Som de flesta här på forumet försöker jag hålla mina utgifter låga, det fick mig att tänka på att jag har blivit rätt händig och utför de flesta reparationer själv.
Nu igår gick torktumlaren sönder, värmetråden hade gått av i elementet, detta felsökte jag och fixade på en kvart, och “sparade” sisådär 2000-5000 jämfört med att köpa en ny. (Reparationen kostade 0)
På min bil före pandemin gav fjädringen upp, då sa en polare som pluggar till bilmekaniker att vi kunde använda billyften på skolan.
Sagt och gjort så kostade det ca 2000 i delar istället för 10000 för arbete och delar.
hur mycket sparar ni på att vara händiga?
Skulle ni anse er själva vara händiga?
Har ni kanske en händig svåger/vän?
Har ni någonsin tänkt er vara händiga och det har slutat i en dyr katastrof?
Det skulle vara intressant att veta vad ni andra här på forumet är bra på att göra själva.
För mig är det ett intresse att vara ”hemmafixare”.
Lägger gärna tid på att felsöka och klura ut saker om något är sönder.
Att få några timmar egentid för att t.ex. renovera ett rum eller isolera en vind på kvällen ger mig mycket energi.
Perfekt tillfälle att lyssna på valfri podd.
Eller att skruva trall tillsammans med en vän och några byggöl en sommarkväll är guldkant i tillvaron.
Jag brukar inte räknat på sparade pengar mot att köpa nytt eller ta hantverkare.
Men senast så bytte jag en cirkulationspump i värmesystemet.
Kostade mig 500kr. Gissar att ta en rörmokare till det kan gå på 3000-5000kr kanske.
Sen spenderar jag relativt mycket pengar på verktyg och liknande.
Det är väl min ”latte på stan”, ger det mig värde så är det bara att köra på.
Jag skulle säga att jag är normalhändig, men jag är inte speciellt intresserad och istället för att ge energi så tar det energi från mig.
För mig är det nog både ekonomiskt och emotionellt en minusaffär att renovera och fixa - bättre att lägga den tiden på mitt företag och familj istället!
Skulle säga att jag är som många andra… normal händig.
Men vissa “jobb” har jag valt att värdera in min egen tid.
Gillar att du tar fjäderbyte som exempel.
Min frus bil behövde byta höger fjäder fram (vänster gick sönder förra året så var en väntat utgift).
Jag servar bilen på Volvo, dom upptäckte felet, beställde delen och bytte den samtidigt som jag väntade kvar och kunde jobba.
Jag betalade 3000kr för delen och arbetet, istället för att boka in svågern, ta plats i hans garage och byta fjädern tillsammans, och på så sett missa en lördag med familjen…
Det gäller samma med att anlita snickare hemma, ser många bekanta som tycker det är dyrt att ta in en snickare, men istället blir jobbet halv gjort, den där sista listen blir inte klar osv… något som hade skapat en inre stress hos mig och min fru… nu betalar jag lite extra men får dörren på plats, foder sitter snyggt och om något extra behövs vet dom exakt vad som skall göras…
Bra att veta är att både för bil, renovering osv… månadsparar vi… med andra ord… pengarna finns där och vi upplever inte kostnaden som obehaglig.
Jag är av den sorten som gillar processen under renoveringen.
Gillar att gå runt i t.ex. ett rum som håller på renoveras, där täckpappen och verktygen ligger på golvet.
Kan ibland känna en tomhet när sista listen är uppe och verktygen bortplockade.
Som tur är så hittar jag på något nytt att börja med.
Kan även uppskatta om jag hälsar på hemma hos någon och det är mitt uppe i en renovering. Där köket inte är en instagram bild.
Sen uppskattar jag ju självklart också det färdiga resultatet.
Det är ju rätt vanligt att alternativkostnaden är högre för många av oss här på forumet om man driver företag eller jobbar som konsult med oändlig backlog.
