Jobbar statligt med utrikesfrågor, och det ger så mycket att jag hade fortsatt även om jag blivit ekonomiskt oberoende. Men gått ner i arbetstid, och kanske tagit tjänstledigt då och då om det gått.
Konkret hade jag köpt en bostadsrätt med plats för ett större matbord. Vill gärna ha middagar med 10-12 vänner. Det får jag inte plats med idag.
Ja, det heter väl typ grannyra eller något.
Allt handlar ju om hur många som bor på adressen.
Ute på landet blir det ju fler som får dela på pengarna. Men oftast är det ju mindre belopp och någon bil.
Men ibland blir det ju lite större summor. Tror det varit två tillfällen här hos mej där en handfull vunnit typ 5-30miljoner.
Jag har testat vara hemma och blir kraftigt understimulerad mentalt. Det skapar andra problem som är problem på riktigt.
Att göra det en vecka är en sak, men testa ett halvår, där aktiviteterna inte går att göra under den perioden som t.ex. golf under vintern. Dessutom blir man väldigt lätt ensam.
Men alla har olika behov och olika delar som ska stimuleras.
Det är en viktig insikt och därför är ju inte detta livet för alla. I princip alla mina fritidsaktiviteter är icke-väderberoende och en hel del av det sociala livet händer dessutom online. Då är det mindre problematiskt. Men lever man för golf, segling, uteserveringar och trädgårdsskötsel förstår jag att nordisk vinter inte lockar.
Exakt, det är dessutom begränsande i hur mycket en hjärna kan stimuleras i olika hobbies 
Jag skulle säga upp mig och dela ut överskottspengar till välgörenhet.
(Fast risken att jag skulle vinna är minimal då jag inte spelar/köper lotter)
Klart! Du måste ju skydda alla låtsaskompisarna du har runt dig! 
Hade sagt upp mig direkt om det var tillräckligt att leva på och behålla den standard jag vill ha.
Däremot hade jag nog hoppat på tillfälliga jobb med saker jag är intresserad av.
Jag förstår att folk är olika men det känns ändå obegripligt att folk behöver ett arbete för att uppfylla mental och social stimulans, ni som känner så kanske skulle testa att skaffa intressen och engagera er i saker utanför jobbet?
Jag har redan sagt upp mig och lämnar arbetslivet ganska snart. Äntligen!
Men om jag fått så mycket pengar tidigare i livet så hade jag också sagt upp mig. Ser inget självändamål att arbeta heltid åtminstone när man inte behöver. Det finns andra som kan få jobbet istället.
Det hade blivit avancerad form av hobby verksamhet istället. Hoppa på kul grejer med eller utan betalning. Utveckla sig och lära nya saker. Jag har aldrig haft problem med att hitta saker jag vill göra, tvärt om, aldrig haft tid att göra allt jag vill göra utanför jobbet.
Om man känner sig osäker så kan nog alternativet med att dra ner på arbetstiden vara ett bra alternativ. Det gjorde jag mest för att parera med frun som jobbar heltid. Vi tyckte det var kunde vara svårt med en heltidare och en helt ledig med ganska olika levnadsmönster. Eller så tror vi det hade varit åtminstone. Vi vet ju inte eftersom vi inte gjorde det. Nu går vi båda två snart 
Jag har planerat för livet efter “storkovan”:
Måndag: Jobba med något hemma, vet inte vad. (Skriva en bok? Göra bra läromedel jag kunde ge till lärare?)
Tisdag-onsdag: Voluntärarbete på skola. Bara göra roliga saker, t.ex. lyssna på när barn läser eller ha en liten mattegrupp för de med extra hjälpbehov eller för de med behov av extra utmaningar.
Torsdag: Hushållsarbete, städa och tvätta.
Fredag-söndag: Helg!
Stort grattis !
Det är faktiskt en väldigt bra grej att testa. Dom allra flesta gissar/tror att ledighet kommer ge lycka och tillfredsställelse.
Men det är för dom flesta en prövning att vara helt arbetsbefriad över tid och långt ifrån alla som mår bra i det.
Visst efter en lottovinst med storkovan, kan det ju te sej lättare.
Men tänk alla dom som kämpar efter exempelvis FIRE, och offrar stor del av vardagen till sparande och jobb under måååånga år för att inse att det inte är deras grej att vara helt lediga när väl proppen dras.
Lägg därtill att det då oftast är precis så att livet går ihop ekonomiskt när deras ”dröm” blir verklighet.
Jag älskar genuint att jobba. Att få vara i de sammanhangen och att få prestera i uppgifter som är utmanande. Jag tillhör de som räknar med och hoppas få jobba till de 70 ish (frun är ngt yngre och vill inte heller sluta tidigare). Vi reser, är kulturella, tränar, är igång och äter mkt ute då mat är stort intresse. Det skulle inte förändras mkt med att sluta jobba.
170 ish millar i vinst? Det kommer aldrig hända då jag aldrig spelar 
För en del kanske jobb och fritidsintressen smälter samman, och en del jobb kan vara svåra att utföra på hobbynivå.
Som ett tillspetsat exempel, om ens passion är att vara med och konstruera rymdraketer, är detta ganska svårt att pyssla med på hobbynivå.
Nu är det många antaganden här. Jag hoppar på det tåget och antar:
att det inte år så många som vi lätt tror i vår värld, fiskdammen RT.
att ganska få kämpar med detta, utan snarare gör det naturligt.
att väldigt få offrar stor del av vardagen.
att det sällan handlar om många år, eftersom det ofta hänger ihop med livsstilen.
att få som faktiskt har böjelsen att bli “less på ledighet” siktar på FIRE.
att detta är som olja och vatten, antingen har man en halvminimalistisk FIRE-livsstil redan eller så har man det inte och då landar man inte i att behöva fundera kring det ena eller det andra och än mindre att försöka övertyga varandra online. 
p.s. Man kämpar f ö mot FIRE (om man nu kämpar). Efter syftar snarare på det du pratar om sen, svårigheten att leva med FIRE. 
Jag håller föga förvånande med dig.
I vårt specifika fall skulle kanske alternativet till sparande kunna ha varit högre konsumtion, två bilar istället för en osv.
Efter snart två år utan att arbeta har jag inte blivit “less på ledighet” ännu.
Jag sitter i möten, i telefonkö eller framför datorn hela veckan. Det kan jag vara utan. Men på fredagar har jag ett sidokneg med dåligt betalt som ger motion. Det bör jag nog fortsätta med, betalt eller inte. Det var det som tog mig ut ur post covid.
Du har helt rätt att vi alla har olika behov av stimulans… Jag tänkte själv mer att man inte alltid väljer sina arbetskamrater/kollegor medans man väljer sina vänner ifrån vilka man gillar å har bra utbyte me…
Me andra ord så tycker jag att man får en helt annan stimulans att umgås me vänner…
Jag tror faktiskt att en hel del inte vet vad FIRE innebär, de är bara något man kommit på… Man ser ju en hel del som undrar vad de ska jobba med när de är FIRE… Ehh…?
Jag håller helt med, att om man lever på nudlar och ljummet kranvatten i 20 år för att kunna säga upp sig och göra … exakt samma sak var är då meningen med FIRE?
För mig innebär FIRE att jag kan leva ett bättre liv än det jag har idag, utan att behöva tänka på ekonomin och varje dag kolla om min globala indexfond gått upp…
Alla är vi olika å visst har jag tyckt om att jobba men fritiden är roligare… Har sluta jobba för flera år sen å för mig känns de underbart…