Hej!
Ny här och har läst tillräckligt mycket för att förstå att jag hade kunnat agera bättre för länge sedan… Hur som helst. Jag har ca 700k i ett brett förvaltat ISK i mitt eget namn, som är tänkt till två barn där den ena nyss fyllt 18 och den andra är snart 16. De vet inte om att pengarna finns och min tanke från början var att det skulle vara som en studentpresent och tänkt till en kontantinsats. Men efter att ha läst här kan jag förstå att det inte är det självklart bästa för att de ska få ett eget ekonomiskt driv så då är jag tacksam för råd. Tillsammans med 18-åringen lägga upp ett månadssparande från detta i dennes namn? Föra över hälften till 18-åringen som en klumpsumma till ett högräntekonto i eget namn eller dennes namn? Tänker ändå att jag tar hälften nu och att det blir rättvist för 16-åringen eftersom inflationen kommer göra summan likvärdig om två år, även om summan är större då.
Sannolikt kommer det inte att vara aktuellt med att köpa eget boende än på ett tag så en sparhorisont på åtminstone fem år kan man nog räkna med. Förslag?
Välkommen till forumet! 
Jag tycker att du delvis gjort rätt, för nu kan du bestämma hur du vill göra när du ser mognadsnivån hos kidsen. Att du delar summan på två nu känns också rättvist. Kanske ska du t o m ta ut motsvarande som 18-åringen eventuellt får och sätta på ett räntekonto till 16-åringen så att inte börsen tar de pengarna på en berg- och dalbana de två år som är kvar.
Det låter som att det inte är dina egna barn. Korrekt? Isf kanske det finns anledning att konsultera föräldrarna om upplägg? Om det är dina och jag missförstår så tycker jag du ska snacka med 18-åringen utan att nämna summor etc. Finns det t ex körkortsplaner, hur går utbildningstankar, när och hur tänker de skaffa bostad osv. 700k delat på två och sedan hälften i näven till en 18-åring är normalt svinmycket pengar. Min äldste fick loss lite sparat när hen fyllde, men det var inte 175k utan kanske 30-40. Det var nog för att hen skulle känna sig svinrik men ändå lägga det på vettiga saker, såsom bil för att ta sig till jobbet och inleda eget indexsparande.
Tack för svar! Det är mina egna barn 
Det är just det där med en större summa pengar i handen jag känner mig lite orolig för… varifrån ska incitamentet att lära sig att tjäna ihop egna pengar komma om man redan har en skaplig grund att falla tillbaka på?? Men vettigt att lägga över allt på sparkonton (gillar Lunar pga månadsvis ränta vilket gör ränta-på-ränta-effekten tydligare) redan nu känns rimlig för båda. Då får de själva ta ansvar för vidare förvaltning. När det rör sig om så pass stora belopp, behöver det anmälas någonstans?
Om behovet inte finns precis nu så varför inte ge en present nu, låt säga 10 tkr var till dem som ett litet test och därefter fortsätta sparandet tills att du känner att ”nu skulle jag vilja kunna bidra med ett lite större belopp”
Själv har jag nog tänkt hemlighålla sparandet för barnen tills de börjar titta efter bostäder på egen hand och själva sparat ihop till delar eller hela kontantinsatsen. Först då kommer de sparade pengarna presenteras som en hjälpande hand. Kanske för att de ska kunna köpa en bättre bostad eller komma ner i belåningsgrad.
Men beroende på hur marknaden ser ut kan det ju dock vara smart att köpa en studentbostad åt dem för ”deras” pengar när de ska börja studera och inte vänta tills de själva börjat tjäna pengar. Hade mina föräldrar hjälpt mig med studentlägenhet i Lund när jag började studera 2010 hade ju min ekonomi sett helt annorlunda ut än nu när jag kunde gå in på bostadsmarknaden först sent 2018.
Jag hade nog endast delat ut pengarna villkorsstyrd. Tex boende, bil , körkort, resor (som öka kunskaper) eller till utbildningar. Du skulle kunna skjuta till pengar också på sommaren så att dom inte behöver jobba lika mycket och kan faktiskt återhämta sig. Många vuxna kan ju inte ens hantera en större summa pengar och känner sig tvungen att spendera denna direkt på massa skit för att må bättre.
Har sett i nära bekantskapskretsen hur 18 åringar har fått stora summor pengar och det har endast gått till festande, dyra bilar osv
För att kunna hantera en större summa pengar måste man också förstå vad det innebär och jobba ihop en sådan summa.
Jag förstår inte logiken med det här att “hemlighålla” att det finns pengar öronmärkta till barnen, oavsett om det är på konton som står i deras namn eller inte.
Jag tycker man ska vara transparent med medlen som finns, men om man har reservationer själv vad man tycker att barnen skall använda dessa pengar till så är det väl bättre att kommunicera detta till barnen så de vet vad som gäller?
Jag har inte barn själv, men har tänkt ut en plan ifall jag skulle hamna i den här situationen.
Jag berättar att det finns en pott med pengar och hur stor den är, och att barnet själv får bestämma när hen vill ha ut pengarna. Den kan dock bara få lika mycket som den själv har i sparat kapital. Om barnet har samlat ihop 100k så kan den plocka ut 100k från potten, men pengar som finns kvar i potten tillfaller dig igen (eller blir kanske låsta till arvet eller nåt).
Förmodligen tar det ett par år att spara tillräckligt för att få ut hela potten, och eftersom åren går får barnet kanske också en känsla för hur investeringar utvecklar sig över tid.
Ja, som du märker i andra stycket av mitt inlägg så ändrade jag nästan ståndpunkt i frågan medan jag skrev till “det beror på”.