Men just bilreparationer är faktiskt så dyra att det lönar sig för de flesta att åta sig dem om man är just händig och känner att det är värt mödan. Sen hjälper det givetvis mycket med en ordentlig lyft och relevanta verktyg som du säger.
Det tillhandahåller farsan för egen del! Både händigheten och verktygen dvs
Det finns en lång och rätt uppmärksammad diskussion på ByggaHus för några år sedan där en läkare med 60K/mån drog slutsatsen att tjänstledighet var billigare och mer givande än att leja ut ett eljobb som behövde göras.
Jag är hyfsat händig. Bilar är dock inte min grej, men jag kan åtminstone felsöka etc men ger mig inte på byten av mekaniska delar. Hemma har jag lagat bl a diskmaskinen och diverse elektronik. Med lödkolven, voltmetern och oscilloskopet är jag mer förtrogen.
Jag har bytt fönster, panel på huset etc. Jag skulle aldrig leja ut ett jobb som rör ytskikten hemma. Så’nt bangar jag inte heller. Det enda jag har respekt för är väl egentligen vatten, så att dra rör är inte min paradgren. Detta mest då jag varit med om jobbiga vattenhändelser (mestadels utom min kontroll).
Största besparingarna har jag gjort när det kommer till mina instrument. Saker som varit färdiga för elektronikskroten har återuppstått och då snackar vi femsiffriga värden, ofta per grej.
För min del är en stor del av syftet med strävan efter ekonomiskt oberoende just att kunna betala för att slippa sådan här skit. Sjukt härligt att vara luta sig tillbaka och låta experter lösa sånt. Det är livskvalitet för mig.
Japp, händig här, och lagar det mesta från kläder och skor till bil, dator och andras grejer. Allmänt kreativ och behöver få utlopp för sånt samt annat skapande. Opportunitetskostnaden kan finansiellt sett bli hög ibland men det bygger nätverk på ett annat sätt än att köpa tjänsterna så i händelse av samhällskollaps så kan det vara värt det. Och så tillför det energi. Och så lär jag mej mycket om mycket. Win-win för min del.
Jag är inte alls händig. Är riktigt klumpig, utöver att vara ointresserad.
För min del finns det inget egenvärde i att tjäna eller spara pengar, utan pengarna har ett syfte. Jag vill ha ekonomisk trygghet på sikt, så att spara pengar innebär att bygga upp en buffert för pension och långsiktiga investeringar. Om jag tänker mig att jag 10 år fram i tiden äger mitt boende, har en buffert och är på väg mot en stabil pension, då finns det för min del ingen anledning att spara eller investera bara för sparandets eller investerandets skull. Jag vill använda pengar som verktyg för att öka min livskvalité.
Med andra ord är halva poängen för min del att kunna ha råd att anställa experter för att reparera saker som går sönder, bygga den där altanen jag kanske vill ha som gubbe, eller köpa den där robotdammsugaren som städar åt mig så att jag kan tänka på annat.
Min plan B är att ligga runt tills jag av en slump gifter mig med en ingenjör, snickare, kirurg, rörmokare eller annan händig person. Men vi satsar på plan A i det långa loppet.
Vi gör det mesta själva och gillar känslan av frihet som det ger att fixa allt från att laga kläder till att repararera bilen/diskmaskinen/mikron eller att bygga hus själva. Men så är vi två ingenjörer också som är praktiskt lagda och gillar att umgås tillsammans och med kompisar genom att greja med olika projekt. Det är kul att lära sig nya färdigheter och det är gött att slippa betala någon annan för ett jobb som vi kan göra lika bra eller bättre själva.
Jag ser mig själv som händig.
Byggt hus, renoverat lägenheter, lagar bilar och det mesta övrigt som är trasigt.
Får en tillfredställelse av att kunna få något trasigt att funka igen, ibland räcker det med att hitta felet utan att det är ekonomiskt att laga det.
