Jag är 50 plus med bra inkomst ca 65000 kr per månad efter skatt. Jag äger ett hus värt ca 6.5 miljoner som jag bara har 1 miljon i lån på. Har en buffert på 600 000 kr på sparkonto och knappt 400 000 kr i indexfonder. Jag har också sparat totalt 600 000 kr till mina barn, pengar som står i mitt namn.
Trots ovanstående goda förutsättningar är jag intr nöjd ekonomiskt. Min dröm är att kunna köpa en stor fjällstuga där det även skulle finnas plats för mina barn med familjer i framtiden. De som jag känner som umgås mycket med sina föräldrar gör det just för att föräldrarna har härliga stor lantställen och också bjuder med sina vuxna barn på dyra exotiska resor.
Att spara långsiktigt känns rätt meningslöst nu, om 10 år.är jag ju 65 och vem vet hur jag mår då?
Hur tänker ni andra som är 50 plus med sparande?
(Jag kommer att ha en hög pension plus löneväxlar så jag behöver inte spara mer till den).
600 000:- på sparkonto låter rätt onödigt…
Sen har du mycket “låst” i huset, skall du ha kvar huset livet ut eller är tanken fjällstuga + lägenhet i framtiden?
Är 50+ och har själv ändrat min syn på saker jag vill ha Är det något jag verkligen vill ha och behöver och kommer att använda så ser jag till att lösa det ,stort som smått. Du har ju alla förutsättningar att redan förverkliga din ”Dröm” redan nu. Du kan ju belåna huset och i nutid förvekliga drömmen, men om det är vägen du vill vandra kan bara du svara på!
Trist att ens barn endast vill umgås med en för att man har ett exklusivt lantställe eller bjuder på en exotisk resa, ingen uppskattning av person här inte…
Dina barn bor fortfarande hemma och mao är de inte jättestora ännu om jag förstått rätt. Med din lön så skulle jag säga att du antagligen måste spendera en hel del pengar redan nu på sådant som dina barn antagligen gillar.
Är du ensamstående, eller är ni två vuxna med inkomst i familjen?
Din buffert på 600’ kommer i närtid att gå åt till husrenovering och ny bil och då har du 400’ kvar i fonder vilket mtp din lön inte är jättemycket. Därav min tro att du spenderar en hel del löpande i nuet.
När du talar om stor lyxig fjällstuga så undrar jag om det isf är något ni skulle ha stor användning för redan nu som familj medan barnen fortfarande bor kvar. Om inte så känns det för mig som ett tveksamt köp att göra när dina barn väl flyttat ut, blivit vuxna och bildat egen familj…. risken är ju att du mest kommer att få vara där själv. Men det kanske är ditt stora intresse så att det inte gör något även om barnen tappar/växlar intresse när partners och barn i framtiden kommer in i bilden.
Jag hade nog funderat ett varv till på om jag verkligen vill ta mig an ytterligare en fastighet, huvudsakligen(?) för att locka mina framtida vuxna barn till att spendera mer tid med mig. Jag hade hellre sparat lite hårdare nu för att ha en större marginal lite längre fram och sett tiden an när det gäller stora investeringar i det syftet.
Men det är ju jag det, du kanske tänker helt tvärtom
Tolkar det som att kärnan i din fråga handlar om en önskan att dina barn och deras framtida familjer ska kunna hänga med dig en hel del. I så fall är nog den bästa investeringen att om det går bo i närheten av där de tillbringar sin vardag - och investera i din hälsa så att du orkar hänga med i barnbarnens tempo så gott det går. Bör vara guld värt för föräldrarna att få din hjälp i vardagen och för dig och barnbarnen att få en tight relation. Hus i fjällen låter mer som ett roulettespel i sammanhanget.
Du har ju utrymme för att låna upp mer så fjällstuga är väl absolut en möjlighet. Den kan ju dessutom hyras ut så det behöver inte bli så kostsamt.
Däremot vet jag inte hur mycket man ska betta på att barnen vill dit. Om dina barn befinner sig i en hyfsat välbeställd kompiskrets är min erfarenhet att det finns relativt många vänner och partners med alla möjliga ställen i familjen. Jag hade tex hoppats på att få med mig ena barnet mer den här sommaren men hens partner har ett riktigt drömställe på nära avstånd så det har varit perfekt för dem att vara där. Nästa år kan det mycket väl se annorlunda ut. Men så där är det ju, barnen har sina egna liv. Det går inte att räkna med något och då kan kännas väl lyxigt att ha en stuga som man kanske i praktiken bara samlas en långhelg per år i.
Hmm…
Klar risk att det inte blir som du vill.
Vi var sådana att när vi var yngre med små barn och lediga kunde vi resa veckor till förmånliga semesterboenden eller större villor personer i vår släkt ägde och umgås där. Men vi fick ofta nog efter 3-4 ggr när vi tyckte vi kunde omgivningarna. Därefter blev det bara korta besök. klart begränsat antal dagar per år.
Vi åkte hellre på längre resor med våra små barn till varierande ställen när vi hade semester.
Det som istället blev valet för oss numera efter många års justeringar när vi är pensionärer och har små barnbarn blev ett helt annat upplägg.
Vi bor tyvärr en bra bit ifrån barnen/barnbarnen. Upp till ett par timmar bilresa bort känns hanterbart . Avståndet gör att man måste ha boende på plats vid besöken.
Vi har hjälpt till ekonomiskt att se till att våra barn fått råd med bra boende i hus i trevliga områden.
Vi åker på besök med jämna mellanrum. Vi gillar att då bo på lite varierande hotel eller i lämplig stuga på trevlig plats 2 dygn när vi är på besök. Oftast blir det hotel centralt i städerna vintertid.
Då kan man träffas lagom mycket . Typiskt blir det två omgångar per dag 2-3 timmar åt gången.
Då får vi och våra barn en hel del egentid otvunget varje dag även när vi är på besök.
Väldigt skönt att få lagom doser av ex barnbarn som är övertrötta eller rejält trotsålders besvärliga eller som ibland har andra aktiviteter typ simskola eller barnkalas hos kompisar.
Besöken planeras in månader i förväg för att undvika höga hotelpriser etc.
Ungefär var tredje planerat besök ställs eller justeras eller flyttas pga sjukdom eller annat förhinder. Ofta nära inpå planerat besök.