30-åring önskar input gällande långsiktig livsekonomisk strategi, hyresrätt alt brf, löneväxling, typ av FIRE

Spara och investera Kom igång / få feedback
1

Hej!

Detta är min första tråd på forumet, efter att ha hängt i kulisserna samt lyssnad på podden i flera år. Vill passa på att tacka för värdefullt innehåll som är den enskilt största anledningen till att jag påbörjade och har fortsatt att spara, sedan 5 år tillbaka.

Jag funderar själv mycket på min ekonomiska situation men önskar er kloka input. Jag har dels lite specifika frågor i slutet, men även tacksam för övriga reflektioner och att vidga mina mentala vyer. Mycket bakgrundsinformation, hoppas ni orkar läsa!

Bakgrund:

  • Jag är drygt 30 år, bor med sambo (delad/separerad ekonomi) i hyresrätt i attraktivt område i Stockholm där vi vill bo. Låg hyra för området, medelstor 2 RoK. Vi vill gärna ha barn inom ett par år och i samband med det så vore det rimligt men inte helt nödvändigt att flytta, just eftersom vår lgh inte är ”bekväm” för familjeliv (ingen diskmaskin, tvättmaskin eller hiss och bor högt upp). Låg sannolikhet att kunna byta till större el. bättre lgh i samma område, medelstor sannolikhet att kunna byta till det i ett för oss ”ok” område som säkert kan passa livet med barn.

  • Inkomster: Anställd med unikt hög lönemöjlighet utifrån min profession. Lönen varierar i helt linjärt förhållande: ju mer jag jobbar desto högre lön får jag. Snittar ca 80K/brutto. Ingen löneutveckling alls. Mycket låg sannolikhet att jag självmant byter jobb, men om jag skulle behöva det kommer jag ha ca 50K lön för heltid, med i princip ingen löneutveckling.

  • Tillgångar: Har ca 1,6M sparat, varav 1,3M Lysa 100% aktier, resten övriga fonder. Intjänad pension och studielån tar i stort ut varandra.

  • Utgifter: Ca 13K i utgifter som täcker grundläggande levnadskostnader. Budgeterar för runt 6K månad för nöje och övrigt, detta håller jag dock inte stenhårt på utan har något friare tyglar men brukar ofta landa runt där. Hade sannolikt kunnat dra ner på dessa 6K om jag hade velat.

  • Sparande: Månadssparande i Lysa 100% aktier utifrån månadens lön, brukar spara vad som blir över utifrån de 19K utgifter. Vid min snittlön ca 80K brutto=54K nettolön= månadsspar 35K = 65% sparkvot. Framtida sparande: Kommer aldrig ha lika hög lön, inte heller sparmöjlighet givet att vi kan få barn om några år - då jag kommer vilja jobba mycket mindre efter föräldraledighet. Sannolik inkomst brutto då ca 45K.

  • Ekonomisk grundinställning/övriga förutsättningar: uppväxt arbetarklass, hög respekt för pengar. Finner mycket tacksamhet och njutning i livets ”lilla”, ej intresserad av lyx men gärna kvalitét i köp. Snålar inte, köper det jag vill ha. Generellt hyfsat billig i drift och samtidigt tillfreds. Hög generell grit och målmedvetenhet. (Potentiellt arv ca 5M allt från 0-30 år fram i livet, men kan likväl vara 0 SEK, så försöker bortse från denna möjlighet.)

  • Mål: Någon typ av FI(re). Valfrihet i att arbeta. Tänker att jag på sikt max vill jobba 50%. Fortsatt låga månadskostnader. Vill längre fram gärna ekonomiskt stötta familjemedlem som har kroniskt svår ekonomisk situation (ej skuldsatt).

Jag tar väldigt tacksamt emot all typ av input/reflektioner, men mina mer specifika frågor handlar om följande:

  • Vad är klokt gällande boende? Komma in på brf marknad så snabbt det går eller fortsätta med hyresrätt så länge det går? Dock ytterst höga priser i det området vi vill bo kvar i så länge det går, ca 115K/kvm. Känns inte värt det iom räntekostnader, men det är väl en investering med låg risk.

