Inspirerad av tråden “vilken sport lönar sig bäst för barn” började jag fundera på ett liknande tankeexperiment, fast med resor. Sommaren närmar sig och många letar efter sol och bad – men finns det resmål som också ger något mer? Typ bättre språkkänsla, historisk förståelse eller bara ett bredare perspektiv?
Jag tänker på ställen där man inte bara ligger på en solstol utan där barnen kanske får använda engelskan på riktigt eller snubblar över historia och kultur utan att märka det. Som Malta, där allt går på engelska och riddarhistoria finns i varje gränd. Eller Cypern, där kulturer möts och det fortfarande är varmt långt in på hösten. Kanske till och med Florida eller Sydafrika för vinterresor med sol, bad och en dos verklighetsförankring.
Självklart ska barn få ha kul utan att allt behöver vara “utvecklande”, men lite som i sporttråden – kul att fundera på vad som kan ge oväntade vinster även efter semestern. Har ni några favoriter där sol, bad och mervärde går hand i hand? Jag tänker både på sommarresor och vinterresor.
Klyschigt men skippa turiststråken. Jag läste tex om Baskien och galicien häromdagen där jag aldrig varit, även om jag varit i Spanien säkert 10 gånger. Alltså mer autentiska byar och städer där man ser hur lokalbefolkningen lever. Är och drick där de gör det.
Några såna ställen som jag besökt och några som jag drömmer om:
*Grekiska skärgården kombinerat med Aten (Parthenon osv, västerlandets vagga)
*Sicilien - både vulkangeologi, tempelruiner, gastronomi och glass.
*Röda havet i kombination med Jerusalem och världsreligionerna, men inte just i dessa tider
*Cornwall - fina stränder och brittiskt småstadsmys, spännande tidvattenön
St Michaels Mount (Tåg från London)
*Normandie - gamla badorter och andra världskriget (Tåg från Paris)
*Tyska Östersjökusten - långa sandstränder och gamla svenskstäderna Stralsund och Wismar, rekommenderas! (Bilfärja från Skåne)
Frågan är lite konstigt ställd för mig. På de flesta håll kring Medelhavet finns väldigt goda möjligheter att kombinera sol och bad med kultur, historia och mer “substans” allmänt, i olika former. Det som ofta begränsar är att man behöver ha bil för att ta sig till de platser som är kulturella eller historiska. Ofta ligger ju inte allting på utflyktsavstånd heller så någon form av rundresa med övernattning på mer än en plats är ofta lämpligt.
Jag har själv varit runt i Grekland mycket och då främst på fastlandet. Det har för mig varit en väldigt bra plats för att kombinera sol och bad med kultur och historia. Öarna är jag inte lika insatt i men Kreta är förstås en plats med liknande förutsättningar som Greklands fastland. Grekland är barnvänligt på så vis att många platser är tydligt spektakulära. Även någon som är liten förstår att det är något särskilt med platserna. Om man förklarar ordentligt går det bra att få barnen med på noterna.
Även på Kanarieöarna som förknippas med massturism finns goda möjligheter att uppleva helt andra saker, om man bara vill. Det finns guideböcker som innehåller upplevelser med ganska stor bredd.
Ah, äntligen en tråd där man kan ventilera sina tankar kring semesterns semiotiska potential! Jag minns en gång när vi åkte till Lido di Jesolo – inte för att sola eller bada per se, utan för att barnen skulle internalisera begreppet “liminalitet” i relation till temporär migration inom ett pan-europeiskt konsumtionslandskap. Det funkade förvånansvärt väl tills vi försökte kombinera det med glass, vilket i retrospektiv skapade en viss semi-kognitiv dissonans mellan det sybaritiska och det didaktiska.
Men du nämner Malta – visst, men varför inte slå ett slag för det post-postkoloniala narrativet som genomsyrar Mauritius? Där kan barnen, utan att explicit förstå det, absorbera skärningspunkten mellan fransk kolonialarkitektur och indisk diasporisk matkultur – samtidigt som de försöker förstå varför alla pratar tre språk samtidigt men ingen riktigt verkar vilja prata med en. En form av språklig immersion via social alienation, vilket jag personligen anser vara den mest effektiva pedagogiken för barn i åldern 5–9.
