Det händer. Bara glömma och gå vidare. Det är mer regel än undantag att man byter ofta idag, och uppenbarligen har du mött ett gäng som är riktigt dåliga på att hålla intervjuer…
1 gillning
Tänker du likadant kring det motsatta? 
Ja, alltså jag är rätt könlös i min yrkesroll. Jag jobbar med en salig blandning av män och kvinnor av olika åldrar och nationaliteter. Det är otroligt sällan som jag upplever att någon behandlas eller blir behandlad på ett visst sätt pga kön.
Men då har jag en yrkesroll med proffsiga kollegor, hög verkshöjd på samtalen, hög utbildningsnivå och en företagskultur där vi mäter prestation och inte snack.
2 gillningar
Jag håller med dig. Har också mycket sällan varit med om någonting, men med tanke den ständiga diskussionen kring det, ville jag fråga, när du uttryckte på det sättet.
Han kanske också är bäst, precis som du enligt din tagline. 
1 gillning
Jag har varit på min arbetsplats drygt 20 år. Det är en statlig myndighet och jag har fått höra saker från de som anställts efter mig.
Det som TS upplevt har jag även fått höra från personer som fått anställning på min enhet. Det beror givetvis på vem den enskilda personen på HR är, men det verkar finnas vissa på HR som trycker på “svaga” punkter i den som söker arbete. Jag tror verkligen inte att de vill någon annan person illa, utan detta är ett sätt att få svar på frågor som de har.
Om det är ett bra eller mindre bra sätt är jag oförmögen att säga, men rent teoretiskt så tänker jag att man ska trycka på de sämre egenskaperna hos en person för att få en rättvis bild. Man berättar givetvis inte om sina egna dåliga egenskaper när man söker jobb.
Jag har dock mött flera personer som tagit rejält illa vid sig när HR pressat dem och trott att de ALDRIG skulle få jobbet. Trots det så fick dessa personer jobbet.
1 gillning
Du har inte pratat med någon som tackat nej till jobbet efter att ha haft kontakt med HR?
Rätt ointressant för ens egen del att prata med HR. Har nästan bara haft intervjuer med den som är chef eller ägare.
Nej, det har jag inte gjort.
Jag vet inte vad jag tycker är rätt.
Men eftersom jag har ett bra jobb där jag är blev konsekvensen att jag tackade för mig innan jag ens visste om jag skulle fått jobbet eller ej.
1 gillning
Hur menar du? Jag vete inte vilka som sökte jobbet
amen to that! håller helt med
Om det finns någon diskriminering i anställningsintervjuer så är det inget de flesta ser på sin arbetsplats - på jobbet ser man framförallt de som fick jobb, inte de som diskriminerades bort.
1 gillning
Visst. Hur vet du att någon fått eller inte fått jobb pga just kön?
@anon93894465
Michael Jordan, NBA-spelaren, missade alltså tusentals skott innan han blev bäst i världshistorien. Det var alltså hemskt för honom innan det blev riktigt bra.
Att faila = är det bästa du kan göra. För det är där du lär dig viktiga saker.
För att kunna bli bra.
Fortsätt gör din grej helt enkelt! Öva öva öva.
PS:
Ett bra sätt att naila just jobbintervjuer är att förbereda sig väl. Kom dit som att du har övat inför ett lopp ungefär. Skriv ner tänkbara frågor, öva, öva, öva. Du kan hitta vanliga jobbintervjufrågor på nätet om du söker. Sen sätter du allihop innan du går dit.
Var förberedd mentalt och fysiskt. Var hel o ren/klä sig fint hjälper också. Dvs. bra första intryck. Lite som att gå på dejt!
Vinn!
Är du bra på detta (ovanstående) kan du också passa på att claima högre lön exempelvis. Var förberedd på löneanspråk också. Är du bra på intervjudelen och har ett vässat CV kan du lätt kräva mer än vanligtvis.
Det är egentligen konsten att sälja vi pratar om.
Man övar här, för att bli bra.
Ledsen och ja det gör ont att “faila”. Men det är så man lär sig!
Olof
1 gillning
Det kanske är fel ställe att jobba på också.
