Spendera pengar utan dåligt samvete och bli ekonomiskt oberoende på 10 år, hur gör jag?

Hej allihopa!

Jag är 22 år, började investera/kolla på börsen i början av 2025. Har ett stabilt jobb just nu och tjänar ca 24 000 kr efter skatt. Utgifterna ligger på ungefär 10 000 kr/månad, resten går rakt in på ISK - så jag ligger på runt 40-50% sparkvot.

Läget just nu:

ca 300 000 kr, allt i ISK
15 000 kr i buffert/nödkonto
inga lån alls
bor hemma med min morsa, som också är den enda familj jag har kvar

Min morsa är sjukpensionär och har lite svårt att bo hemma helt själv, men klarar det (kanske lite off topic men tar med det ändå). Ett scenario jag funderar på är att köpa en gemensam bostad tillsammans med henne för 1-1,5 miljoner, så att hon kan bo kvar där om jag längre fram skulle skaffa fru och barn. Tanken är att jag i så fall hyr ut till henne, så blir det win-win - billigare för henne och mer yta jämfört med 3an på 65 kvm vi bor i nu.

Jag har även funderat på att byta till nattskift ett tag (1-3 år, eller så länge jag orkar), då lönen där ligger på ca 32 000-38 000 kr efter skatt, för att pusha sparandet ytterligare.

Fråga 1: Hur blir man mest realistiskt ekonomiskt oberoende inom 10 år givet detta läge? Vad borde jag prioritera - högre lön, högre sparkvot, eller avkastning/allokering?

Sen har jag en annan grej jag vill lyfta, som kanske inte är helt ekonomisk men som påverkar hela resan:

Jag är egentligen ganska dålig på att spendera pengar. Jag jämför alltid allt med det billigaste eller billigare alternativet - även när jag reser - och överdriver nog det där ibland. Visst unnar jag mig saker ibland - tv-spel, äta ute, resa - men jag har alltid ett konsekvenstänk i bakhuvudet. Jag räknar typ automatiskt hur många timmar jag jobbat för en summa, och även om det bara handlar om 200 kr så mår jag genuint dåligt efteråt. Växte antagligen upp under ganska knappa förhållanden, vilket nog spelar in, och alla omkring mig säger att jag “får unna mig” - men känslan sitter kvar ändå.

Jag trodde jag skulle känna nån slags glädje vid milstolpar - 100k, 300k osv - men det blir bara en siffra, och jag tänker att jag inte kommer känna mig nöjd förrän jag når miljonen. Jag jämför mig också hela tiden med andra i min ålder, oavsett om de har mer eller mindre än mig, och känner ändå att jag “ligger efter” - trots att jag objektivt sett förmodligen ligger bra till för min ålder statistiskt.

Fråga 2: Har någon annan känt likadant, och hur gjorde ni för att bryta det mönstret? Hur får man perspektiv på att pengar faktiskt ska användas till något, utan att det ger dåligt samvete?

Tacksam för input, både på siffrorna och på tankesättet! :slight_smile:

Livet består av kanske 36500 dagar. Max. Det finns oändligt med pengar, men begränsad livstid - ffa hälsojusterad, ledig och vaken livstid.

Memento mori

6 gillningar

Vad är det för “win” för dig att köpa bostad till morsan?

Vad menar du med “givet detta läge”? Du ska väl inte vara singel och bo hos mamma för all framtid?

Du kommer inte känna dig nöjd med en miljon heller. Den gör ingen skillnad i ditt liv. Det är när det börjar närma sig tio miljoner som det kan bli skillnad då du kan sluta jobba helt. Inte säkert att du känner dig nöjd då heller dock.

2 gillningar

Du funderar inte på att plugga vidare? Det kommer löna sig mer än nattarbete på sikt. En viss grad av konsekvenstänk är bara bra, och säkert en anledning till att du lyckats spara så mycket för din ålder. Men om du känner att du missar saker i livet, avstår från att träffa vänner osv för att det skulle innebära att spendera pengar, får du öva dig i att spendera. Ett sätt är att se bakom inköpet, tex om du lägger pengar på att äta på restaurang med en vän så kan du se det som att du lägger pengar på den relationen, inte att du köper restaurangmat. Det kan vara lättare att spendera pengar på hälsa, relationer eller äventyr istället för skor, dyr mat eller tågbiljetter. Jag tycker förresten att det är fint att du tänker på din mamma och ett generationsboende.

