Har fått uppfattningen på forumet att det aldrig skada att söka jobb även fast man har ett.
Jag är på ett ställe där jag verkligen trivs på och vill egentligen inte bytta.
Men kände att det kunde vara kul att prova att söka något annat bara för att få testa sin attraktivitet.
Kort information, är ingenjör nyexad 2020 från ingenjörsutbildning.
Jobb 1- 24 månader
Jobb 2- 12 månader
När jag var på intervjun kändes det bara stelt. Det var HR personen som ställde frågor och det kändes som hon mest letade fel eller var kritisk till mina meriter.
Hon ifrågasatte att jag bytt jobb så ofta och det fick mig att tycka att det hela kändes lite olustigt. Eller är det bara jag som överdriver? Men magkänslan var inte bra.
De frågade vad jag tyckte var viktigt och då sa jag trevliga kollegor och en chef som inte ”tyglar” mig för hårt utan litar på att jag gör det jag ska.
Då satt de bara som ufon…
Det var längesedan jag mådde så här dåligt. Hela vägen hem från intervjun var jag extra tacksam för de jobb jag har idag.
Jag vet inte egentligen vad syftet med inlägget är mer än att jag känner mig förvirrad.
Har ni varit på någon intervju då ni tänkt vad ”fan” håller de på med?
Jag har både varit på jobbintervjuer och varit jobbintervjuare och i båda varianterna har det flertalet gånger blivit stelt, mismatch o.s.v. Jag var på arbetsintervjuer där de såg mig som underkvalificerad för att några år senare bli jagad av rekryterare som kommer med mössan i näven till betydligt mer kvalificerade tjänster som jag numer inte ens svarar på eller ens ägnar en extra tanke åt.
Det är supervanligt idag att hoppa mellan jobb med ett par års mellanrum och de frågar om det enbart för att de har svårt att behålla bra folk.
Gå inte och må dåligt och dra en massa slutsatser p.g.a. en intervju. Lägg det i erfarenhetsryggsäcken bara och ta det med en axelryckning.
Låter som du fått en klar bild av att du inte kan tänka dig att byta till denna arbetsgivare vilket är lite vad en intervju går ut på. Det jag tycker du ska ha med dig i en intervju är att den alltid går åt båda hållen. Det är lika mycket ett tillfälle för dig att få en bild av en potentiell arbetsgivare som för dom att få en bild av dig som potentiell arbetstagare.
Jag har varit på intervjuer som känts fantastiska och intervjuer där jag bara har velat sjunka genom golvet för att slippa vara kvar i rummet. I det senare exemplet har jag gått ut med tanken “Här vill jag aldrig någonsin jobba”.
Det är fullt naturligt det du har gått igenom och det kommer nog hända fler gånger i livet. Ta med dig erfarenheten och ditt nya perspektiv och lita på känslan du får från intervjutillfället. Du vet numera exakt hur det ska kännas för att du inte ska vilja jobba för ett företag.
Har varit på både sidor bordet och frågorna i en intervju är oftast för att förstå hur personen tänker.
Att hon ifrågasätter varför du redan vill byta jobb är inte konstigt. Du borde ha varit förberett på det. Som rekryterare ville jag gärna att mina civilare skulle stanna mer än ett år. På ett år hinner man scrappa på ytan (iaf i en avancerade jobb). Som rekryterare vill jag veta om jag kommer att kunna ha kvar det om det finns utvecklingsmöjligheter hos mig eller om du har svårt att vara kvar så fort dopamin försvinner.
Som rekryterare kan jag också ha svårt att rekrytera nån som ofta har bytt jobb då de kommer att sakna en del erfarenhet.
Till ex om man tänker på processindustri där en projekt kan ta mellan 2 och 5 år från första basic Engineering till comissioning och start-up kommer inte någon som har bytt jobb varje år har en djupförståelse för den projekt personen kommer att ha en bra förståelse för sitt roll i fas av projektet.
Det kan givetvis vara annorlunda i IT eller andra branscher men man ska inte underskatta att snabba bytte i början av karriären kan vara en nackdel senare.
