiskt. Det kommer också underlätta för att vi skall undvika att hamna i en situation där barnens står lottlösa fram till den dagen då vi dör och våra tillgångar blir deras. Med tanke på hur vi resonerar är det rimligt att vi kommer lämna ett stort arv efter oss den dagen.
Jag tänker själv att idag skulle ett arv om 2 Miljoner inte förändra mitt liv mer än det hade ökat på mina investeringar. Hade jag däremot fått det arvet för 20-25 år sedan när jag letade bostad, hade höga studielån etc. så hade det gjort all skillnad i världen. Dvs, vi skapar mest värde för familjen genom att göra så här.
Barnen är redan idag väldigt sparsamma och ekonomiskt förståndiga så jag ser inga risker eller konstigheter här, de kommer disponera pengarna ansvarsfullt.
Är det någon som resonerat kring detta och till och med gjort slag i saken, vilka lärdomar har ni och vad bör man tänka på?
Just nu är det bara på tankestadiet mellan mig och min fru, om vi väl väljer att agera så här när det är dags, är det vettigt att prata om detta tänkta förfarande innan det sker, och i så fall bara med barnen eller även med mor/farföräldrarna. Jag är lite orolig att det skulle bli ett rätt stelt och konstigt samtal med den äldre generationen även om jag själv uppskattat det den dagen jag var i samma sits. Jag vill ju bara att alla skall känna så bra som möjligt inför och under detta när det väl är dags.
Om det gör någon skillnad så har både jag och min fru syskon som kommer dela på arvet med oss och det kanske komplicerar saker efteråt vad det gäller kommunikationen, fördelningen är ju redan satt genom arvslott (om inte något annat skrivits ;))
Så ville mina föräldrar göra med sina barnbarn, naturligtvis i samförstånd med mig och min syster.
Med mitt och min systers goda minne så hoppade de sas. över en generation och skrev testamente till sina barnbarns fördel. Alla barnbarn fick lika delar och arvet var pga storleken tvunget att placeras under överförmyndarnämndens kontroll till barnen blev 18. Jag fick även lämna in en redovisning varje år gällande mina barn till överförmyndarnämnden.
Har gått i samma tankar, men mest av anledningen att jag tror att det finns en “risk” att arv-/gåvoskatt införs. Således kan barnen få en större del av kakan kvar i slutänden om man gör slag i saken nu. Men då är vi inne på spekulation, och sånt håller vi ju inte på med
När du fått ut ditt arv är pengarna dina. Då är du fri att göra vad du vill med dem, till exempel ge dem till dina barn. Det är inget konstigt med det och inget du behöver prata om i förväg med sina föräldrar eller syskon. (Men har du mer än ett barn ska du ge dem lika mycket, annars blir det knepigare.)
Vi är i liknande situation och har gjort på det sätt du diskuterar.
Känns inte alls vettigt att vänta.. Våra Barn uppskattar hjälp när deras kostnader med små barn etc stiger. Mycket mindre nytta om säg 15-20 år när barnbarnen flyttat ut.
Större delen av det vi ärvt och kommer att ärva kommer vi skicka vidare via gåva till våra barn. Inga stora summor dock. Vår föräldrageneration Har/hade inga större tillgångar.
Utöver det har vi givit förtida arv/gåva till våra barn bestående av en viss andel av vårt sparande i samband med att större boenden behövdes för deras familjer.
Jag tycker ni krånglar till det. Om pengar finns i större mängd än ni behöver, ge ett bidrag till era barn. Det finns två bra tillfällen: när de landat i vuxenlivet och ska köpa sin första bostad, och givet att det gick bra första gången: när de bildar familj. Får ni pengar via arv senare än så: bättre sent än aldrig.
Fick ett rejält arv vid 18. Räknade ut att avkastningen täckte mellanskillnaden i livsinkomst på en högre utbildning vs vanligt jobb och avslutade studierna.
Sedan dess har det tillkommit gåvor och arv från annat håll och avkastningen har varit så hög att jobbet blir lite av en teater och hela livet känns som ett skämt.
Förskolan förbereder inför skolstart och lågstadiet för mellanstadiet o.s.v. upp till universitet och högskola som förbereder för yrkesliv, vilket är onödigt iom finansiellt oberoende. Så nästan all daglig aktivitet från barnsben har i stort sett varit onödig med facit i hand.
Är hela idén dålig pga det eller kan man komplettera med andra sorters meningsskapande?
Blir väl också konstigt om man ska ge sämre villkor än möjligt? Lika onödigt det också.
Jag har själv funderat en hel del på detta, nu är jag förvisso längst ned i kedjan i min familj så jag är ju gävig när jag säger att det är ju “najs att ge till barnbarnen”
Men rimligtvis borde man om man är 2 som jobbat hela livet och varit duktig på att spara ha tillräckligt och inte behöva det arvet. Samtidigt som någon som är i 20-30 års åldern är i den perioden där de är i som störst behov av pengar.