2 gillningar

Hur räknar du nu? Kvoten mot inkomst är väl runt 14:24, alltså strax under sextio procent?
Men vill du bli ekonomiskt oberoende på tio år behöver du sannolikt öka kvoten något, vilket enklast görs genom att öka inkomsten.

2 gillningar

Om du förväntar dig att den största känslan av mening kommer från relationer så ändras frågan om du ligger “före eller efter dina jämnåriga” något. Av liknande skäl hade jag, även som ensambarn, funderat på hur mkt livsplanerna uppåt 30 som ska definieras av din mammas närvaro. Det har ekonomiska fördelar men det kan bli svårt för nya människor att ta plats i ens liv om vardagen redan roterar runt någon annan. Din mamma vill gissningsvis att du bygger ditt egna liv och står på egna ben.

Förvänta dig inte att saker känns väsentligen annorlunda vid “milstolpe X miljoner”.

Du är 22 år, vill bli ekonomisk oberoende vid 32 års ålder samt att du känner dig dålig på att spendera.

Som jag ser det har ett tydligt mål, dvs bli ekonomiskt oberoende vid 32 och för att du ska nå det så innebär det att du inte ska spendera. Ekonomiskt oberoende är förmögenhet som ger kassaflöde i förhållande till utgifter och ju lägre utgifter du har desto snabbare ekonomiskt oberoende.

Ska du lära dig spendera mer och må bra av det måste det passa in på ditt andra mål vilket kan innebära att du får flytta målflaggan. Ekonomisk oberoende vid 42 år, du minskar din sparkvot varje månad och sätter av en summa på kontot som du får använda, använder du pengarna så kommer du ändå klara målet.

Din stora utmaning blir att hitta en likasinnad och klara åren med föräldraledighet och barn hemma. Barn kostar pengar.

Utvärdera dina mål löpande, ibland får man insikter som ändrar målen.

Välkommen

Vad menar du egentligen med detta? Att inte jobba längre eller bara att känna ekonomisk säker?

Jag också känner ofta detsamma. Jag var och fortfarande är omgiven av snåljåpar i mitt familjen och dåliga erfarenheter med den andra.

Jag har snålat för mycket i mitt unga år, och missade jag till. Du måste tänka du kommer inte vara ung för evigt, några erfarenheter, kontakter, kunskaper, du göra de bara nu.

Den dålig samvete kommer inte försvinna, men du måste arbeta för att inte bli stoppad från något viktigt.

1 gillning

Varför just 10år? Gör det nått om det tar 15år men att livet på vägen dit har varit väldigt roligt och du mått bra? Fortsätt med en hög sparkvot, ökad lön brukar göra störst skillnad, men sen finns det annledningar till att nattjobb ger med betalt för det det är slitigt både för hälsan och för det sociala att jobba natt.

Som någon annan sa så kanske det kan vara läge att fundera på vad du skulle tycka var riktigt roligt att jobba med och utbilda dig inom det?

Kan du bestämma en budget som du får/ska leva upp? Säg 12000kr och att om du inte spenderar upp det en månad så sätter du inte in överskottet på ISK utan kanske efter ett par månader köper en resa eller något sådant som ger dig livsglädje? :blush:

Bonustips: Du har en riktigt bra start som hittat sparande och investeringar så tidigt, fortsätt ungefär som nu sånkommer det gå riktigt bra för dig! :heart:

Mer bakgrund

Jag tror att den viktigaste frågan här egentligen inte är hur blir du ekonomiskt oberoende på tio år, utan: vad vill du att ditt ekonomiskt oberoende ska göra möjligt för dig i livet?

Du är 22 år. Du har redan byggt kapital som många inte kommer i närheten av, samtidigt som du har en hög sparkvot, inga lån etc.. Det är fantastiskt. Men livet är (förhoppningsvis!) väldigt långt, och väldigt oförutsägbart.

Livet händer. Du kanske träffar någon. Får barn. Byter yrke. Vill flytta. Din mammas situation förändras. Du blir sjuk. Får ett drömjobb som betalar sämre.

