Jag funderar på framtiden. Har tre barn. Frågan är om man ska fortsätta bo så stort att alla får plats med sina familjer när de blir vuxna. Mina föräldrar gjorde så och min frus också. Väldigt trevligt att kunna samlas där vid högtider och kalas. Nackdelen är såklart kostnaden. Downsize skulle innebära många tiotalstusen extra att investera + en stor del av vinsten vid försäljning. Man kan ju alltid hoppas att nått av barnen kommer bo stort men det kan man inte räkna med. Bo på hotell vid sammankomster kunde vara något. Nån som går i samma tankar, eller har gjort sitt val redan och är nöjd/missnöjd med det?
Mina svärföräldrar bodde kvar i sitt hus och det var under många år en samlingspunkt för släktträffar, så håller med dig om den delen är väldigt mysig. Jag bor nu i ett stort hus med samtliga tre barn som fortfarande bor hemma. Jag tänker att frågan om man vill downsizea eller bo kvar måste i huvudsak vara hur väl ni trivs själva i huset. Det är ju mycket att ta hand om och huvuddelen av tiden bor ni ju där själva, utan barn och barnbarn.
Svårt att säga vad andra ska göra, men själv gillar jag att bo stort. Mitt problem är dock att jag inte har mer än ett gästrum då jag ockuperat alla andra rum till annat
Har till exempel TV rum, kontor, hobbyrum etc. Blir endast ett gästrum och där får inte många gäster plats …
Skapar inga större problem då de flesta jag umgås med bor relativt nära och kommer hem med en taxi och gästrummet kan gå till de som råkar vara långväga gäster.
Mitt personliga val skulle vara att bo stort, förutsatt att jag har råd och trivs. Här är mina primära argument för det.
Man har alltid nytta av fler rum. Gästrum, gästrum två, kontor, hobbyrum, hemmagym, förvaringsrum osv. Och vad gör det om ett rum står tomt? Gör ett yogarum av det och lägg ut en matta på golvet. Finns ingen nackdel med fler rum förutom lite städning och att det kanske kan kännas tomt om man går runt.
Att flytta kostar pengar. Säkert minst 100000 kr för att flytta, plus att man ska skatta på vinsten om man flyttar till mindre. Jag hade spekulerat i att skatten minskas i framtiden och bott kvar.
Hemma är hemma. Man har ofta under lång tid anpassat sitt hem på ett sätt som passar en själv. Det tar tid att bo in sig.
Även om barnen flyttat ut så är föräldrahemmet ett slags andra hem. Det kan också finnas tillfällen i livet då man tillfälligt kan vilja flytta tillbaka till föräldrahemmet - t.ex. vid en separation eller liknande.
Historiskt har bostäder varit en bra investering, jag tror bostäder har ökat va 5% i värde i Sverige de senaste 20 eller 50 åren (minns inte men kollade upp det). Ligger du med en viss belåning så matchar det avkastningen från börsen på eget kapital.
Jag tycker också att hemmet kan få utvecklas med tiden. En tid efter att barnen flyttat ut så gör om rummen, modernisera och byt funktion. Lev inte bara kvar i hur det var.
Nu vet inte jag din ålder men tänker så här: Den dag ni går i pension kommer du och din fru troligtvis spendera mer tid hemma än under de yrkesverksamma åren.
Förutsatt att man är frisk och kry så har man då alla möjligheter att grotta ner sig i sina hobbies, jobba i trädgården och bjuda hem vänner. Många lever länge och att placera sig i ett mindre boende för att det är lättskött är smart - men inte tjugo år innan man inte längre orkar med villan!
Så bo inte kvar enbart för barnens skull utan se till vilken glädje och nytta ni har av det
Tycker det är en självklarhet att anpassa sitt boende efter den situation man är i. När barnen flyttsr hemifrån är det hyresrätt i en central del av staden samt eventuellt en enklare stuga att åka till på sommaren. Att ha en massa rum och låsa upp en massa pengar för några enstaka tillfällen låter i mina öron otroligt onödigt.
Skulle absolut inte bo stort med rum som inte används enbart för att kunna samla folk inkl övernattande gäster någon gång per år. Som du skriver så funkar det utmärkt att folk övernattar på hotell eller att alla samlas på ett finare typ weekendhotell och även äter där.
Roligare att ha ett boende som bättre matchar den livsstil man vill ha.
Vi bor stort (drygt 200 kvadratmeter) och än så länge är det långt kvar tills barnen flyttar hemifrån.
Det som vi insett allt mer nu är att vi behöver plats för det vi vill göra. Platskrävande hobbys och behov av att kunna sitta själv i lugn och ro för jobb eller återhämtning gör att vi nästan är trångbodda nu.
Flytta till mindre blir aktuellt den dagen den dagen det bli en etta i trä med plats för en liggande person
Bra fråga, vi kommer i framtiden att hamna i liknande situation. Har funderat på att vi kommer vilja flytta till mindre men ändå prioritera ett stort vardagsrum så att man kan bjuda alla på middag och sitta tillsammans. Ett gästrum är trevligt, men att kunna inhysa alla samtidigt känns lite väl optimistiskt?Förmodligen inte ofta som alla vill sova över samtidigt ändå. Förhoppningsvis kommer någon ändå bo kvar inom rimligt avstånd för att köra hem och sova hos sig. Finns ju även andra lösningar tex husbil eller husvagn om man själv har intresse av en sådan för sin egen skull.
