Kanske inte så dyr, om man bara ser till att behålla lån på bostaden?
Ex: 10M hus, 7M lån jämfört med 5M lägenhet, 2M lån.
Samma summa låst i boendet.
Högre räntekostnader i huset men samtidigt högre värdeökning.
Inte orimligt att utgå från att ränta och värdeutveckling ligger på ungefär samma nivå över tid.
Kassaflödet blir mindre men vart femte år värderar man om och tar upp nya lån om det går och får ut en klumpsumma.
Risken är också att man bor kvar eftersom det är för jobbigt att avveckla det stora huset…
Eller att man upplever att det känns för deppigt att inte längre vara i uppbyggarfasen i livet. Då gäller att hitta nya mål och äventyr. Tycker att alltför många i min ålder väljer att glida bekvämt in i mål. Jag tror att det är bättre att fortsätta ha mål och idéer och inte stelna i gamla hjulspår.
Men håller med om att det också kan vara känslomässigt att släppa ett ställe där man haft många härliga stunder och barnens barndom.
Upplever att det ger sig.
Bäst att inte tänka ut för mkt i början.
Barnen har flyttat och bekanta undrar om jag ska flytta till mindre men jag gillar att ha stort både i stan och i stugan. Vänner, familj och inte minst jag själv tycker det är trevligt att samlas. Så just nu orkar jag med, har råd och tycker det är rätt nice.
Man ska lägga pengar på det man gillar. 
Du har en poäng i att det bundna kapitalet är samma, men kalkylen haltar på två punkter: ränta dras av från ett högre belopp (7M vs 2M) vilket ger ett större ränteuttag i vardagen (pengar i sjön), och värdeökning i procent ger mer i nominella pengar på ett dyrare objekt men äts kanske upp av högre underhålls- och driftskostnader (underskattade utgifter).
Det är tryggt att ligga kvar i sin komfortzon
Den psykologiska och emotionoella tröskeln är mycket utmanande, snarare än den rent ekonomiska. Det är otroligt lätt att fastna i det som känns tryggt och välbekant.
Beror nog mycket på läget.
Mindre attraktivt läge (= billig tomt): Värdet ligger huvudsakligen i själva byggnaden som sakta förfaller, real värdeökning äts sannolikt upp av underhåll & drift.
Attraktivt läge (= dyr tomt): Värdet ligger huvudsakligen i tomten som inte förfaller, underhåll och drift av byggnaden kostar betydligt mindre procentuellt sett.
Du har helt rätt i din analys, och det är en helt avgörande inom fastighetsekonomi. Skillnaden mellan att äga en avskrivningstillgång (byggnaden) och en ändlig resurs (läget/tomten).
Om syftet är att använda huset som en finansiell maskin och hålla kapitalet intakt (eller öka det), är enbart det attraktiva läget som gör den strategi rimlig. I det läget blir den högre räntekostnaden i princip en avgift du betalar för att få tillgång till markens värdeökning.
Men tror de flesta inte tänker så.
Ovan är klockrent.
Med tanke på det lilla antal nätter de där rummen troligen skulle utnyttjas per år så går det bort.
Oanvända rum sprider en dålig känsla av ett stagnerat hem fast i det förgångna. Ett hem likt en människa mår bäst av att leva/anpassas för nuet/frammåt.
Det där minns jag från farfar när han gick och mer eller mindre väntade på att dö i 20 år och barnens rum var kvar som för 50 år sen.
Barnen kan ta in på hotell om vardagsrumssoffa inte duger. De kommer inte “ha kvar” sina rum. Det ger också dem frihet och hjälper dem gå vidare till nästa fas i livet att pojkrummet försvinner.
Team Downsize. Bekvämt med litet boende, enkelt att ta hand om. Ger frihet både i tid och pengar.
Barnen är också nöjda, de har små rum, men det är ändå eget space. Vi kan lägga pengarna på resor och annat som vi gillar.
Är kostnaden en faktor, d.v.s. begränsar bostadens kostnader er i andra delar av livet? Vilka nya möjligheter hade en större ekonomisk marginal gett er?
Personligen gillar jag att bo rejält. Inte “flest sovrum vinner” men jag tycker att mycket livskvalitet finns i ytor såsom altan, uterum, hobbyrum, garage, trädgård, förråd etc. Samt ett stort kök/vardagsrum i öppen planlösning - perfekt för familjekänslan. Helst i kombination med lite olika skrymslen i huset dit familjemedlemmar kan gå för att ta egentid.
Mitt boende kostar mycket ja, men jag kan inte heller namnge något annat som går att köpa istället för pengarna och som hade skapat mer glädje eller livskvalitet.
Jo tänker mindre men mest för att spara tid och ha mindre att sköta och få mer tid till annat och inte främst ekonomi. Har också tre barn så det ligger dock ganska långt fram. Mina föräldrar gjorde dock det, fick ett samtal en dag om att komma hämta mina grejer som var kvar eller så går de till soptippen 
. De är i vilket fall nöjda. Ganska mycket smidigare att det är gjort också, svärföräldrarna har kvar sin villa och det kommer högst troligt falla på nästa generation att ordna allt praktiskt när den en dag kommer att behöva säljas.
Gå ner i arbetstid?
Förskott på arv till barnen?
Finns några RT-avsnitt och trådar i ämnet! 
Men kort så har jag gått ner i arbetstid men tycker också att det är väldigt meningsfullt och roligt att driva bolag. Oftast. Och barnen kommer oavsett få en väl förspänd åktur i livet. Jag tror personligen inte att förspänd-are tidigare hade tillfört något. Vet att många inte håller med.
Men hade läget varit annorlunda så hade jag givetvis övervägt (både försäljning av bolaget och) downsizing! Tänker att TS specifika situation är viktig för att den här tråden ska komma vidare.
Men har du provat att bo så bara två vuxna som detta gäller? Min erfarenhet är att ett stort familjehus kan kännas lite dött när man bara är två. Ett kök som är designat för att laga rejäla middagar för 6+ pers och så sitter två där och äter mackor med fil. Kan kännas lite märkligt.
Det blir mycket att ta om hand och underhålla som i princip bara aktiveras några få gånger om året.
Laga mat för 6 personer gör man i vilket standardkök som helst.
Vad tycker du två personer ska ha? En kokvrå med en jula-platta?
Jag såg inte att scenariot var att alla barn har flyttat hemifrån, vad exakt är scenariot egentligen? Tycker iofs att principen öppet kök/vardagsrum är bra fortfarande men två vuxna utan besök behöver såklart inte samma ytor inomhus…
Hehe… behöver detta preciseras? Nåväl! Jag tänker att det räcker med ett kök med max 3 m bänkskiva när man är två och ett lite mindre bord. Ett riktigt familjekök i ett rejält boende tänker jag har typ det dubbla utmed flera väggar och ett matbord där man utan problem kan duka till 8-10 pers.
Scenariot var typ: är det värt att bo kvar i stora familjevillan för att ha nånstans att kunna samlas efter det att barnen har flyttat och har egna familjer.
Då hade jag kanske hellre haft ett vardagsrum att aktivera vid behov ja, snarare än ett stort men tomt kök/vardagsrum. Så jag håller med dig om den öppna planlösningen där.
Ja, att man prioriterar väldigt olika är tydligt i den här tråden 
Barn eller inte, jag vill ha plats för lite gäster och kommer få bäras ur mitt hem.
Men jag förstår att man kan ha andra intressen och göra andra val.