Det kan också vara tvärtom om man har valt sina byte med omsorg. Dvs varje byte ökar kompetensen i värdekedjan.
Man brukar prata om learn or learn or leave. I början av karriären är learn viktigt.
För att komma tillbaka till din intervju, hade jag velat hörat som svar att du ville bredda din erfarenhet, att den nya jobbet gav den det möjlighet samtidigt som du kunde bidra med din erfarenhet.
Jag har varit på MASSOR av intervjuer som sinsemellan har varit väldigt olika. Ganska tidigt lärde jag mig att de intervjuer som funkade bäst för mig var där jag kunde ”styra” agendan ganska mycket och ”prata på”. Då kunde jag också förbereda en typ av manus och sedan se till att inte dra iväg för långt ifrån det. De intervjuer där allt var väldigt uppstyrt från arbetsgivarsidan passade inte mig så bra. Inte så att jag nödvändigtvis gjorde bort mig där men de jobben blev jag som regel inte erbjuden.
När jag först började jobba började jag efterhand känna att jag inte var på rätt plats, så att säga. Det var olika ”tecken” som inte riktigt stämde. Var för sig hade tecknen kunnat bero på slumpen men efterhand förstod jag att det nog fanns ett fundamentalt fel. Det handlade om saker som:
De saker som jag var bra på värdesattes inte fullt ut (trots att de stod i tjänstebeskrivningen)
Det fanns en önskan/förväntan att jag skulle vara bra på andra frågor än de jag var bra på.
Kollegorna var i de flesta fall ”inte som jag”.
Det fanns inte utrymme att arbeta på det sätt som jag ville.
Den här situationen ledde till att jag sökte andra jobb för att, om möjligt, rätta till situationen. Sedan löste det ingenting och allt blev med tiden bara värre. Till slut gjorde jag ett ”stort omtag” där jag sökte mig till nya branscher och sammanhang. Det ledde efter några år till att allting löste sig. Det roliga och intressanta var att alla frågorna löste sig på en gång. De var inte oberoende av varandra utan hängde ihop.
En del av processen i att landa i att jag behövde göra ”omtaget” var att gå på intervjuer där mitt motiv för att söka jobbet ifrågasattes öppet. Det var frustrerande på riktigt och jag gick därifrån och undrade vad jag gjort för fel. Så här i efterhand kan jag konstatera att de hade rätt.
Jag är i exakt denna position nu. Tack för att du delade.
Fråga, omskolade du dig till en nytt yrke eller bytte du bara bransch inom samma yrke? Jag har upplevt att yrket sitter lite i väggarna, att alla inom yrkeskåren tänker lite lika. Om du inte passar mallen för yrket, kan det bli svårt att passa in.
Jag brukar tänka att HR i många jobb inte är representativt för din arbetsmiljö i stort och att man får se dom som någon slags biljettkontrollanter till att åka på jobbtåget. Så om de är kassa men jobbet fortfarande lockar och de vill gå vidare med dig så skulle jag ändå vara öppen för att utforska det. Ibland är det dessutom i spacet av att vara obekväm som något häftigt kan hända.
Har inte så bra erfarenheter av HR överlag, men man kan ju fråga sig varför de kallade dig till intervju, om de skulle ifrågasätta byten av arbete.
Tror dock inte att det var menat på det sättet, utan istället ha blivit en mismatch som flertalet skriver. Personligen upplever jag mig känna ganska snabbt om man klickar eller om det blir stelt.
Jag brukar kolla hur många äldre ingenjörer, och då civilingenjörer som jag, som är på ett bolag. Är där ingen 50+ år gammal civilingenjör så vill jag inte jobba där. Är alla yngre känns det som att alla lämnar för att det är dålig löneutveckling och dåliga villkor, annars skulle de stanna.
Tänker kanske fel men denna strategi har fungerat väldigt bra för mig. Nu är jag på ett bolag med väldigt många äldre och yngre civilingenjörer och jag har aldrig blivit så här bra behandlad, haft så här bra villkor i min anställning och så trevliga och kompetenta kollegor.