  • Hur kan man tänka kring FIRE/långsiktig ekonomisk planering efter dessa förutsättningar? Jag tänker kanske Flamingo Fire-liknande-mål dvs ca 2,9M för att därefter kunna jobba deltid för att täcka månatliga kostnader, men är osäker.

  • Bör jag löneväxla till ett visst belopp? Varför? Tar det längre tid att nå FIRE-mål då? Får ej de extra 5,8% procenten av arbetsgivare eller vad det nu är, utan då är det för andra anledningar typ minskad inkomstskatt.

Tack! Glad sommar!

2 gillningar
2

Hej! Rent generellt ser din ekonomiska situation mycket bra ut

Några kommentarer:

Du är sambo men uppger delad ekonomi och egentligen ingen mer kommentar om hur ni båda ser på den ekonomiska framtiden. När man kommer upp i er ålder och nivå 3 på rikedomstrappan är det klokt att börja tänka mer som ett hushåll, inte minst om ni överväger barn framöver. Det kommer göra resan mot era ekonomiska mål roligare.

Svårt att sia om ni ska ta er an stort bostadslån i ert område, det kommer ju äta upp ditt investerade kapital. Dessutom får jag känslan av att du vill ha ett rimligt kassaflöde och därmed inte låsa dig vid höga ränteutgifter. Kanske bäst att ni bor kvar i er hyresrätt och funderar mer på framtiden och ffa om ni verkligen måste bo i det område ni nu gör? Ekvationen kan förändras när man får barn och ffa när barn kan vilja vara ute i en trädgård, då lockar eventuellt småhuslivet mer än storstan.

Själva sparandet med sparkvoten ser jättebra ut.

Du kan absolut löneväxla till brytpunkten, givet att du inte vill maxa ditt disponibla kapital för nåt jättedyrt boende, och givet att du inte ser dig själv betala statlig skatt som pensionär. Lyssna gärna på pensionsavsnitten nyligen i podden.

1 gillning
3

(tog bort texten här pga tror inte att jag svarade Stonkochbonk direkt)

4

Om du inte har ett så stort behov av pengarna innan ca 60 kan det vara värt det eftersom du potentiellt kan slippa 20% statlig skatt och får lägre avkastningsskatt fram till dess än du skulle ha på t.ex. ISK.

T.o.m. om du inte får de 5,76% extra för att du har en gniden arbetsgivare.

Du kan med din bra lön bygga en riktigt fin tjänstepension även om du inte jobbar så länge, speciellt om du väljer att löneväxla också.

Om du värderar att kunna gå i tidig pension och inte vill betala onödigt mycket skatt.

Det beror lite på, det kan bli både och beroende på.

Det behövs ett privat kapital utanför tjänstepensionen om man tänkt gå ner i tid eller helt sluta jobba vid 40-54.

Men det privata kapitalet ska väl främst fungera som brygga fram till den punkt då man får tillgång till övrig pension vid 55-70.

Så har man för litet privat pensionssparande kan det göra att det inte går att brygga en så lång period, då blir FIRE senarelagd.

Men med rimlig nivå på privat pensionssparande så kan löneväxlingen bidra väldigt positivt.

En allmän reflektion är att höginkomsttagare som vill få ut sina pengar tidigt får det ganska ofördelaktigt skattemässigt. Det är svårt att som vanlig anställd få loss mycket pengar utan att betala statlig skatt på 20%.

6

Tack så mycket! Så här blir kanske stora frågan för mig om jag har stort behov av pengarna innan ca 60. Spontana svaret är nej och att det kloka i så fall är hög löneväxling.

Får räkna på om det privata kapitalet räcker för brygga mellan säg FIRE vid 40-45 och när jag får tillgång till övrig pension. Här blir det lite rörigt i mitt huvud - hur räknar jag ut det?

Kanske svår fråga att svara på, men hur ställer sig förväntade löneväxlings-”sparandet” mot global aktieindexfond? Det beror kanske på var man kan placera dessa pengar och det behöver jag kolla upp med min arbetsgivare, jag vet att jag har tillgång till dem via Avanza och där åtminstone kan välja mellan olika fonder. Hur bör man tänka här?

7

Tack för svar!

Du har helt rätt i första stycket i mer gemensam samsyn om ekonomi. Vi har det till viss del men tror att det har varit en bristvara av olika anledningar, främst pga att min partner är relativt ointresserad men också att vi har olika ekonomiska förutsättningar i olika parametrar. Kanske därför desto viktigare framöver! Tack!

