Häromdagen slutade värmepumpen. Testa. Googla, googla igen. Köpa delar, montera, testa och undersöka. Man kan ju ringa in en tekniker, men här finns ju pengar att spara.
Idag havererade diskmaskinen. Skit. Felsöka, googla, testa, undersöka, ge upp. Söka på prisjakt, jämföra, välja, beställa. Sen ska det kopplas in och kopplas ur. Köras till tippen.
Tänk hur mycket saker man har som slits och har begränsad livslängd! Minimalister har färre saker, men ändå mycket. Medelsvensson har mobiler som ska bytas, bilar som ska servas, skorstenenar som ska sotas, gymkort som ska förnyas, längdskidor som ska vallas och bord som ska oljas. Fönster, tak, kalsonger och tandborste. Har man dessutom barn så är ju skridskorna man köpte på loppis för små redan innan isen hunnit lägga sig.
När man tänker på hur många saker som ständigt kan haverera förstår man att en ansenlig del av ekonomiska resurser går till att bibehålla levnadsstandard.
För att inte tala om all tid och energi som går åt! Även en trasig glödlampa behöver stå modell för sin efterträdare.
Olika strategier finns. Äg färre prylar. Hyr in någon som löser problemen. Hyr prylar. Laga allt själv, så man lär sig. Det kanske hänger på vad man tycker är roligt och om tid finns?
Hur tänker ni kring detta? Finns det någon strategi som är bättre än den andra? Finns det några tips i respektive kategori som gör att man kommer fortare fram?
Att vid varje prylhaveri behöva fundera över vilken strategi som är rätt kostar energi. Man kan optimera efter energi, tid, pengar och levnadsstandard. Men optimerar man alltid på samma sätt tappar man balans.
Ge mig era bästa tankar kring hur man på bästa sätt hanterar prylars ändlighet och underhållsbehov!
Finns nu för tiden hyrlösningar på vinterkläder/prylar till barn. Slipper man köpa en overall för 1000kr som används i två månader och sen är för liten. Vinterkläder | Hyber
Förutom att äga färre saker är ett tips att äga saker som är mindre komplicerade och inte har för mycket bjäfs och tillbehör (fjärrkontroller!) som kan strula.
När jag var yngre gillade jag tanken på att ha resurser, mycket yta och plats. Men priset är att det blir mycket att ta om hand. Äger ett litet fritidshus och ägde tidigare en stor villa och det är en enorm skillnad på stort och litet när det kommer till hus. Alla projekt blir dyra och komplicerade i ett stort hus. Fritidshuset har 8 fönster, villan hade 20. Säger ju sig självt att det blir ett mycket tyngre underhåll och mer som kan strula. Samma sak när man har flera badrum, bastu, etc. Ju större desto mer att bevaka och det tar allmänt mer av ens energi.
Bor numera centralt i br med familjen och äger ingen bil utan leasar vid behov, det är verkligen så mycket mindre att ta om hand med det upplägget. Kan varmt rekommendera. Äg inte bara färre saker utan också mindre storlek.
Av exakt denna anledning har jag valt att bo i brf, bo så pass centralt att jag kan förlita mig på kollektivtrafik 99% av tiden, och i allmänhet inte äga så mycket saker. Inte så att jag lever som en munk, jag har både disk- och tvättmaskin, men inga saker som inte sparar mig mer tid och energi än de kostar. Inte främst av ekonomiska skäl, jag slösar pengar på andra saker, men på grund av sinnesfrid över att inte behöva konstant vara problemlösare. Växte upp väldigt lantligt i hus där man fick lösa snöröjning själv, se till att ha klyft ved inför vintern, och när en tall föll över elledningar var det bara att släpa fram dieselgeneratorn och se till att lösa vardagen till det kunde fixas.
Längtar ibland efter att ha ett hus med större ytor och plats för hobbys som inte riktigt funkar i lägenhet, men jag vet innerst inne att efter några år skulle jag bli less på allt underhåll.
Min personliga strategi är att bo i hyresrätt, klara vardagen med cykel och undvika onödiga köp. Har som de flesta haft många ha-begär men med tiden erfarit hur det mesta man köper ganska snabbt förvandlas till skräp, och det har gjort att jag tappat lusten till många onödiga inköp. Frön till kolonilotten unnar jag mig dock…
Förr var det precis så.
Då fanns inga billån, båtlån, tvättmaskinslån, Visa, Mastercard, Klarna, SMS lån eller annan kredit utan man sparade först och köpte sedan. Dessutom tvingades man ligga ute på parkeringen i snöyran och själv byta bromsbackar på en halvskabbig Amazon -62:a av den enkla anledningen att man hade mycket sparsamt med kontanter och ingen tillgång till krediter. När det gick hål i avgassystemet fanns heller inga krediter till hands utan det fixade man med en färdig fattigmanslösning bestående av en tom Coca-Cola burk, lite ståltråd och Gum-Gum.
Vi är nu smärtsamt på väg tillbaka till den tiden och åtminstone halva “Latte generationen” kommer att bryta ihop när den höga inflationen vägrar vika, räntorna ökar, amorteringskraven är låsta, bankerna vill ha tillbaka sina pengar, kreditkorten kancelleras, Klarna går i konkurs och kronofogden knackar på dörren.