När jag ska köpa något jag behöver eller villhöver så letar jag något trasigt som jag kan köpa billigt och laga, mitt bästa exempel är när jag köpte min traktor till gården.
Köpte en trasig JD 6320 för 100 000kr, tog 3 timmar att laga och kostade 96kr. Nu är den värd ca 240000kr
Många gånger går jag +/-0 och då är jag nöjd att jag åtminstone gjort något bra för miljön genom att inte behövt kasta och köpa nytt.
Det förutsätter ju att man hittar ”experter”.
95% av de hantverkare jag ha anlitat har varit rätt mediokra och i vissa fall usla på sitt jobb.
Jag har efter mycken möda hittat en elektriker som är duglig samt en rörmokare som åtminstone kan klockan. I övrigt gör jag allt i form av snickeri, måleri och övrig renovering själv.
Är det värt det rent ekonomiskt då?
Tja, jag tror det, förutsatt att man vet vad man sysslar med så är det svårt att hävda att man kan jobba in slantarna på ett vanligt kneg.
Jag har t ex en rätt hög lön (närmare 100’/mån) men pga vårt skattetryck kan den översättas till runt 350:-/timmen. Det får man ingen vit arbetskraft för.
Renoverade badrummet häromåret och lejde bort allt till stans kanske mest välrenommerade firma. Tog in offerter från konkurrenter men prisbilden verkade ligga runt 220’ för totalentreprenad.
Problemet är bara att jag hade kunnat göra det ungefär lika bra själv, till en fjärdedel av kostnaden.
Så blir det nästa gång.
Att under så stor del av arbetslivet (och även därutöver) hela tiden tänkt på hur affärer ska skala till internationell dominans fanns jag under pandemin en enorm tillfredsställelse i att ta tag i alla gamla ytskikt i huset. Att bemästra bredspackling och slipa till närmast perfektion (stark ficklampa i vinkel i mörker gör ojämnheter tydliga) och sen måla var närmast meditativt - att bara fokusera på ett resultat här och nu - helt lokaloptimerat. Klart det sparat en del pengar, men det har också varit givande. Tycker samtidigt att hemstädning varannan vecka är bästa investeringen någonsin. Tid är valutan, att kunna disponera den till något givande, snarare än pengar.
Jag är mycket ohändig. Även basala praktiska saker har jag haft svårt för. inte lärt mig något under min uppväxt om hur man typ lagar eller fixar grejer och även uppväxt med att det är bättre att inte försöka än att riskera att misslyckas. Som vuxen kompenserar jag för detta genom att angripa alla praktiska problem jag kan med massivt googlande och youtubetittande för att åtmintsone få en bra bild av vad problemet kan handla om. Däremot anlitar jag ofta proffs när något väl ska göras, men försöker då få så detaljerad beskrivning av vad de ska göra som möjligt så att jag lär mig något.
Ekonomiskt kan jag inte se att jag tjänar på att göra så många saker själv, helt enkelt för at tjag gör de flesta saker ganska sällan och att de då tar tid att lära sig att göra. typ om jag lär mig att renovera huset kommer jag inte att renovera det igen sen på lång tid, och tiden det tagit att lära sig att göra det jag ska göra, göra det, göra om det vid behov, osv osv blir många fler timmar än vad en hantverkare lagt på det. Hade jag istället jobbat den tiden hade jag troligen gått plus.
Det ger förstås en självständighetskänsla att kunna göra grejer själv, laga grejer själv, och jag försöker för den skull lära mig mer och utvecklas. Samtidigt ger det en frihetskänsla för mig att veta att jag utan att skämmas kan köpa in hjälp när jag behöver. Är i en situation med mycket pengar, men lite tid och ett belastande privatliv (ensamstående förälder på heltid) och att kunna betala för att någon annan vuxen ska göra grejer så man själv slipper göra allt är så sjukt nice ibland.