Ang bostad, rimliga tankar. Så länge vår livssituation ser ut som den gör just nu har vi ingen anledning att flytta, förutom om det finns ett bättre ekonomiskt alternativ. Tänker att vi inte måste bo kvar i det område vi gör sen heller, men det kanske är det min fråga landar i - är det ekonomiskt försvarbart? Eller kanske bara en personlig prioriteringsfråga. Ev hus ligger nog längre fram om vi ens vill det, men givet att vi landar i att vi kommer vilja flytta till bättre lgh något utanför innerstan - är det ekonomiskt klokt att göra det så snart det bara går eller när det är “absolut nödvändigt”? Vi hoppas på barn 2028 om biologin tillåter!

Nej jag har nog ingen anledning alls att betala statlig skatt som pensionär, om det inte är något jag missat. Så - givet att jag inte vill maxa disonibla kapital för dyrt boende (dvs istället typ stanna i hyresrätt så länge det är rimligt allt billigare brf), är det generellt klokast med hög löneväxling då? Ska absolut lyssna på senaste pensionsavsnittet!

8

Det finns väl olika sätt att göra det på men du kan nog kolla tabeller för safe withdrawal rates som man brukar använda för pension.
Välj en som matchar din tänka uttagsperiod och placeringar.

Vanligt är att räkna med ca 4% uttag före skatt + en inflationsjustering per år. Men då är antagandet att det ska räcka i 30 år så om det är kortare tid kan man ju ha ett högre uttag.

Det finns andra trådar på forumet med folk som är duktiga på detta.

Man kan nog generellt säga att det brukar i princip bli samma sak. Oftast finns minst en billig global indexfond att välja och det blir typ samma sak som du kan köpa privat utanför.

Dessutom har du lägre årlig avkastningsskatt i tjänstepensionen än du har på t.ex. ISK så där får du också en positiv effekt.

Det finns dyra och dåliga löneväxlingslösningar via aktörer som Max Matthiessen och Söderberg & Partners så det är ändå bra att dubbelkolla vad de har för avgifter och se till att välja billiga och bra fonder själv efter att man har valt fondförsäkring istället för traditionell försäkring. Entrélösningen kan vara dyr.

Om jag kollar på min egen lösning för löneväxling så är det väl så här om man jämför mot att skatta och spara på ISK istället. Totalt sett mer fördelaktigt men då betalar jag inte mer än 0,3% i avgift för globalfond inklusive tillväxtmarknad utan några övriga avgifter överhuvudtaget.

Plus
Lägre avkastningsskatt årligen.

Slipper statlig skatt i klump.

Får 5,76% extra (men detta var inte relevant för dig).

Har man återbetalningsskydd avstängt kan man få lite extra arvsvinster som ökar på avkastningen - men till priset av att ens familj inte får något av det om man dör.

Premiebefrielseförsäkring som betalas av arbetsgivaren. Om jag blir sjuk så fortsätter inbetalningarna till tjänstepensionen precis som att jag hade jobbat som vanligt och löneväxlat.

Minus
Kan inte välja fonder helt fritt - blir något dyrare men inte mycket.

Har inte tillgång till kapitalet förrän 55-70 beroende på vad som gäller när det är dags.

Kan inte belåna kapitalet via värdepapperskredit.

Om jag dör imorgon och varken har barn eller sambo så får min övriga familj inte ärva pengarna -även om jag skulle ha återbetalningsskydd aktiverat. Skulle jag ha haft pengarna privat på ISK går det enl. vanliga arvsregler och mina syskon, föräldrar m.fl. kan också ärva.

9

Hej igen! Angående bostad tycker jag ni gör rätt i att bo kvar i er hyresrätt. Den gamla sanningen om att bostadsmarknaden är ett vattentätt sätt att tjäna pengar på tycker jag inte man ska ta för givet i samtidens ekonomiska klimat. Ffa medför ett mycket stort bostadslån ett stort åtagande att fortsätta att tjäna så mycket pengar som man gör, eller kanske ännu hellre mer och mer förstås.

