Sluta haka upp dig på det, det är en standardfråga helt enligt mall och du gav ett ganska dåligt svar.
Det kan ha att göra med att du kanske inte har så mycket erfarenhet av intervjuer och kan inte ”spela spelet”. Det gäller att inte vara fullständig ärlig i sådana frågor utan formulera ett svar utifrån ”vill utvecklas lära sig nytt”.
Att det är en region som anställer innebär att de är väldigt väldigt vana med att intervjua många personer och är professionella helt enligt lagar och regler.
Hade en intervju för ett tag sen och frågade varför personen sökt jobbet och svaret var: för jag får närmare jobbet. Personen i fråga hade all utbildning som var relevant och arbetserfarenhet. Men det svaret gjorde så hon plockades bort direkt.
Jag förstår att personen var ärlig, men bemödar man inte sig att ge ett bättre svar på en intervju så var det inget för oss.
Detta får mig att minnas en intervju jag var på under slutfasen av min kommunala karriär. Jag tänkte att jag kunde ge kommunsektorn en sista chans innan jag kom på vad jag egentligen skulle hitta på. Jag satt på en intervju i en kommun och drabbades där på plats av “akut tråkighetssyndrom”. Jag gjorde nog inget vidare ifrån mig och det var lika bra det.
Detta skulle jag ta på stort allvar. Jag tänker då på två aspekter:
Det är mer generellt av stor betydelse vem man får som chef. Det är en av nyckelfaktorerna på varje arbetsplats.
Att något inte känns helt hundra gällande chefen bör nästan regelmässigt förstås som “toppen på isberget”. På mitt andra (katastrofala) jobb viftade jag bort denna faktor. Det misstaget ska jag aldrig göra om.
Alla olika mer praktiska frågor är väl mer en fråga om avvägning.
Den här frågan skulle jag se mer försiktigt på. Det finns verksamheter som i teoretisk mening handlar om både viktiga och “fina” ändamål men som i praktiken mest handlar om att “göda chefens ego” eller andra ovidkommande saker.
Jag jobbar själv idag med en tydligt “välgörande” verksamhet. Just “välgörenhetsinslaget” (om man nu kan kalla det så) är inte så stor grej för mig. Någon annan kanske går igång på det men för mig är den aspekten neutral. Däremot känns det fint att se att det vi gör leder till resultat. Att något kostar pengar är ändå hanterbart när man kan se riktiga resultat, både i fråga om “förändring på marken” och att de vi jobbar med har ett bra mindset, är kunniga och motiverade.
Jag intervjuar framtida kollegor och ett par fokusområden vi tänker på är att vi kanske kommer få en ny kollega och han/hon ska känna sig så bekväm som möjligt. Det verkar inte som du var på en intervju där de tänkte samma sak, tyvärr.
Med det sagt så vill jag förtydliga det här med synen på folk som hoppar mellan jobb.
Vissa jobb spelar de egentligen ingen roll om man varit på sin arbetsplats i 1år eller 10år, men på andra jobb så kan de ta 1-2år innan man är helt självgående.
Det betyder att vi (där jag är med och intervjuar) letar efter de som helst inte vill hoppa mellan jobb för att: få upp lön, för att testa något nytt, för att man är less osv, utan att man stannar helst tillsvidare och därmed får upp lönen efter prestation.
För arbetsgivaren planerar att investera i dig som ny kollega och då behöver man veta om du planerar att söka nytt jobb om 1-2år eller ej. Det är också påfrestande för kollegorna att kollegor byter arbetsplats.
Vi är inte heller intresserade av personer som vill “klättra upp i karriären” utan bli mer en expert inom sitt eller sina områden. (Pratar om it-infrastruktur komponenter).
Så, det är mina ord om jobbintervjuer och vad jag/vi anser att vår nästa kollega bör ha för egenskaper.
Kass hr indikerar kasst företag. Vem har anställt hr och gett dem makten? Ledningen på det företag som söker folk. Samma sak med kassa rekryterare, indikerar att anställande chef har dåligt omdöme avseende en central del i affärer. Som dessutom påverkar de som ska anställas, eftersom kassa anställningsprocesser leder till kassa anställda. Om man då som kompetent “lyckas” ta sig igenom. Grattis, du får göra allt produktivt och försöka överleva kassa kollegor.
Jag är också ingenjör, och ingen intervju med HR eller kvinnlig rekryterare har lett till jobb för mig.
Jag har också många erfarenheter av dåligt pålästa rekryterare och låg nivå av empati.
Det är lättare att visa empati för någon som liknar dig själv. Som ung kommer du ha störst framgång när du söker jobb hos någon med liknande bakgrund som dig själv. Leta efter chefer på LinkedIn med liknande utbildning som dig själv! Gå direkt till chef istället via HR.
Helt rimlig fråga som du verkligen måste kunna besvara trovärdigt i framtida intervjuer.
Jag rekryterar ibland, och folk som byter jobb hela tiden är jag otroligt försiktig med. Katastrof om man spenderar massa tid och pengar på att rekrytera en person, lära upp dem, integrera dem i arbetet och så drar de några månader efter att de faktiskt börjat leverera värde till bolaget. Då är det bara att börja om och så är ett helt år förlorat.
Du ska däremot inte må dåligt. De har säkert glömt dig vid det här laget och det skall du också göra. Det är bara en arbetsintervju (för ett arbete du inte ens vill ha).
Jag har varit på ett par intervjuer på sistone och det har verkligen varit högt och lågt. Ibland känns det som man sitter med sin bästa kompis och har svårt att riktigt hålla sig till frågan. I andra fall sitter man med någon som inte verkar veta vad tjänsten går ut på och man blir osäker på om man är på rätt intervju.