Därför hade jag varit försiktig med att optimera sönder livet för att nå ekonomiskt oberoende så snabbt som möjligt. Högre lön och en rimlig sparkvot är förstås bra, men jag hade fokuserat följande frågor först :backhand_index_pointing_right: När du når ekonomiskt oberoende: hur ser ditt liv ut då? Vad gör du på dagarna som 32 åring? Vilka människor finns omkring dig? Vad har du åstadkommit? Vad vill du kunna göra som du inte kan göra idag?

Om svaret är ”jag vet inte, men jag vill ha sparat mycket pengar” är det kanske där du ska börja fundera. Annars finns risken att du hela tiden flyttar målet. Först är det 100 000 kr, sedan 300 000 kr, sedan en miljon. Därefter två miljoner. Och plötsligt har du blivit väldigt bra på att samla pengar, men aldrig riktigt tränat på att använda dem och kanske missat mycket i livet…

Jag tycker också att det du beskriver kring konsumtion är allvarligt. Att vara sparsam är bra. Men om du får genuint dåligt samvete av att spendera några hundralappar på något du vill ha, då är det inte längre bara sparande du pysslar med. Då har ekonomin börjat styra dig.

Du är 22. Du behöver inte välja mellan att bygga kapital och att leva. Du har gott om tid att göra båda. Skulle fundera kring ditt VARFÖR innan du skapar ditt HUR

7 gillningar

32-38 tusen för nattskift är mer än man får på många arbetsplatser efter att man pluggat i 3-5 år på högskolan. Om man är ok med nattskift och det står mellan att plugga och ta lån eller ha sparat ihop ca 1 500 000 kronor, så är nog inte valet helt självklart.

2 gillningar

Du har:

  • Många år kvar av livet (rent statistiskt)
  • En riktigt bra startplåt
  • Sjysst lön
  • Hög sparkvot
  • Många spridda planer
  • Massor av funderingar
  • Önskan att optimera
  • Både FOMO och dåligt samvete, samtidigt

Så med risk för att låta som en tråkig boomer: Jag tycker du ska andas ut lite, låta livet hända, inte planera mer än nödvändigt och fortsätta fundera över livets möjligheter. Rapportera tillbaka till oss om tre till fem år och jag vågar nästan lova att du har kommit till en del bra insikter samtidigt som ditt kapital ökat och mycket av oron har släppt.

Lycka till och grattis till en toppenstart! :smiley: :+1:

7 gillningar

Om du fortsätter bo med morsan kan du nog glömma både fru och barn. Vilket i och för sig är bra för ekonomin.

4 gillningar

Tidigt i livet vill man ofta göra mycket samtidigt som lönen är relativt låg. Att tokspara upplever jag som en stor uppoffring av din ungdom.

När du blivit äldre och kommit igång med karriären är överskottet mycket större. Troligtvis har du även träffat någon att dela kostnaderna med och har fler nöjen som är gratis att ägna sig åt. Här tror jag man har en fin lucka innan man skaffar barn att kunna spara aggressivt!

Det är amerikanska råd men det är inte sant med vanliga svenskar.

För arbetare är lön ganska platt efter 25 års ålder. Några tusen lappar skillnaden mellan 25 och 40 kommer inte våga ränta på ränta. Och det kan också bli att lön är mer i unga år när man tar OB.

Naturligtvis! Jag utgick från en akademisk karriär med en bra löneutveckling. Det kan vara rationellt att satsa på en sådan om man vill tjäna mycket.

Du vill antagligen inte ha detta råd men här kommer det:

Spola fram bandet, vad tror du ditt 72-åriga jag kommer att säga att du inte levde ut din ungdom?

Det är lätt att ta för givet när man är ung, men du kommer se tillbaka på ditt liv och ångra saker. Din ungdom är också en form av frihet. Ta vara på den. För till skillnad från pengar, så kommer den aldrig tillbaka igen.

Exempel: Du kan backpacka och bo på hostel när du är 35 år. Men du kommer aldrig få samma känsla och upplevelser som av att vara en naiv 22-åring med likasinnade runt omkring dig.