För oss är det ändå av eget intresse som vi skulle vilja byta boende, att ha ett hem som är mer anpassat efter oss som par, inte bara praktiskt för en småbarnsfamilj.
Hur fick du fram den siffran? Mäklararvode inräknat?
Nu har jag flyttat x antal gånger och inte har det kostat mig mer än en halv till en hyra vid något tillfälle. Fördelen är också att man automatiskt rensar bland sina grejer
Nu är det säkert minst 20 år innan jag behöver tänka på detta. Men det hade i det läget varit skönt att sälja huset och flytta till något mindre för att minska underhåll och kunna lägga tid på saker som är roligare än att städa, putsa fönster mm. Att man orkar det är en sak, men vill man lägga onödig tid och pengar på huset?
Mina föräldrar är 70+ och har kvar huset vi växt upp i. En trevlig samlingspunkt när alla kommer hem över jul alt. något behöver avlastning med barnbarnen.
Har även träffat på människor som sålt huset när barnen blivit vuxna, och då med syftet att kunna hjälpa dem med insats till första boende. Kanske ett alternativ till ökat sparande
Personligen trivs jag väldigt bra där jag bor (villa på landet) och skulle antagligen vantrivas i en lägenhet i stan. Då blir möjligheten att spara mer pengar sekundärt. Om TS inte känner det på samma sätt så är det absolut en tanke. Dock undrar jag om man verkligen skulle kunna spara 20-30k mer per månad? Vi har en driftkostnad på ca 2,5-3 k per månad utslaget över året. På det tillkommer trädgård och byggprojekt som man villhöver. Samt bilkostnader. Samtidigt kostar en bostadsrätt också pengar.
Hur fick du fram den siffran? Mäklararvode inräknat?
Nu har jag flyttat x antal gånger och inte har det kostat mig mer än en halv till en hyra vid något tillfälle. Fördelen är också att man automatiskt rensar bland sina grejer
Det var väl ingen avancerad beräkning och utgick från att man flyttar från ett boende man äger som måste säljas. Och då blir det normalt ett kännbart mäklararvode. Sedan brukar en flytt också innebär att en hel del möbler och inredning inte längde passar och behöver bytas ut. En större bohagsflygg kostar också en massa pengar. Flyttstädning brukar också ligga på en del pengar, plus att man ofta får kostnader för dubbelt boende ett tag.
Flyttar man från en liten lägenhet så brukar det inte vara så dyrt, då ryms man kanske med allt i ett flyttsläp.
Svarar inte helt på din fråga men reflekterar ur min egen situation.
Mina föräldrar sålde barndomshemmet och flyttade in i en större lägenhet. Inte superstor ekonomisk besparing i sig men framförallt tidsbesparing. Den tiden kan de nu hjälpa mig och mitt syskon när vi själva precis skaffat hus och barn.
Är ni trädgårds- och byggintresserade kommer ni alltså förmodligen kunna få hjälpa till precis så mycket ni vill.
Sovplatser löser man om det bara är för ett par nätter. Bor man i samma stad eller i närheten är det knappt relevant alls. Stor umgängesyta är dock det som sätter begränsningar enligt mig. Finns lägenheter med stora uteplatser men också med ordentliga vardagsrum.
Om man vill tänka på det ekonomiskt kan du kolla vad husen i ditt område säljs för per m2.
Exempelvis 30 000kr per m2. Är man då villig att behålla 2 extra rum (isch 20 m2) som används ett par gånger om året för 600 000kr?
Sett ur ett storstadsperspektiv kan jag köpa det resonemanget. Men för vår del som bor på en mindre ort handlar det om ganska liten skillnad mellan att bo “litet” eller att bo kvar som vi gör nu.
Skulle vi flytta till ett nybyggt radhus skulle det kosta kanske 20% mindre för mindre än halva boytan och utan garage eller andra saker som vi uppskattar idag.
Självklart går det inte jämföra rakt av med nya och gamla hus, men har man som hobby att renovera, snickra och göra huset mer trivsamt så är det ett billigt nöje
Om man däremot ogillar allt som hör till husägande så blir kalkylen helt annorlunda.
Det är en klassisk livsfilosofisk och ekonomisk fråga.
Jag sålde hus 2025 för nästan 20 mkr köpte nytt lantligt boende 4 mkr.
Att bo kvar i ett dyrare hus är en dyr alternativkostnad.
Det låg mycket ångest bakom det beslutet att “downsiza”.
Boendet är bara ett boende som inte ger avkastning mer än en känslomässig trygghet.
Just de emotionella värdena är svåra att skatta, man har svårt att släppa det man äger som blir en slags fälla.
Äger numera bara en bostadsrätt som min dotter hyr, ett fritidshus i Stockholm och min lantliga villa.
Ett hus är i grund och botten bara ett boende, inte en identitet. När man väl släpper den känslomässiga låsningen till detta ser man plötsligt vad ett boende faktiskt är.
En stor alternativutgift och en bunden tillgång som kan bli en belastning.
Men frågan man måste ställa sig själv är det värt på sikt att bo kvar med dessa förutsättningar?
Men tror 95% bor kvar för att man trivs, även om det inte alltid är så rationellt!
