Halloj!
Första inlägget men följt både podden i flera år och flitig forumläsare, och känns som detta kanske blir ett inlägg bland många men det som känts mest värdefullt för mig på forumet har varit tankar om vardagsekonomi.
Bakgrund
Jag och min sambo väntar vårat första barn.
Nyprod. Hus och belånat ca 4,6 milj (värde ca 5,8)
sparat: 200-300 tkr
Två bilar varav ena firmabil (combi).
Inkomst tillsammans ca 66 tkr netto. (36 – 30 tkr)
Kostnader fasta + rörliga (ränta, amortering, mat, telefon, energi (vintertid) osv) ca 38 000 kr.
Därtill går övrigt till sparande i olika former så som semester och långtidssparande (fire? )
Spontant känner jag att vi tjänar ganska bra (offentlig sektor och 30-35 år) men uppvuxen med viss ekonomisk stress jag bestämt aldrig ska föra vidare, lite som Jans beskrivning om ”ekonomisk oro handlar inte om pengar” och kan egentligen inte göra annat än att hålla med, men det är ju inte så enkelt tyvärr.
Vi planerar spontant att mamma är hemma första året första 9 mån och då räknat 5 dagar i veckan, drygt 21 300 kr/mån, därtill har vi båda 10 % genom förmån första 180 dagarna. Således 23 400 kr*0,7 = 16 400 kr efter skatt.
Pappa fortsätter med ca 36 000/mån
Således 54 200 kr, en inkomstförlust på 13 700kr.
Hur mycket är vettigt att förvänta sig i inkomstbortfall och ökade kostnader över det första året med barn?
Håller också på att räkna om det är värt att sälja kia sportagen från 2012 med 18 000 mil eller låta den köra och dö folkbilsdöden…. Men det är en helt annan tråd.