En sak man kan göra är ju att ge pengarna gradvis för att försäkra sig om att de inte slösas bort hur som helst. Det kan också bli emotionellt jobbigt att helt plötsligt förvalta en portfölj som är värd många årsinkomster när man inte själv sett den växa från 0.
Jag har börjat ge mina barn lite av min förmögenhet vilket är fint. Tänk bara på att ge det i enskild egendom så du säkrar upp att pengarna hamnar hos dina barn i slutändan. Sen om dom tex köper hus gemensamt med någon partner så får man bara hoppas att dom skriver skuldebrev/samboavtal.
Finansiera bostäder för pengarna, och skapa ett narrativ att far/morföräldrarna har möjliggjort detta. Det bör skapa en känsla av förpliktelse att dessa pengar skall förvaltas väl.
Om inte bostad skall köpas så kan avkastningen finansiera delar av en dyrare hyra för hyresrätt.
Vad var fördelen med att göra på detta sätt? Om du och din syster ärvt på vanligt sätt hade ni bara kunnat ha specifika konton för dessa pengar och gett dem till barnen t ex när de fyllde 18. Och sluppit all admin med testamente och överförmyndare. För mig känns det bara som att skapa extraarbete som inte alls behövs, men det kanske är något jag missar?
Det du missar är att det var mina föräldrars uttryckliga önskemål och de ville att barnbarnen skulle veta att arvet tillsammans med en kopia på testamentet skulle gå direkt till dem bara för att morfar&mormor ville ha det så. Så rent sentimentala och symboliska skäl kan man nog kalla det. Vilket kan vara nog så viktigt, även om det säkert kan låta svårförståeligt för somliga.
Visst hade det varit praktiskt enklare att göra som du beskriver det, men för mina föräldrar så var deras barnbarn allt och de ville att barnbarnen alltid skulle veta att sedan de kom så var de deras första (och sista) prioritering och naturligtvis så supportade vi barn deras önskan
Detta liknar mina tankar för mina barn, och det speglar även traditionen i släkten. Stora värden har överförts i form av fastigheter och lägenheter. Den äldre generationen med mycket pengar betalar åt den yngre generationen, sen vid ett senare tillfälle skrivs ägandeskapet över. För min del hoppade processen över mina föräldrar, jag hyrde först av Morfar, sen fick jag bostadsrätten. Sålde den visserligen och flyttade till attraktivare ort, men utan att vara oansvarig. Mina föräldrar fick huset betalt och senare ett gåvobrev i julklapp. Jag ägde även mina morföräldrars villa och de betalade hyra till mig, den såldes när de hade gått bort.
Pengar har överförts på ett sätt där de är låsta. I teorin hade det gått att sälja och supa bort, men det skulle krävas en del företagsamhet att realisera. Så jag har kunnat vänja mig vid att vara resursstark.
Sen har narrativet alltid varit, “det är släktens pengar, vi förvaltar dem bara”. Jag har suttit med mina föräldrar och diskuterat hur de ska placera arvet från sina föräldrar, då det är ett beslut som behöver tas för framtiden och över generationsgränserna. Jag kommer släppa in mina barn på samma sätt.
Min situation är bara lite applicerbar men delar ändå.
Jag/ Vi har inte haft pengar i den storleksklassen förrän nu och föräldrarna lever så det vi har gjort är endast:
1 skänkt 10-100K till barnen, totalt kanske 300K för att stödja olika situationer
2 Har aktiefonder till barnbarnen ( i våra namn hittills)
Om 10 år kanske jag har en så tydlig bild av hur mycket vi behöver tills vi dör att jag kan ha beslut om gåvor i miljonklassen och då har vi rimligtvis ärvt, men föräldragenerationen är mycket fattigare (har gjort något av en klassresa) så de pengarna spelar begränsad roll, men om ett arv kommer i storleken 600 K så kanske vi skickar det rakt igenom. Troligen. Isåfall blir det med villkoret att det endast får användas till deras P-spar eller insats hus.
Har liten släkt och inga bråk så det kommer gå smidigt utan släktfejder
Tillägg/ Lite off topic men jag ser att tråden grenar ut sig lite:
Jag har hjälpt mina föräldrar att förstå sin ekonomi med buffert etc så de tydligt kan se vilka pengar de absolut aldrig kommer behöva. Tack vare det har de skänt oss barn några 100K de senaste åren. Kriteriet för att jag själv skall känna att det är OK att göra så är
1 De är helt säkra på att de inte behöver pengarna (de går + varje månad, inga lån, äger huset och detta är cash som ackumulerar utöver rejäl buffert)
2 Jag är säker på att det inte finns ett scenario när de behöver dessa pengar