Finns så klart alla typer av människor med olika utbildning på mitt bolag vilket är bra men det är en extra kvalitetsstämpel när flera äldre civilingenjörer är kvar länge på ett bolag, tycker jag personligen.
Tråkigt när man får en dålig känsla efter en intervju.
Dock skulle jag säga med min erfarenhet att det du hade inte var en riktigt dålig intervju utan en “så där” intervju.
Du har en lång karriär framför dig och du lär antagligen hamna på mycket sämre intervjuer i framtiden.
Absolut, men då har jag avbrutit intervjun, tackat för mig och gått där ifrån. Har även som rekryterande chef avbrutit intervjuer för att inte slösa varandras tid när det uppenbart är fel.
Bästa var intervjun jag avbröt, tackade för mig och förklarade att det var en ointressant tjänst för mig. Den chefen ringde upp ett par dagar senare och tyckte att jag nog måste fått fel intryck så om jag kunde komma in på en ny intervju så de fick en ny chans… det finns ufon både bland folk som rekryterar och folk som söker arbete.
Jag tror att det enklaste är att jag spelar med öppna kort här för att situationen ska bli begriplig. Det är svårt att prata om de här sakerna på ett abstrakt men fortfarande begripligt sätt. Min situation är/var så här:
Jag är civilekonom och började jobba 2002. Mitt första jobb var på en kommun. Jag hade inte så tydliga idéer om vad jag ville göra och tänkte att det skulle fungera att välja ett så kallat generiskt jobb. Jag menar då en typ av jobb som är “vanligt” och finns hos en arbetsgivare som inte hör till de mest populära eller erbjuder några uppenbara karriärmässiga “specialmöjligheter”. Den kommun jag kom till var bra på många sätt. Eftersom jag inte hade något att jämföra med kom jag att uppfatta den nivån som “normal”. Som det senare skulle visa sig var det en iallafall delvis felaktig bild.
Varningstecknen, de jag listade innan, märktes även på denna första arbetsplats men jag var inte tillräckligt erfaren eller insiktsfull för att reagera på dem då. Jag kände ändå efterhand att det inte gick så bra på jobbet som jag skulle önskat. Jag var ambitiös och kreativ men det var en annan typ av egenskaper och “fokus” som behövdes för att bli framgångsrik i den roll jag hade. Jag sökte nya jobb och tänkte att det skulle gå att rätta till bristerna den vägen. I praktiken kan den förflyttningen beskrivas som “ur askan i elden”. Det nya jobbet var annorlunda och jag fick en mer specialiserad roll. Dock blev “mismatchen” även i denna roll med tiden tydlig. Senare ledde det till att jag blev närapå utbränd och sade upp mig. Precis innan där började jag “tappa bort” uppgifter och göra slarvfel på en nivå som inte var normal.
Att sedan resa mig och komma tillbaka till en ny och bättre tillvaro var en process lite av samma typ som resan ner till botten. Det började med ett uppdrag för ett bemanningsföretag som visade sig vara allt annat än bra. Dock insåg chefen hos uppdragsgivaren att “bristerna” inte berodde på mig och gav mig en fläckfri referens. Det underlättade för mig att ta mig upp från bottennivån där och då.
Jag hoppar över historien om min fortsatta väg uppåt eftersom jag tänker att den är mer individuell. Om det skulle dyka upp några specifika frågor där kan jag förstås dela erfarenheter därifrån också.
Min strategi för omställningen kan beskrivas så här:
Utgå från min befintliga utbildning, inte omskola mig. Det hade varit ok att läsa någon kurs om det hade funnits en väldigt tydlig väg framåt men där och då ville jag hålla många dörrar öppna. Att läsa en kurs hade inneburit att låsa mig för ett visst spår och eventuellt kunnat påverka möjligheten att välja andra spår. Om jag skulle söka en tjänst/uppdrag inom område X skulle jag på intervjun behöva förklara varför jag läst en kurs inom område Y, åtminstone om detta inte gjorts på deltid vid sidan av jobbet. Det skulle skicka signalen att jag egentligen ville göra något annat. Det är direkt olämpligt att skicka sådana signaler.
