Säkert någon på forumet som varit i liknande situation så slänger ut en fråga:
Jag önskar av olika skäl söka nytt jobb. ”Problemet” är att jag varit på samma arbetsplats i drygt 10 år. Hur ska jag göra med referenser? Vill av naturliga skäl inte använda min nuvarande arbetsplats som referens eftersom jag inte sagt upp mig än. Jag skulle nog kunna ringa upp de personer jag använde som referenser för 10 år sedan, men de känns ju ganska daterade, har utvecklats mycket sedan dess.
Jag är läkare men situationen borde vara liknande inom andra jobb?
Vanligtvis så har man någon nära kollega på sin nuvarande arbetsplats som man kan referera till. Rekryteraren är van med att folk inte ger sin nuvarande chef som referens.
Det skulle ses som ovanligt och lite konstigt att jobba på ett ställe i 10 år och inte ha någon referens alls därifrån.
Bra tips som vanligt! Haft samma chef i 5 år drygt men skulle kanske kunna höra med personen som var min chef innan.
Kanske kan prova att ha en kollega som referens men blir inte det lite värdelöst som referens? Kommer förstås be nån jag kommer bra överens med. Om det är flera sökande kanske man prioriterar den som har chefen som referens istället sin bästis?
När jag sökte det nuvarande jobbet flyttade jag så det var ingen hemlighet för förra arbetsgivaren att jag sökte jobb och de var också referens.
Ofta vill rekryterare ha åtminstone någon chef som referens. Det kan vara en tidigare chef eller någon annan person med chefsbefattning. Det måste inte vara din närmaste chef.
Har lämnat kollega som referens och det funkade såpass att jag blev erbjuden jobb, tackade dock nej.
Jobbat länge på storbolag, mina gamla chefer har gått i pension, eller suttit i andra länder och nu lämnat bolaget, sen har jag varit utan chef ganska långa perioder och min nuvarande chef är bara chef administrativt så även om han säkert skulle säga några snälla ord hade det inte varit särskilt värdefullt för varken mig eller rekryteraren.
Nå jag har bara sökt jobb på mindre företag, max 10 anställda. Tycker dock att ofta är de inte så noga med referenser utan nästan mer personlighet och att man nu har någon form av grund, detta hjälper ju knappast dig men jag tror iallafall i privata sektorn att personlighet spelar stor roll, klickar personligheten med chefen har man halva inne.
Jag har tidigare lämnat min nuvarande chef, och då tydligt sagt åt nya jobbet att endast ringa när de väl bestämt att de ska anställa mig och att de ska meddela mig innan de ringer, så jag kan förvarna chefen, dvs när det egentligen är klart. De brukar vara förstående inför sådant.
Referenser brukar vara en formell sak som egentligen inte spelar roll om det inte är något högst avvikande som framkommer. Åtminstone i min bransch, men vet inget om din.
Jag har agerat referens åt kollegor samtidigt som vi arbetat tillsammans, det är inga konstigheter. Det viktiga är bara att man vet vad kollegan gjort och har kunskap om denna. Det finns ju 2 typer av referenser, en referenstyp om personen och personligheten, den andre är kring det affärsmässiga och personens kunskapsnivå.
Har du nån kollega som du hjälpt eller som ibland kommit till dig för stöttning eller en andra bedömning av nått komplicerat? Det kan även vara nån som arbetat “under dig” i företagets hierarki men som sett dig i ditt dagliga arbetet och med patienter/kollegor.
Så skrädda, om möjligt, dina referenser till den som rekryterar och den kultur som finns i bolaget.
“socialt körkort” dvs man fungerar i grupp, kommer till jobbet, att det man skrivit ansökan stämmer med verkligehten osv. Oftast här man som arbetsgivare vill kolla att det är en “vettig person” man anställer.
Kolla kunskapsnivå och kanske mer kunna fråga lite i detalj vad man kan förvänta sig arbetsmässigt/kompetensnivåmässigt av den här personen.
Har man en formell examina/utbildning inom ett visst område så blir ju det ett tecken på en viss inlärningsförmåga, kompetens osv. Har man inte det så finns kanske inga andra sätt att verifiera/kontrollera att personen är som de är och kan det de kan.
“Signalvärdet” av att man anger att man önskar referenser OCH sen faktiskt kontaktar referenserna gör kanske att man lyckas gallra bort vissa “självutnämnda världsmästare” som på papperet försöker framstå som mycket bättre än de är.
Finns en “förväntan i processen” som både arbetsgivare och arbetstagare att referenser gör att man lyckas bättre matcha BÅDAS önskemål. Det ligger ju i BÅDAS intresse att en rekrytering blir lyckad och alla individer och företag har inte “fullständig självinsikt” hur de är, vad de behöver, under vilka förutsättningar jobbet blir bäst gjort osv. Så en referenstagning kan då visa att det helt enkelt inte blir en bra match TROTS att båda parterna initialt trodde det.
Så generellt sett skulle jag säga att referenser är värdefulla för båda parterna. Man kan också “skjuta lite på det i processen” genom att i ansökan ange “referenser ges på förfrågan”. Då blir det kanske inte heller ett problem att det kommer fram vid fel tillfälle på nuvarande arbetsplats att man söker nytt jobb. Jag tänker (kanske felaktigt?) att referenser oftast blir aktuellt en bit in/mot slutet i rekryteringsprocessen då TS kanske hunnit träffa och förklara varför senaste 10 årens arbetsplats kanske inte är bra/representativ som referens.
Referenser är nog aktuellt först i slutet av processen som du skriver men min bild är inte att det är ren formalia. Min bild är att referenser är en pusselbit när arbetsgivaren rekryterar.
I mitt fall är min nuvarande arbetsplats sedan 10 år väldigt representativ eftersom jag kommer söka ett liknande arbete. Hade jag flyttat till en annan del av landet hade jag utan tvekan använt min chef som referens.