Men jag har nog lägre tankar om tonåringar än vad du har. Spontant tänker jag på gymnasiet, i princip alla i klassen som visste att deras föräldrar hade pengar och då kanske särskilt hade pengar sparade till barnen blev till små-yuppies med attitydproblem. De kanske har blivit till vettiga människor nu, ett dussin år senare, men just då var det lite plågsamt att lyssna på dessa mini-Ayn Rands som gick runt och satte likamedstecken mellan ekonomisk framgång och hårt arbete, trots att de inte hade arbetat en dag i sitt liv och att deras mest lyckade ekonomiska beslut var att födas i en medelklassfamilj med “övre medelklass”-ambitioner. Det saknades helt förståelse eller ödmjukhet inför att väldigt många i samhället sliter minst lika hårt fast för mycket lägre ersättning.
Sen är man ju inte ofelbar själv. Jag har alltid varit hyfsat ansvarsfull, med goda betyg, inte gjort hyss på stan osv men jag fick drygt 10 000 efter mormor där i sena tonåren och de tog ju slut på ett par månaders festande. Det kändes som en helt rimlig prioritering på den tiden och kanske egentligen inget jag ångrar men det låg nog inte helt i linje med min mormors sista önskemål.
Människan är ju lat och då kanske särskilt unga vuxna, om de vet att det finns en större summa pengar som är öronmärkt som “kontantinsats” tror jag risken är stor att de slutar anstränga sig ekonomiskt även om de inte kan festa upp summan. Det hade kanske jag gjort, men nu hade jag “turen” att inte få mer än enstaka tusenlappar i studentpresent så rent ekonomiskt har jag fått klara mig själv, även om jag haft turen att födas i en familj som uppmuntrat kunskapsförvärv och ambition, trots små ekonomiska medel. Det är ju verkligen inte alla som har det ens.
Sen är det naturligtvis det bästa om man kan vara transparent och ha ett vuxet samtal och ett ömsesidigt förtroende med sin tonåring men jag har inga skyhöga förhoppningar direkt. Tror man får vara lite ödmjuk i att ungdomar är långt ifrån färdigutvecklade, även om ens egna verkar hur vettiga som helst… Det är ju inte heller binärt, att antingen pratar man om ekonomi eller inte. Man kan ju också lära barnen om ansvarsfull ekonomi utan att berätta för dem att de har en “större” summa pengar som väntar på dem, som de har förtjänat bara genom att födas in i ens familj.
Jag har nog egentligen inte högre tankar om tonåringar, jag minns mig själv i den åldern 
Men jag skulle nog känt mig lite förnärmad om mina föräldrar dragit fram en större summa pengar till t.ex. en kontantinsats och sagt “Tada! Det här sparade vi till dig, men vi tyckte inte vi kunde lita på dig tillräckligt förrän nu att tala om det för dig”.
Får man ett par hundra tusen till kontantinsatsen av sina föräldrar till lägenheten som man suktar efter kan man ju faktiskt själv välja om man blir förnärmad eller överlycklig 
Jag tror att det är viktigt att inte öronmärka pengarna utan låta ungdomarna själva välja vad de ska göra med pengarna dom får. Jag kommer troligen ge mina framtida barn ett belopp på 30 000- 40 000 kr vid 18-års dagen som det för göra vad som helst med. Uppamma dom att spendera pengarna på något som kommer göra dom lyckliga. Se det som ett tillfälle att lära sig något. Kanske var det helt rätt att köpa en handväska för 10 000 kr eller så var det ett felaktigt beslut. Det inget jag ska bestämma utan det får mina barn själva komma fram till.
Sen även komma med erbjudandet att köper du en bostad kan jag betala 50-40% av kontantinsatsen så får dom välja om de vill ta del av erbjudandet eller inte.
Så är det absolut, men nu var det ju inte oss utan våran avkomma vi pratade om. Och på dessa försöker man väl avspegla sina egna värderingar med skiftande resultat.
Sen kan det ju givetvis vara så att våra värderingar sinsemellan här på forumet skiftar såväl.
Du skulle kunna ge dem en månadspeng som de kan använda som de vill. Sen hjälpa dem sätta upp sparande på en del av pengarna. Kanske kräva att en viss del ska investeras.
Om de pluggar kan de dryga ut studiemedlen eller så kan du hjälpa med bostad. Om de arbetar kan du försöka uppmuntra till att investera
Sen när du tycker de är redo ökar du månadspengen tills pengarna tar slut.
Grattis till dig och dina barn! Vilken fantastisk gåva de får av dig.
Och vilken möjlighet för dem att tänka över sin ekonomi och framtida planer. Varför inte ge dem en kurs från Rika-tillsammans i 18-års present, så kan ni tillsammans diskutera hur de ska fördela pengarna utifrån långsiktigt sparande, sparande på mellansikt och lek/konsumtion.
Har stor tilltro till att även unga personer tar ansvar om de får förutsättningar och stöd. (Och jo, har själv varit ung 
och har tonåringar) Lycka till!
Först och främst - bra jobbat! Jag skulle tänka såhär; bättre att de lär sig värdet av att hantera pengar genom att göra misstag med en mindre summa. T ex ge 10-20% av den totala summan och se hur barnet hanterar situationen. Går det bra kan du överraska med resterande 80-90%. Går det inte bra och de bränner allt på fest el dyl är det bra att utvärdera och se om de lärt sig en läxa varvid du kan ge ytterligare 10-20% och se om de lärt sig ngt osv. Jag tror det är svårt att hantera en större summa pengar om man inte är van. Se bara på alla som vinner på lotto och hur de knasar ur… bättre då att man bränner en mindre del. Typ som filmen Brewsters miljoner. Lycka till!