I många fall märker man också att det är en HR-byrå som fått en kravlista av ett företag och de går stenhårt på listan utan att förstå tjänsten.
I andra fall känns det som att HR-byrån är beredd att gå över land och hav för att man ska gå vidare.
Min sämsta upplevelse var nog när jag gått igenom alla tester, flera intervjuer och sen ska på en “farfarsintervju”. Jag får först frågor som inte är relevanta för tjänsten jag sökt och sedan “logiska pussel” som jag ska svara på.
Ett av dem hade han kopierat från Musk… Jag var ärlig med att jag läst om dessa och kunde svaren. Det var fel svar tydligen. Han och jag var inte på samma våglängd tyvärr och jag ska ärligt säga att jag kommer inte söka någon ny tjänst hos detta företag trots att de konstant söker folk, och vad jag förstår är det för att han godkänner så få.
Ursäkta om jag låter bitter ovan, det är jag inte. Det här har varit otroligt lärorikt, men jag önskar verkligen att man slapp göra samma jäkla logiktest om och om igen.
4 av 5 jobb jag fått har jag pratat med rekryterade chef direkt. Ingen HR eller konsultfirma har varit inblandad. Det har känts bra chefen har varit påläst och kunnat svara på alla frågor.
Det kostar galet mkt att lära upp en person och att lägga en mille eller två att lära upp en person (det tar tid från andra att lära upp och från dig som är nyanställd, även rekryteringen kostar) så att göra det för någon som bara kommer att vara produktiv några månader (efter att ha kostat pengar i 6-12 månader) är inte lönsamt. Som arbetsgivare investerar tid, energi och förtroende i en person och om du är en hoppjerka/orolig själ/en person som letar bekräftelse eller kickar eller hela tiden vill lära sig nytt så spelar det ingen roll hur bra arbetsmiljö/villkor jag erbjuder - du kommer att dra ändå.
Är du dessutom rekryterad för en specifik roll inom en nischad verksamhet kan det var dödligt för verksamheten att tappa en person. Så jag tycker att det handlar om respekt från båda håll.
Väldigt ålderdomlig syn. Jag sätter mig in i ett nytt jobb på en dag och leverar mer på en vecka än någon medioker kollega gör på ett halvår. Ingen behöver lära upp mig, jag lär upp mina kollegor.
Tycker det kan bli lite rolig dynamik ibland på intervjuer. För mig är det viktigt att trivas och bra stämning, att man blir bra behandlad. Så länge detta är uppfyllt har de ett övertag i och med att de väljer om de ska anställa mig. Utnyttjar de övertaget de får i och med det tappar jag intresset, för då behandlar de folk som skräp när de har ett övertag. Och då har de inget övertag längre.
Är absolut inget fel med att byta jobb ofta. Vem är du lojal mot egentligen? Högst bjudande. Det är aldrig fel att sätta ett värde på dig själv och ju tidigare du inser det ju snabbare kommer din löneutveckling och arbetsvillkor förbättras.
Fick du så pass mycket red flags så är det inte fel på dig utan troligtvis något galet på den arbetsplatsen. Du är ingenjör, ta det lugnt och släpp det. Har själv varit på intervjuer som varit helgalna, och många intervjuer där man ska diskutera lön efter 2a, 3e mötet. Bara för att bli besviken av att de lägger sig under marknaden.
Det som gynnat mig mest är att bara stå på sig. Redan vid första intervjun frågar jag lönespann och säger vad jag själv anser. Vad är vitsen med att slösa med din tid om de inte ser ditt fulla värde.
Grattis, du har knäckt koden! Jag är en sådan Civ.Ing och en av de allra roligaste sakerna är att s.a.s. lära upp nån yngre som är intresserad och duktig. Mkt roligt att jobba med sådana, blir mycket energi av det.
Detta kan inte nog understrykas. Känns det som nåt “fel” med chefen, ska man dra öronen åt sig. En dålig eller s.k. toxisk chef, är en av de allra största problemen man kan ha i sitt liv faktiskt.
Jag har själv haft en toxisk chef på min första tillsvidareanställning. Trots att jag då var väldigt ung hade jag konstanta bröstsmärtor. Läkaren diagnosticerade mig med högt blodtryck, men ville avvakta medicin. Han uppmanade mig istället att söka andra jobb. När nytt jobb var i hamn var blodtrycket perfekt igen.
Med det sagt vill jag understryka hur viktigt det är att verkligen passa sig om det finns varningstecken. En toxisk chef kan förstöra din hälsa!
Många knyter upp sig i rekryteringen att det ska vara något särskilt, eller att det finns ett fel eller rätt sätt. Samtidigt som företag försöker pracka på en massa tjänster och prov och skit till de som köper tjänsten.
Följden blir ofta ett batteri av avdankade frågor i stil med “hur känns det?” till idrottare efter en match. Och det betyder en stel stämning. Där jag till slut anställdes fick jag tom göra ett personlighetstest efter att jag träffat i princip hela företaget och kontrakt i princip påskrivet. Jag bara skrattade.
Poängen med en intervju är att prata med personer. Den korta stunden, oavsett vad man pratar om egentligen, säger allt man behöver veta. Om det är stelt och fel, då kommer troligen rekryteringen att bli det, för bägge parter.
Jag är också ingenjör, och flera intervjuer med kvinnliga chefer och rekryterare har lett till jobb för mig. Lika många som med manliga dito, när jag tänker efter. Man skulle iofs kunna tänka sig att det är rätt sällan som förekomsten eller avsaknaden av penis, hos endera part, fäller avgörandet i hur rekryteraren uppfattar din förmåga att göra ett bra jobb.