Du kan titta på Ben Felix på YouTube som förtjänstfullt gått igenom den kanadensiska bostadsmarknaden där han jämför hyresrätt eller ägt boende och kommer fram till att det är hyfsat dött lopp mellan de två strategierna eftersom det låsta kapitalet i ett ägt boende ofta jobbar bättre på börsen.

Jag tycker framförallt det du skriver att du ser framför dig en tid då du går ner i arbetstid för att prioritera barn/familj och dylikt talar mot att köpa något i nuläget i ert dyra område.

Däremot är ju hävstång något som många förespråkar för att öka avkastningen, men det är ju också en risk förstås.

För att sammanfatta: givet er nuvarande ekonomiska situation ser jag inga starka argument för att ni ska köpa in er på bostadsmarknaden enkom av ekonomiska argument, jag tycker snarare en del talar emot det. Om ni väl ska ge er in på bostadsmarknaden bör det vara av skäl att ni vill bo bättre/större eller vad det nu kan vara.

3 gillningar
10

Har tittat runt mer på detta - enligt mina beräkningar nu så borde kapitalet räcka under övergångsperioden, speciellt eftersom jag även är öppen för deltidsjobb och att det är en kortare tid än 30 år.

Tack för tydlig sammanställning av pros/cons! Jag tänker nu att löneväxling kan vara extra bra för mig just nu eftersom det är högst sannolikt att jag hamnar över taket för statlig inkomstskatt endast ett par år framöver, och ej därefter. Ska boka möte med min AG ang att lägga upp plan för mig.

1 gillning
11

Värdefull input och det låter som en klok sammanfattning, jag är benägen att hålla med :slight_smile: Ska spana in Ben Felix videos närmre.

1 gillning
12

  1. Börja utforska bostadsområden så att ni vidgar era vyer.

  2. Försök byta hyresrätten och var mentalt redo att flyta på er när ett byte kommer upp. Det är mycket svårare och tar längre tid än vad man tror.

  3. Det är ekonomiskt väldigt fördelaktigt att jobba statligt eller i alla fall fast jobb med kollektivavtal innan barnet föds pga top up av föräldrapeng.

    Personligen tycker jag att man ska äta av sina tillgångar när barnen är små, alltså gå ner i arbetstid för att vara delaktig i miraklet men också för att en investering i familjen är gott för hälsa, välmående och harmoni. Att investera i relationen måste få kosta pengar. Att separera och skiljas är ett ekonomiskt bakslag som bör undvikas.

1 gillning
13

Kloka råd tycker jag, men just detta skulle jag säga är ett ”dåligt” råd. Att stanna många år i en relation man egentligen vill lämna är dåligt för livskvaliteten som du ju fint lyfter fram i andra sammanhang.

istället skulle jag säga att rätt juridiska avtal, förväntningar och en realistisk kalkyl för hur ekonomin blir om man separerar (med rätt avtal som skyddar båda parter) och ta höjd för den är en mer framgångsrik väg.

1 gillning
14

Tack för input! Låter rimligt att utforska alternativa bostadsområden närmre och göra sig redo för potentiellt byte.

Håller 100% med om att gå ner i arbetstid med småbarn, det är helt enligt våra värderingar och också planen.

15

Instämmer att viktigt att ha möjlighet att lämna en dålig relation. Tänker generellt att det är viktigt att ha ett s.k. “fuck off”-kapital eller hur man nu vill formulera det, att kunna använda vid behov, för att ha råd att separera (och avtal enligt ditt tips). Bra input med att gå igenom förväntningar och upprätta juridiska avtal för ev separation, ska ta med mig det. Än viktigare vid barn.

2 gillningar
16

Verkligen! Och om relationen känns stabil, överväg att gifta er när ni skaffar barn. Annars ärver barnen allt om någon av er går bort (och minst hälften även om ni har testamente) vilket kan trigga diverse stökiga ekonomiska effekter.

1 gillning
17

Det låter verkligen klokt. Så den arvsregeln går alltså inte att på något sätt “avtala bort” förutom giftermål?

Gick in på din substack och kände igen dig - insåg att jag följer din frus - mycket värdefulla - ekonomikonto på instagram. Så roligt - jag ser mycket fram emot att läsa er bok när den kommer!

1 gillning
18

Vi gjorde lite på annat sätt över tid.