Och Cypern, javisst. Men där stöter man oundvikligen på den geopolitiska frågan om erkända och icke-erkända gränser, vilket förvisso kan vara utvecklande, men tenderar att leda till långa diskussioner om vad “land” egentligen är, och varför vissa flyg inte får landa på vissa flygplatser – något som först blev klart för vår sjuåring när vi förklarade varför Google Maps visade olika färger beroende på vilken inställning man hade på VPN:n.
Florida? Tveksamt. Där gick det mesta åt skogen när vår yngste son, under ett besök på Kennedy Space Center, började ifrågasätta varför USA skickar grejer till Mars men inte har kollektivtrafik i Orlando. Det blev en existentiell kris som inte direkt underlättades av en översockrad churro i 38 graders värme. Å andra sidan lärde han sig begreppet “imperial logistics”, vilket man får se som en bonus.
Men om vi ska vara riktigt ärliga – det ultimata mervärdet får man kanske ändå i den transsibiriska järnvägen. Inte för att barnen förstår något av det, men efter fem dagar i tredje klass mellan Omsk och Irkutsk börjar de automatiskt ifrågasätta hela begreppet “semester”, vilket i sig är ett slags kognitiv katalysator för livslång reflektion. Plus att de lär sig läsa kyrilliska snabbt eftersom de annars inte hittar toaletten.
Så sammanfattningsvis: ja, det finns många ställen där sol, bad och mervärde samexisterar – men man måste fråga sig: för vem är mervärdet, och när manifesterar det sig? I stunden? Ett år senare? I vuxen ålder när de inser att deras barndomsresa till Andalusien egentligen var en performativ akt i familjens post-pandemiska identitetsskapande?
Stort tack för värdefullt och humoristiskt inspel. Mauritius har länge varit ett drömresmål för min del, men av olika anledningar har jag inte kommit iväg just dit. En fundering - du nämner att de talar tre språk där, som jag förstått det talas engelska och franska - vilket är det tredje språket?
Malta känns som en riktigt het kandidat i sommar, men finns det verkligen inget annat land kring Medelhavet där engelskan håller samma nivå?
Ett franskbaserat kreolspråk är huvudspråket på Mauritius, som jag kan rekommendera varmt som resmål. Det enda alternativet till Malta är nog Gibraltar, om det är engelska vid Medelhavet man är ute efter.
Så länge man inte drar all inclusive utan istället planerar lite själv så anser jag att de flesta resor kan ge kulturupplevelser och språkutveckling. Handlar ju mer om vad man gör på resan än vart man faktiskt reser.
Jag tycker att mina barn verkligen har utvecklats av de resor vi varit på.
Håller med om detta till viss del. Det kan vara stort att bara åka lokalbuss i ett annat land.
Men samtidigt är det skillnad om man åker till en kultur som är annorlunda mot den svenska. Vi var i Istanbul med barnen precis innan det började kännas allt mer osäkert där och det var en stor upplevelse. Det blir inte samma sak när man är tex i London.
Kan också verkligen rekommendera att resa med ett barn (dvs en förälder och ett barn, inte hela familjen). Det blir en stark upplevelse för både barn och förälder.
Florida i oktober (Fort Lauderdale) runt 10-25/oktober. Orkansäsongen är över och 28-30 grader i vattnet/havet 30-35 i luften på dagarna och 25-30 på natten. Där får man ta sig ett nattdopp i poolen också så länge man inte stör nån (frihet under ansvar). Man kan åka till nationalparker, se på hockey billigt, Keyöarna med massa sevärdheter och Disneyworld mm. Valencia på sommaren om man inte räds värme. Fantastiskt vacker stad med en massa sevärdheter, fin badstrand, zoo, science center, hajakvarium och fantastiskt fin park med en massa mandarinträd som är drygt en mil lång och 400-600m bred. Bra kollektivtrafik där och hyfsat billig. Annars hyr vi alltid bil på semestern förutom vid storstadssemestrar.
Rom - historia vart du än går. Sen tar du dig till kusten för bad alternativ tåget från Rom till Comosjön och flyget hem från Milano.
Barcelona- kust och arkitekturhistoria
