Okej, tack.
F.ö. håller jag med dig om att “FIRE” är ett fånigt begrepp. 
1 gillning
Ett sätt att tänka där är att dela upp det i två perioder. Dels har man perioden efter regelrätt pension, säg 65. Då kollar man på hur mycket pengar man behöver utöver det man får i pension. Så räknar man på 4%-regeln utifrån det. Sedan kollar man på perioden fram till dess. Eftersom den antagligen är betydligt kortare än 30 år kan man helt enkelt räkna antal år gånger årsutgifter. Då har man en hyfsat rimlig och konservativt räknad summa.
Ska man börja labba med att ta ut tjänstepensionen tidigare så blir det ju mer komplicerat. Och än bättre är antagligen att köra en Monte Carlo.
2 gillningar
Jag föredrar också årsutgifter gånger år som tumregel. Då tappar man inte bort hur det egentligen funkar.
Alltför många tittar på 4%-regeln som någon slags blackbox utan att förstå att 25 årsutgifter ger 25 år (plus lite bonus).
1 gillning
Fast det är ju inte så det funkar, utan det brukar till exempel, med samma resonemang som det som ligger bakom fyraprocentsregeln, anses att man behöver runt 30–40 årsutgifter för oändlig uttagstid (permanent withdrawal rate).
Det där är väl inte riktigt korrekt. Regeln är inte för att pengarna ska räcka 30 år, den är för att minimera risken att du ska kunna hamna i ett scenario där pengarna tar slut innan dess. Men för majoriteten kommer de att ha mer pengar efter 30 år än de började med.
1 gillning
Det är precis så det funkar. 4%-regeln hamnar nära 3.3% eftersom 1/30 = 3.3%. Ju längre tid det handlar om, ju större osäkerhet, men också ju större potentiell bonus från avkastning.
De olika aspekterna av bonusen diskuteras här, om du är sugen på att diskutera det vidare:
1 gillning