Det beror främst på att obligationerna som fonden består av är satta med den “gamla” räntan. Dessa blir inte lika eftertraktade när nya obligationer ges ut med den “nya” högre räntan. Därför måste de gamla obligationerna säljas mycket billigare och värdet på fonden minskar.
Efterhand så byts obligationerna i fonden ut löpande när durationerna löper ut och ersätts med nya obligationer istället. Ju längre räntefond, desto längre tid innan obligationerna byts ut och tvärtom.
Därför kan såkallade “säkra” räntefonder också kan vara ganska volatila på kort sikt när ränteläget ändras relativt hastigt. Därför är sparkonto bättre på så kort sikt. Då förlorar man åtminstone bara inflationen.
På längre sikt om man man vill ha med räntefonder i sina långsiktiga portföljer (t.ex om man inte gillar risken som kommer med 100% aktier) så bör de ge bättre avkastning än sparkonto. De brukar dessutom ha ganska låg korrelation mot aktier (i alla fall statsobligationer och realränteobligationer).