Oj! Det var intressant att typ alla inlägg hittills handlat om att äga mindre.!
Jag tänkte att mer tankar skulle komma om att ha saker ”smartare”;
Typ diskmaskin ger en nettonytta eftersom att den till en relativt låg ekonomisk kostnad sparar mycket tid. Den kommer att gå sönder typ vart 8:e år.
Finns det så strategier för att:
-välja prylar som håller längre?
-göra en snabbare och enklare process för att välja en ny maskin efter 8 år? Ska man bemöda sig att ringa reparatör? Kan jag alltid tänka att jag tar den billigaste, köper på nätet och väljer hemkörning exempelvis? Då behöver jag inte alltid börja på ruta 1.
Jag är med på att man kan välja bort mycket prylar, men trots detta blir det mycket saker kvar som behöver bytas och lagas (jag är rätt tacksam över att jag tog tag i värmepumpen ). Så oavsett vilket så är det värt att bli skicklig på att göra bra val.
En annan tanke med downsizing är att den kan gå för långt. Det finns så att säga två ändlägen:
För mycket prylar
För lite prylar
Ni var tydligt beskrivit nackdelarna med alternativ 1 ovan. Alternativ 2 innebär dock också missad potential. När man downsizar behöver man prioritera och risken finns då att man flyttar sig nedåt på behovstrappan av dumsnålhet.
Jag funderar mycket på att livet kan delas in i olika episoder snarare än att vara en lång sammanhängande tid. Om man har en episod av småbarnsår kanske det är värt att skaffa en större mängd smidiga babyprylar, men när åren är slut ska prylarna säljas vidare och frigöra kraft till nästa episod. Exempelvis brukar babyprylar som köps och säljs begagnat innebära en nettkostnad väldigt nära noll. Den som är lite klurig kan säkert göra en mindre ekonomisk vinst.
Nyckeln blir då att vid episodens början snabbt, billigt och effektivt skaffa de saker som ingår i ens drömliv. Framåt slutet av episoden handlar det om att sälja sakerna så att man kan gå vidare med lätt ryggsäck. Exemplet kanske är halvdåligt, men man kan även tänka så med hobbies som kommer och går eller perioder i livet då behov förändras.
Så snart behov minskar ska alltså resurser frigöras. På samma sätt finns då resurser inför nya möjligheter och utmaningar.
Frågan blir då kanske hur man effektivt och med minsta möjliga åtgång av energi och kapital styr för att möta förändrade behov och önskningar.
Jag testar alltid laga-filosofin först. Det funkar förvånansvärt väl med allt från kläder till vitvaror. I andra hand försöker jag använda det jag har och saknas något försöker jag tänka vad jag har som duger lika väl för ändamålet.
Min diskmaskin är från 1993. Jag har ägt den och huset sedan 2003. Den tid jag lagt på lagning kan nog landa på två timmar totalt. Jag ser att jag både gör en insats för miljö, ekonomi och humankapital när jag fixar den. Men för några veckor sedan gav brödrosten (från 2009?) delvis upp och efter en snabb kontroll avgjorde jag att den får tjäna ut i väntan på julafton. Just att ganska snabbt ta beslutet om nå’t är värt tiden är den optimering och strategi jag prioriterar högst.
Nu är jag ganska bekväm av mig, men gillar känslan när man lyckats reparera något på egen hand. Det är också roligt att lära sig nya saker samt att man får lite survival skills.
Hemligheten är att äga saker som redan är sunkiga och därmed knappt kräver någon omsorg. Olja in bord? Släng på en duk istället om du får finbesök, det halvsunkiga bordet funderar utmärkt att ställa saker på i vardagen. Dags att besikta bilen? Tejpa över rosthålen som gör att du riskerar nedslag på besiktningen med silvertejp istället för att lämna in bilen på rekond. Pallar inte springa till frisören stup i kvarten? Skaffa långt, ovårdat hår och hävda att du är gammal rocker. Osv.
Detta är guld! Himla kul strategi och roligt formulerat! Tillämpar den ibland när det gäller prylar som jag måste ha, snarare än vill ha. Förlusten i att köpa något sunkigt, använda och sedan sälja vidare brukar vara absolut minimal!
Om man inte just vill deltidsarbeta med att underhålla och reparera sina ägodelar kan man ju ha som princip att leja ut allt underhåll oavsett om det är en trasig cykelslang, en havererad vattenpump i diskmaskinen eller ett kamremsbyte på bilen.
På så sätt tvingar man sig själv att periodisera dessa utgifter både inför och efter diverse köp man har gjort. Då kanske man tänker sig för ett extra varv när man får lust att introducera ännu en pryl i sitt liv
För min upplevelse är att folk inte är fyllda av lust när de ägnar en lördagsförmiddag åt att felsöka diskmaskinen. Men man betraktar inte arbetstiden som en del av kostnaden för en pryl då man gör det själv för att spara pengar. Även om det tär på livskvaliteten!
). Så oavsett vilket så är det värt att bli skicklig på att göra bra val.
när jag fixar den. Men för några veckor sedan gav brödrosten (från 2009?) delvis upp och efter en snabb kontroll avgjorde jag att den får tjäna ut i väntan på julafton. Just att ganska snabbt ta beslutet om nå’t är värt tiden är den optimering och strategi jag prioriterar högst.