Hej! Jag vet inte om detta är en bra idé men skulle gärna höra på era tankar
Ska ta över en släktgård inom 10år priset är redan spikat. Sparar aggressivt nu för att senare ”snabbt” kunna bli skuldfri och delvis leva på skog och arrende.
Två barn 5 / 7 år har redan isk men bara en bit över hundra på varje. Är det en bra idé att fylla upp deras isk till gränsen för att sen låna pengarna av dem innan / när de fyller 18? Tanker att man då kan ge dom en bra ränta på pengarna och senare låna ut eller ge tillbaka pengarna när de ska köpa hus.
Hur skulle det ens gå till rent tekniskt? Vad menar du med att låna pengar av dem? Ska du sätta in pengar på deras ISK, för att sen ta tillbaka dem..? Du får gärna förtydliga lite
Jag tror inte du får nyttja pengarna du sparat (i realiteten gett som gåva) i dina barns namn till vsh. Även om det är 300’/barn som är skattebefriat fom. 2026 och den summan understiger överförmyndarspärren.
Jag är tveksam till att inköpet av en släktgård räknas som att den utgiften är till för barnet. Även om jag iof anser att på sikt så är det ändå det, men jag tror du framöver ska pausa barnsparet och istället spara hårt i ditt eget namn för att undvika problem.
Ja nu har jag inte funderat på det men något sådant ja. Har inte koll på hur krångligt det skulle vara att ta ut pengarna men förstår ju givetvis att det kräver deras medgivande givetvis.
Fast jag ser det ändå som deras pengar som jag då över typ en 10års period. Men det är ju såklart en risk att de inte blir så välartade in förstående som man önskar vid 18.
Känns som en rejäl gamble att hoppas att dina barn vill låna ut sina pengar till dig om 10 år. Och som sagt vet jag inte hur det går att göra innan dem är 18?
Varför inte spara i eget namn? Den förhållandevis lilla pengen du sparar på det kan väl knappast vara värt risken?
Jag läser ovanstående som att du menar att du lånar deras pengar över en 10-årsperiod?!
Och så kan man absolut se det, men före de är myndiga och själva beslutar över sitt eget kapital och ev är villiga att låna ut det till dig så spelar det, på gott och ont, inte så stor roll hur du betraktar vare sig pengarna eller transaktionerna. För du har redan gett bort de pengar som står i deras namn och du tillåts som förälder att förvalta kapitalet (så länge kapitalet totalt i deras namn understiger överförmyndarspärren) efter bästa förmåga fram till deras 18-årsdag. Men i det ingår sannolikt inte att köpa en fastighet i ditt namn för deras pengar.
Jag antar att du gärna vill utnyttja skattebefrielsen inom ISK genom att placera ut 300’ per barn, men i det här fallet så tror jag inte att du kan både äta kakan och ha den kvar.
Nej nu det är ju inga stora pengar att spara på det egentligen. Men hur stor är risken? Hade ju varit perfekt om man kunde fixa lånet innan de fyllt 18.
Själv fick jag 50tkr av farfar som min far lånade av gav mig 2500kr per år det funkade bra trots att jag var så långt från en skötsam ungdom man nästan kan komma. Fick sen pengarna när jag köpte mitt första hus.
Risken är väl ganska stor om dina kids vill köpa sig en lägenhet och börja jobba? Kanske sugen på att köpa en bil, en riktigt härlig resa med kompisar i några månader.
För mig låter det helt galet att ge bort pengar och hoppas du kan få låna tillbaka dem igen.
Spara inte mer till dina barn de närmsta 10 åren. Lägg det i ditt namn och gör som du tänkt utan att skatteplanera på ISK i deras namn. Du kan ha exakt samma upplägg som det du tänker med nackdelen av att du får betala lite mer i skatt längs vägen genom att ha det i ditt namn.
Jag sparar till dottern, men jag gör det i mitt namn. Jag har flera ISK var av ett är tänkt till dottern, om allt går som planerat i livet.
Vi vill dock veta att vi inte misslyckas helt med uppfostran innan vi slänger en stor klump med pengar på henne vid 18, utan något att säga till om.
Jag vill också att vi skall ha flexibilitet i vår ekonomi. Om jag blir påkörd av en “buss” så vill jag att min fru skall få kapitalet att förvalta, inte en över förmyndare. Jag vill också att min fru och dotter skall kunna ta av de pengarna som jag sparar för att leva och vara lyckliga.
För mig är sparandet till barnet en intention, inte en rättighet för barnet. Vi kommer vilja hjälpa henne att uppnå sina mål i livet, hur de än ter sig, när det blir dags att kliva in i vuxenvärlden.
Det är dock upp till mig och min fru att bestämma vad barnet skall få, och inte få, baserat på behov och karaktär.
Eftersom jag har vuxit upp i misären, omgiven av missbruk och sociala problem, så vet jag att en bra uppfostran och kärleksfulla föräldrar bara är en del av ekvationen. Den andra delen är umgängeskretsen och naiviteten som hör ungdomen till. Något som jag ser många föräldrar blunda för.
Sen vill jag inte att min dotter förväntar sig att mana skall regna från himmelen bara för att hon finns till. En del av att bygga karaktär, i mitt tycke, är att man får arbeta för det som man vill ha.
Vad menar du att du skulle tjäna på detta istället för att spara i ditt egen namn? Varför krångla till det så och riskera att inte få låna pengar efter att barnen fyllt 18 etc?
Om du syftar på skatteavdraget på ISK så är det försumbart i längden. Spara i ditt eget namn istället.
Om din sparhorisont är kortare än 10 år så bör du dessutom inte ha pengarna på ISK utan på tex fasträntekonto.
Jo jag vet. Jag tänkte när jag satte in pengarna dom har att alla pengar ändå blir deras en dag och jag ville inte pengarna skulle tas från dem om något skulle hända mig. Sen är det ju inte så att jag absolut måste ha pengarna. I värsta fall går det ju att låna på banken.
Jag förstår att det kan vara en dålig idé att 18åringar får mycket pengar men hade velat se lite data och erfarenheter på hur det faktiskt blivit.
Kräver dock att man som förälder har en god självdisciplin. Istället för att barnet börjar använda kapitalet för lättvindigt är det fullt möjligt att föräldrarna börjar göra det, om inte pengarna är tydligt öronmärkta. Har sett exempel på det i bekantskapskretsen när barnen är 15-16 och det kan finnas bortåt 400’-500’ per barn sparat. Det kan kännas lockande att ”låna” dessa pengar om behov uppstår. Så föräldrarnas klåfingrighet kan också vara ett potentiellt problem om man inte är väldigt tydlig med vad som är barnens pengar.