  • Att spara rejält innan barn är en bra idee.
  • Att arbeta som par klart mindre än 2 x 100% är en bra idee tycker vi när man har små barn. Jag och min fru arbetade aldrig mer än 150% sammanlagt under barnens första ca 12 år.
  • Att spara en massa när barnen bor hemma brukar ofta inte vara möjligt eller lämpligt tycker vi. Bättre att spendera på bekvämt liv i bra bostad och gemensamma upplevelser och barnens aktiviteter. När barnen blivit ca 15 vill dom oftast hellre hänga med sina kompisarna eller häcka på sina rum :thinking:.
  • Vi drog upp mängden lönearbete och ner kostnaderna per automatik när barnen flyttade ut. Det gav en mycket rejäl boost till pension och sparkonto under ca 15 års tid. Jag Löneväxlade mycket under många år av dessa.
  • Vi kunde börja dra ner på arbete runt 60 redan. först lite extra ledigheter och därefter även 4 dagarsveckor . Med tiden mindre ändå. Framme vid ca 65 års ålder arbetade vi ca halvtid. Vi tog ut en del pension parallellt för att kunna spendera hyfsat på mer resor etc från 60.
4 gillningar
19

Korrekt

Och välkommen till forumet! :smiley:

1 gillning
20

Där ni är i ett läge att eventuellt bygga ett familjeliv tillsammans, iallafall definitivt en stabil vardag ihop - se inte på boendet främst utifrån pengamässigt perspektiv nu, utan utifrån livskvalitet, och fin och smidig vardag. Er ekonomi är ju mycket god ändå. Fundera på hur ni VILL bo.

21

Jag har några tankar på boende som någon som länge bodde i en stor etta i ett fint område och sedan flyttade till en trea i samma område (samtidigt som första barnet föddes) och nu ett radhus i ett billigare område (samtidigt som andra barnet föddes).

Innan vi fick första barnet åkte vi runt och tittade på lite radhus i billigare områden men då kändes det så långt bort. Vi älskade ju vårt fina område. (Ett område som då hade lite av ett generationsskifte från pensionärer till unga “hippa” (inte vi, vi va aldrig hippa :wink:) människor. Vi köpte en 3a i “vårt” område. 3 tr upp utan hiss men bra gård och tvättmaskin i lägenheten. Det fungerade ok men en stor nackdel att inte kunna dra in en barnvagn eller ha den stående precis utanför eftersom man blev så låst när bebis sov. Det var dock när bebis blev ca 3 som det verkligen började skava. En uttråkad 3 åring i en ganska liten lägenhet men en kamp att dra på ytterkläder och släpa ner ungen för 3 tr. Så börjar man muta med skärm för en lugn stund eller sliter ihjäl sig för att komma ut eller underhålla inne. Samtidigt hade vi fått förskoleplats en bit bort (utåt stan från vårt håll) och cyklade då genom ett område med mycket radhus. När barn nr 2 va på väg kände vi verkligen att vi ville flytta och vi kollade på villor utanför stan, större lägenhet, allt. Men mer och mer kände vi bara att drömmen plötsligt va det där radhusområdet med bilfria innergator och barn som leker fritt, flera bra skolor och förskolor (till skillnad från vårt “fina” område där man va helt chanslös i förskolekön). Men ändå okej nära stan och området där vi ju länge älskat att bo. Det kostade väl vår maxbudget typ med ett radhus där men plötsligt kände vi oss väldigt säkra. Nu är vi så så nöjda. Äldsta leker nu fritt ute med de 5 andra ungarna i ungefär samma ålder och har kommit in på en närliggande skola. Yngsta har förskoleplats där stora hade.

Så vad va kontentan av denna slice of life? A) Prioriteringar för boende ändras radikalt när man blir förälder och första åren. Om man inte vet vad man kommer vilja ha då är det kanske värt att vänta. B) Typiska saker som ofta blir viktigare med barn är: - Kontakt mellan inne och ute (kunna ställa en vagn eller öppna dörren för att visa ett truligt barn hur kallt det är. Säkra lekmöjligheter och utrymme ute. - Skolor och förskolor i närheten.

Mitt råd är väl att inte köpa nått nu för att ni inte vet vad ni kommer känna då men utvärdera områden runt ikring er med de ögonen.

3 gillningar