Följ magkänslan, den har alltid rätt. Du måste ju trivas där också… 
Ledsen att det inte gick så bra, jag har lika tråkiga erfarenheter. Vet hur det känns.
Trixet är att inte ge upp och öva som sagt. Var förberedd 100% inför såna situationer, det hjälper massor. Som att öva inför lopp eller ett prov.
Livet är rätt taskigt mot oss på många sätt och man måste ha “inre muskler” så man står ut. Hoppas det löser sig för dig < 3
Lööv//Olof
1 gillning
Oj, frågade egentligen Tjohoo. Tänker att det är rätt stor risk att de skrämmer bort bra människor om HR får sätta tänderna i de sökande och man tar frågorna på fel sätt.
Tror bara de tycker det är en bra grej att sålla. Antagligen vill de ha personer som kan hantera tuffa frågor, kan dom inte det så är de nog inte rätt kandidat till jobbet.
Det är lite av HRs arbete att borra och fiska fram oklarheter, såväl i CV som i svar. Det är något man får vänja sig vid.
Däremot om du upplevde situationen som stel, så var den det. Du ska alltid lita till din magkänsla. Du kanske plockade upp annat när HR pratade? Tonfall? Kroppsspråk? Ögonkontakt/ingen ögonkontakt? Osv.
Att efterforska varför någon byter arbete med ett visst intervall är helt naturligt. Det är sällan positivt för en arbetsgivare om den tilltänkta arbetstagaren tänker sticka om ett år, efter först en rekryteringsprocess (säg 100-120 tkr i kostnad) och därefter upplärning (dvs inte produktiv förrän x antal månader, ytterligare x antal 100tkr).
Du skriver att magkänslan inte var bra och den är viktigast. Hade du använt orden “inte tyglar mig för hårt”…då hade jag också sett undrande ut, (mest för att jag aldrig själv hade uttryckt det hela på det viset…) men jag hade också bett dig förklara dig och berätta om dina erfarenheter kring det, för det säger något om vad du behöver och när du anser att du inte har rätt förutsättningar. DET är viktigare att förstå för en rekryterande chef än hur ofta du byter jobb. Du kanske råkat ut för kassa chefer på flera arbetsplatser och det är något man gärna vill förstå i intervjuläget också. Det behöver man ta höjd för som arbetssökande i sådana här sammanhang.
Det kan alltid vara förvirrande när man hamnar i en situation man inte räknat med, jag hoppas att du på riktigt inte mådde dåligt över det, även om det kanske kändes olustigt där och då? Jag tror du upplevde delvis en situation där båda parter står rätt långt ifrån varandra.
2 gillningar
Detta med rekrytering är en hel vetenskap. Alla verkar göra på olika sätt, Personligen har jag en sådan roll på min arbetsplats att jag deltar i rekryteringar. Häromdagen skulle vi börja utforma kravprofil vid en rekrytering och jag ansåg någonstans att det kunde vara lämpligt att man visade upp examensbevis i processen då vi har krav på att man ska ha examen avklarat. Djävlar i min låda vad idiotförklarad jag blev av hr (som förövrigt inte vet skillnad på högskoleexamen och masterexamen). ”Det är ingen som gör utan det märks på intervjun om de ljuger”.
Är den gängse uppfattningen att man inte ska styrka sina meriter? I det läget förstår jag varför folk på ministernivå helt kan ljuga om att de läst en hel juridikutbildning, när det i själva verket var en liten kurs. Sticker i ögonen för mig som läst juridik vid sidan av samtidigt som jag arbetade heltid.
1 gillning
Det här är en intressant fråga. När jag började jobba för 20 år sedan var det vanligt att skicka in betyg från utbildning och skriftliga betyg från olika arbetsplatser. Idag verkar referenser vara det enda som efterfrågas.
Nu när det kommit fram att alla möjliga höga politiker fuskat med allt möjligt börjar jag undra hur många av mina kollegor som är ”fuskare”. Jag tror inte att man skulle komma undan med att ha ”fuskat helt och hållet” men just det där med ej slutförda utbildningar är sannolikt vanligt, för att ta bara ett exempel. Att ha läst en kandidat men skriva master på cv borde inte heller vara svårt att komma undan med.
1 gillning