Nu när man pratar om att sänka matmomsen är ett argument emot att det till största del kommer handlaren till del. Så jag funderade på varför det inte finns statligt ägda matvarubutiker för att konkurrera med privata aktörer.
Det finns på energimarknaden och för banker. Inser att det såklart är annorlunda än att ha 100+ butiker, men om vi säger att det skulle vara möjligt, vad är nackdelen?
SBAB tycker jag är ett bra alternativ till de privata aktörerna, men finns inget tvång att vara kund där eller liknande. Du måste inte heller välja Vattenfall som energileverantör (bortsett nätet för vissa).
Jag menar inte att det ska finnas en statlig aktör på alla områden i samhället, men på sånt som alla människor behöver: Bank, sjukvård, energi och då också livsmedel.
Samtidigt sköter dagens livsmedelskedjor sig långt sämre. Och högerns matmomsförslag är ren världsfrånvänd smörja som visar hur inkapabla de är att lösa problemet. Alla vet vart de pengarna kommer gå, och det är inte till vanligt folk.
Coop ska ju vara det medlemsägda alternativet till de elaka privata aktörerna - bara att se på deras oerhörda framgångar för att kunna gissa hur det kommer gå för en statlig aktör
Nej svenska folket har tyvärr ett destruktivt förhållande med ICA som de behöver ordentligt med terapi för att ta sig ur, och tills dess får de lida för det med högre matpriser.
Dock är det obegripligt att inte nån av de större europeiska kedjorna typ Carrefour eller Tesco vågar etablera sig här (undantag Lidl så klart men det är ju ett eget segment.)
Att driva saker i statlig regi eller på annat sätt utan vinstintresse (t.ex. via stiftelser) är ofta en bra idé när man har naturliga monopol. Orsaken är att en privat aktör har incitament att vinstmaximera, och det brukar leda till att man höjer priserna så mycket det går. Många naturliga monopol skapar också ett värde som är väldigt mycket högre än kostnaden för att driva monopolet. Ett väldigt bra exempel är elnäten. Här har man privata ägare som löpande höjer priserna, eftersom kunderna saknar vettiga alternativ. Troligen hade det varit mycket bättre som det svenska elnätet ägdes av en stiftelse utan vinstintresse och hög transparens.
Den bästa situationen på marknaden är när man har möjlighet att välja eller välja bort en aktör. Då tvingas dåliga organisationer bort från marknaden. Restauranger är ett väldigt bra exempel. Konkurrensen brukar vara stenhård och dåliga syltor klarar sig inte länge. Skolor är också ett bra exempel. Är skolan dåligt skött så flyr eleverna. Och livsmedelsbutiker lever under samma villkor. Levererar man inte det som kunderna efterfrågar så får man stänga rätt snabbt.
Hade vi haft statliga livsmedelsbutiker så hade vi nog sett två möjliga scenarion:
De blir förlustmaskiner där staten får skicka in en massa pengar för att hålla dem konkurrenskraftiga.
Staten skickar in en massa pengar i sina butiker, vilket gör att prisnivån hålls nere och det blir omöjligt för konkurrenter att klara sig på marknaden. Kunderna får låga matpriser, dåligt utbud och hög skatt.
Poängen är väl att det troligtvis inte är möjligt. Jag har ingen särskild insyn i branschen, men jag föreställer mig att en modern matbutikskedja är en ganska komplex operation. Bank verkar mycket enklare.
Jag vet inte mycket om att starta en bank, men till att börja med går det ju faktiskt att starta bank utan att ha ett enda bankkontor för kunder att besöka. Allt går att köra via telefon och internet.
Att starta en kedja av matbutiker kräver såklart butiker på ett antal strategiska platser. Statliga skulle rimligtvis behöva finnas över hela landet, även på en del mindre orter som de stora kedjorna en gång i tiden bedömde olönsamma.
Dessutom krävs en logistikapparat av stora mått. Lagercentraler på kanske 3 till 5 platser i landet och ett antal egna eller inhyrda lastbilar för distribution till Lagercentraler och sen till butikerna. Kräver såklart en ganska stor overhead…
Idéen är intressant… Men vi kan använda våra skattepengar till bättre saker!
Jag utgår från att du har bättre koll på priserna på de kedjor du nämner på din ort.
En intressant iakttagelse från den tid för många år sedan när jag jobbade på en liten Servus-butik (Coop) som låg vägg i vägg med en stor ICA-Supermarket i Uppsala. Jag fick Ofta höra att “varför är ni så dyra på den här varan? ICA bredvid är såååå mycket billigare! Ni är såååå dyra på allt! ICA bredvid är såååå mycket billigare på allt! Hade ju ibland lust att svara “vad gör du då här…? “. Det intressanta var ju när Uppsala Nya Tidning publicerade sin prisundersökning där dessa två butiker var de dyraste (som vanligt i jämförelse med stormarknaderna) och det skiljde knappt 20:- på en matkasse för ca 1000:-. Därmed var det uppenbart att ‘såååå mycket billigare på allt” innebar ca 2% lägre priser. Men räkna in bonus så blir det ingen skillnad alls.
Ganska självklart att en ICA-Maxi har lägre priser än den lilla lokala kvartersbutiken, oavsett om det är en Coop eller ICA.
Ja det borde ju vara så, men tyvärr är verkligheten inte så bra. Det finns tyvärr alldeles för många privata skolor som fokuserar så mycket på att tjäna pengar till sina ägare att kvalité både på undervisning och Arbetsmiljö blir dålig.
Det är tyvärr alltför vanligt att privata skolor har färre behöriga lärare än kommunala. De marknadsför sig ofta gentemot föräldrar genom att påstå att deras elever har högre snittbetyg än kommunala skolors elever. Samtidigt har lärare på flera privata skolor vittnat om att de förbjuds av skolledningen att ge elever underkänt när eleven inte förtjänar något annat. Lärare tvingas ge högre betyg än motiverat för att skolan ska kunna visa upp bra statistik.
Detta styrks tyvärr av flera universitet och högskolor som konstaterar att flera studenter inte har de kunskaper med sig från gymnasiet som deras betyg ger sken av.
Vi konsumenter är tyvärr inte så medvetna och kloka som vi borde vara alla gånger…
Det sägs att “man kan bara lura en kund en gång”. Det borde vara så, men tyvärr är det alltför många som låter sig “luras” gång på gång…