Utgå från mina drömmar och visioner. Som student hade jag idéer om vad jag ville göra men jag uppfattade dem som inte riktigt realistiska. Att de inte var realistiska berodde på följande faktorer:
A) Jag hade inte riktigt rätt förkunskaper/profil.
B) De saker jag ville göra var tydligt konkurrenspräglade.
C) Jag var rädd för att misslyckas
Nu valde jag att bortse från dessa saker och mer fokusera på ett positivt narrativ enligt mönstret:
A) Vart vill jag komma?
B) Vilka förkunskaper har jag som är relevanta?
C) Hur kan jag utveckla dessa förkunskaper?
D) Vilka konkreta “vägar in” finns det?
E) Vad behöver jag göra för att lyckas?
Rent faktiskt finns det i de flesta branscher och sammanhang olika vägar in. Ofta är ett sätt att komma in direkt efter examen. Där kan det handla om att göra praktik och gärna ha en “strömlinjeformad profil”. Denna väg in är oftast den mest konkurrensutsatta men ger också störst möjlighet att göra intern karriär. Sedan finns det andra vägar in. Det varierar hur konkurrensutsatta och “karriärinriktade” dessa är.
Beskrivningen att “alla inom yrkeskåren tycker lika” kan nog stämma till någon del men det finns också en bredd inom själva yrket. Det finns standardroller av olika slag och där är “likriktningen” sannolikt ganska stor. Man ska vara på ett visst sätt för att passa in, både kompetensmässigt och socialt. De som blir befordrade är oftast de som matchar en stereotyp bild av hur man ska vara. Sedan finns det olika mer nischade roller och där kan profilerna se delvis annorlunda ut. Det är dock en utmaning att skaffa sig den erfarenhet för att kunna söka dessa roller, särskilt när man är i början av sin karriär.
En annan väg är att “titta bortom standardrollerna” och då främst på områden där utbildningar som ingenjör/ekonom/jurist (till exempel) är gångbara utan att man nödvändigtvis har just ingenjör/ekonom/jurist som titel, jobbar snävt med sådana detaljfrågor eller främst har kollegor med exakt samma utbildning och bakgrund som en själv. Om man har en bredare utbildning är detta område stort. Det finns alltså många möjligheter att jobba med “ekonomirelaterade”, “juridikrelaterade” eller “ingenjörsrelaterade” roller och områden. Det är ofta en fördel att vara jurist om man jobbar med “juridikliknande” frågor men det är inget krav. Frågorna kan på ett plan vara enklare än “den rena juridiken” och ligger ofta i gränslandet mellan juridik och andra områden. Om man så vill skulle man kunna beskriva det som att jobba som “jurist light”. Att på ett sådant område ändå vara jurist kan dock underlätta när det gäller att göra karriär, särskilt som många av kollegorna inte har exakt sådan bakgrund och har lärt sig “hantverket” på arbetsplatsen.
Min egen roll idag kan beskrivas som både “ekonomirelaterad” och “juridikrelaterad” enligt mönstret ovan. Dock har jag också många kollegor som har andra typer av bakgrund. En hel del jobbrelaterade saker är mer självklara för mig än de är för dem. Dock finns en stark intern utbildningsfunktion som ser till att alla får rätt förutsättningar. Det finns också en rad olika mer specialiserade roller internt. Jag skulle sannolikt ha lättare att söka en sådan än de med mer “generell bakgrund”.
Jag tror inte på det. Frågan är i grunden en standardfråga. Du skulle få den frågan var som helst och ”utmaningen” är att svara på frågan på ett bra och övertygande sätt. Du bör alltså ha ett tydligt och enkelt svar som framstår som nästan självklart. Då vinner du en poäng på den frågan. Blir du istället förvånad över frågan eller kommer med undvikande svar blir det istället minuspoäng.
Något minuspoäng kan man ”ha råd med” om man i övrigt gör en bra intervju men en sådan här standardfråga är dum att torska på. Det kan mycket väl komma någon mer knepig fråga och där kan du kanske ta minuspoängen istället.
