Då Ellen hela livet har betalt och kommer betala för att all utbildning ska vara gratis i Sverige så anser jag att ni har helt fel fokus.
Ni bör absolut inte tänka på sparande eller pengar alls. Fokus ska 100% vara på att utbilda sig inom något som kan ge ett drägligt liv. En sjuksköterskeutbildning är inte omöjlig att genomföra för 99,9% av den friska befolkningen som är runt 20-30 år gamla. Hon kommer absolut klara det på något slumpmässigt universitet i Sverige med rimliga intag om hon ger 100%.
Hon borde fixa gymnasieexamen via komvux om hon inte har det och sen skriva högskoleprovet tills hon kommer in på något utbildningsprogram som garanterar ett drägligt liv, t.ex. sjuksköterska eller lärare. De utbildningarna kan nästan alla klara ifall de satsar 100% och då får man en dräglig lön hela livet och det kommer alltid finnas efterfrågan på de typen av jobb. Hon ska alltså studera något som med 99,9% sannolikhet ger ett jobb med fastanställning och dräglig lön, och ta fullt CSN hela studietiden.
När hon är klar med utbildningen och har börjat jobba, blivit fastanställd och tjänar 30k+ i månaden kan ni börja diskutera sparande och pengar (lägg en del av lönen i Lysa, så, färdigdiskuterat), men absolut inte innan dess, ni har så otroligt mycket viktigare saker att göra.
Att skapa en sådan koncentrationsrisk på en aktie (välvilligt på runt 7-8 aktier givet deras ägande) känns onödigt, då överavkastningen inte är enorm. Tittar man på 20 år så har OMXSGI gett 12% och Investor 16%. Ett enklare sätt att öka sin risk är att använda en modest värdepappersbelåning på ett indexinnehav istället.
Nu är det ju förvisso inte detta hon ska fokusera på, utan intjäningen.
Det är ok att spara pengar från sitt försörjningsstöd om det är ett mindre belopp som blir över från riksnormen (4620 kr för ensamstående). Helst i kontanter. Det är dock inte ok att få inkomst på kapital, dvs börsen. Samtliga konton och bankengagemang ska redovisas samt deklaration varje år. Eventuellt att imkomst via paypal går att hålla under radarn. Än så länge.
Sjukpensionärer får ha isk och även egna företag. Men instämmer med övriga; skaffa ett förvärvsarbete så löser det sig
Det är en realitet att vissa personer/grupper lever på samhällets marginal. Man anstränger sig att få jobb men den typ av jobb man kan få är inga “kvalitetsjobb” utan påhugg inom något B-segment. När det kommer hit några papperslösa personer från Långtbortistan eller någon typ av normal strukturomvandling sker så förpassas snabbt den typ av roll man har till historiens sophög. Tänk på sådana yrken som sumprunkare, lykttändare eller rulltrappeoperatör. En gång i tiden var de fullt normala och ansågs vara behövliga.
Man kan förstås skratta åt att “någon jobbar med sådant” och tänka att andra bättre möjligheter borde vara öppna för alla och envar. I praktiken tenderar några att bli över i “livets lotteri”, av högst olika skäl.
Samtidigt brukar dessa personer under perioder i livet ha det hyggligt ställt och kunna lägga undan lite pengar. Att då skydda dem mot Socialen, Kronofogden och alla andra som kommer efter en när man nästa gång ramlar tillbaka på ruta ett borde inte vara något konstigt.
Googlade va existensminium är… En persion 6.096 å par 10.061… Va jag förtod så är summqn efter typ hyra…
De va ganska generöst… Trodde de skull va ganska mycke lägre…
Tycker att man ska få hyran betald, få matkuponger och 500 kr i veckan för nöje. Det är existensminimum för mig, och känns helt rimligt för en frisk människa som inte orkar eller vill jobba.
Skillnad om det beror på sjukdom dock och då kan de få högre belopp av sjukförsäkringar till exempel.
Om jag vore i Ellas situation hade jag valt att styra “överskottet” mot en buffert på ett sparkonto. Fokus hade dock varit att hitta ett heltidsarbete alt. plugga upp betyg och söka en utbildning som garanterat ger jobb. Det känns inte som att sparandet är det som kommer att göra skillnad, utan möjligheterna till ökade intäkter. Kanske arbetsförmedlingen har jobbcoacher (om de fortfarande finns)?
Livet är orättvist absolut. Jag tycker likväl att det blir lite märkligt att medvetet göra sina egna medel otillgängliga för sig själv, och för sin försörjning, i syfte att kringå regler så att man kan få försörjningsstöd - istället för att klara sig på egen hand så långt det bara är möjligt.
Kanske lite ot men,
Lägg bara nån hundring på ett sparkonto för att hon ska lära sig bygga buffert och även att inte använda den vid fel tillfällen. Sen satsa 100% på studier och utbilda sig till något hon finner intressant.