2 gillningar

Fin tanke men det blir nog egentligen inte billigare för någon, ni får en alternativkostnad genom att sänka kapital i köpt boende som kunde ha investerats i t.ex. aktieindexfonder istället. Du kan lika gärna ge din mor pengar i handen i så fall om det inte är något fel på befintligt boende.
65m² låter väl rimligt för två med låga inkomster, möjligen borde din mor ha mindre senare när du flyttar, inte större.

Jag skulle undvika att köpa något åt henne / er, du ska rimligen inte bo där så länge och du behöver först bygga ditt eget liv.

Realistiskt sett så blir du inte det givet ditt läge, även om du skulle skruva en del på alla tre saker.
Med din sparkvot på 58% tar det nog drygt 15 år, och då är det förutsatt att du vill leva på samma nivå med väldigt låga utgifter. Mindre än vad en garantipensionär med bostadstillägg får.

Rent mekaniskt är det enkelt, spara ca 75% så är du förmodligen FIRE på tio år, men det är svårt att nå så högt och blir kanske inget bra liv varken före eller efter FIRE om man inte har högre inkomst än du har.

Givet mitt svar på din första fråga skulle jag helt enkelt acceptera att du sannolikt kommer att hålla på med detta längre än du tänkt.

Om du t.ex. kan acceptera att du istället för vid 32 ska göra FIRE vid 40, 45 eller 50 eller jobba deltid tidigare än så så kan du lösa både din fråga 1 och 2.

Med mer tid kan du ha lägre sparkvot och ett trevligare liv under tiden och fortfarande få en riktigt schysst situation och gå ner i deltid eller full FIRE årtionden före alla andra.

Personligen skulle jag köra hårt i början nu när du är ung, inte har eget boende, sambo etc. så har du mer utrymme att spendera senare när boende- och familjesituation förändras.

Bygg snöbollen nu så kan den jobba mer av sig själv sen.

1 gillning

Först, mattematik:

Med 300 000 kr idag, och fortsatt 14 000 kr i månaden i tio år så beräknas du ha ganska precis 3 000 000 med en 7% avkastning.

Med 4% regeln skulle detta resultera i 120 000 kr avkastning per år, eller 10 000 kr i månaden. Det är alltså det du lever på idag, alltså FIRE!

Ska man vara realistisk så definierar kronofogden begreppet förbehållsbelopp, alltså typ existensminimum, på 6243 kr + skälig hyra. Skälig hyra estimerar ligga på 5-7k, så enligt kronofogden skulle dina 10k i månaden vara under existensminimum.

Sannolikt kommer dina utgifter gå upp när du flyttar till eget boende eller Gud förbjuder, den dagen din mamma går bort. Har du ambitioner om barn eller att äga ditt boende kommer du garanterat behöva mer pengar på vägen.

Jag ser inte varför man inte skulle kunna leva sparsamt och samtidigt ha vänner, partner eller roligt. Många av de bästa sakerna i livet är gratis. Skratt, natur, kärlek, träning, etc behöver inte kosta pengar, och är man villig att betala 100 kr i månaden för internett har man obegränsad underhållning. Det svåra är att hitta andra människor i ditt närområde som har samma intresse och värderingar som du.

Jag är övertygad om att det kommer att gå bra för dig. Det viktigaste i ung ålder är att öka inkomsten, och som många säger så är utbildning förmodligen det bästa sättet. Du kan kriga med nattarbete i 5 år för att komma upp i en medellön, eller så kan du plugga 5 år och få samma ersättning som ingångslön, som efter 10 år kan dubbleras om du väljer rätt inriktning.

Vill du bli rik snabbt på riktigt så måste du nog starta eget och göra en exit, men det låter som om du redan är inne på långsiktigt sparande och låga utgifter.

Oavsett vilken väg du väljer att gå så fortsätt att spara kontinuerligt och stäm av med dig själv hur du känner efter 10 år. Förmodligen har du helt andra prioriteringar. Om du inte är övertygad, fundera på vilka mål du hade för 10 år sedan och jämför med dina mål idag.

Jag önskar dig all lycka till och fint att du tänker på mamma. Mammor är viktiga, men tänk på att deras lycka ofta grundas i att se dig ta steget ut i världen och stå på egna ben.

2 gillningar