Jag har själv gått från soc och utan gymnasie examen till miljonär inom en rimlig tid och det kräver extremt hårt arbete, motivation och uppoffring.
Hade jag istället pluggat och haft någon som dig i ryggen hade jag förmodligen haft ett roligare jobb, gott om pengar ändå och framförallt en trevligare resa.
6’ för ensam eller 10’ för två pers är ju inte efter “fasta räkningarna” är betalda utan bara hyran. Dra sen bort 2 busskort, 2 mobilabonnemang, hemförsäkring, TV-abonnemang, kläder, försäkringar, fackavgift, hygienartiklar, husgeråd osv. Du har fortfarande inte köpt ett endaste paket nudlar till mat… Så nää att det skulle vara någon sorts lyxnivå som folk kan flyta omkring på gäller inte.
Busskort behöver du inte om du sitter hemma och är arbetslös. Telefonabonnemang kostar 119 kr per månad med hallon. Hemförsäkring kostar 50 kr per månad per person om man är två. TV ska du inte kolla på om du är frisk och arbetslös, då ska du plugga eller söka arbete all din vakna tid, eventuellt träna och laga mat så TV-abonnemang behöver du inte, i så fall Netflix á 50 kr per person. Fackavgift är också runt 100 kr, den går ner rejält vid arbetslöshet. Kläder behöver du ju inte köpa så ofta, finns billigt på second hand också.
Allt du skrev kan sammanfattas till cirka 500 kr per person. 9000 kvar då alltså till mat…
Du snubblar på ditt eget resonemang redan i första meningen… Busskort är ju bland det första som behövs om du är arbetslös, då söka jobb är nummer ett på din 2Do-list.
Se att du har så dålig koll på vad saker kostar gör att jag lägger ner diskussionen. Over ń out.
Kanske lite OT - men eftersom länkar inte verkar funka så tillåt mig servera lite fakta istället för att vi ska hålla på och spekulera kring beloppen och vad de ska täcka.
Riksnormen för en ensamstående utan barn är 5030 kronor och för sammanboende utan barn 8210 kronor.
Av socialtjänstens handbok framgår att riksnormen ska täcka: “kostnader för livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning och telefon.”
Utöver riksnormen består försörjningsstödet av:
“Försörjningsstödets andra del består av faktiska skäliga kostnader för boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa. Dessa kostnader kan variera beroende på t.ex. var och hur man bor.”
Därutöver finns vid behov möjligt till:
“Ekonomiskt bistånd till livsföringen i övrigt ska tillgodose kostnader för behov som kan ingå i en skälig levnadsnivå och som uppstår då och då. Exempel är kostnader för tandvård, glasögon, sjukvård och medicin, umgänge med barn, flyttkostnad och begravning. En individuell bedömning måste göras av vad som är skäligt för den som söker.”
Någon nämnde studiemedel. “En heltidsstuderande med fullt studiemedel kommer från och med nästa år att få 13 156 kr för fyra veckors studier”
Jämför vi en ensamstående student och en ensamstående som får försörjningsstöd har alltså studenten drygt 8 126 kronor utöver riksnormen för övriga kostnader. Sedan har studenter faktisk även möjlighet att ansöka om bostadsbidrag (även om många låter bli då de riskerar att bli återbetalningsskyldiga efter sommarjobbet). Bostadsbidraget verkar enligt försäkringskassans beräkningsverktyg landa på max 1300 kronor vid en hyra på 3500 eller mer för någon som saknar inkomst utöver studiebidraget.
Vad ett studentboende kostar varierar stort över landet (billigaste varierar från ca 2800 - 5500). Naturligtvis varierar även tillgången på dessa boenden stort. Se Sveriges förenade studentkårers bostadsrapport 2023
Jag påstår inte att studenter har det glassigt. Men att socialbidragstagare skulle ha det mycket bättre ställer jag mig högst tveksam till (såtillvida man inte tar hänsyn till att närmare 70% av studentens studiemedel är lån naturligtvis).
Tack för era svar, @alla. Uppskattar verkligen er feedback.
Jag tror jag kommer rekommendera Ellen att köra en RT nybörjarportfölj 90/10 (p.g.a. säkerheten/riskspridningen long term + chans till bra avkastning ändå) men försöka köpa lite extra INVE B För att få chans till ännu mer avkastning.
Samt hitta ett välbetalt deltidsjobb
Har hört t.ex. butiker betalar bra om man kör helger och kvällar, typ “dubbel OB”. En vän till mig plockar ut ca 25 000 kr netto på ett deltidsjobb i butik, ibland lite mer. Skönt om man ej vill köra heltid. Bor man som Ellen billigt i en liten 1 rok kan man alltså spara mkt här också.
För att få chans till ännu mer avkastning.