Min åsikt är att tre år är en kort tidshorisont och att hur börsen har gått under den tiden är ointressant, så jag behåller min homebias (som jag har via Lysa + lekhinken där jag investerar i investmentbolag).
På samma sätt som man godtyckligt kan välja ut tre år (+1,56%) kan jag godtyckligt välja ut ett år (+20,02%).
Tre år är för kort tid för att bry sig om men det är väl en bra idé att inte gå all-in på Sverige alldeles oavsett hur avkastningen har sett ut i närtid.
Egentligen kanske man inte skulle övervikta Sverige men jag har 20% svensk indexfond som ett alternativ till att köpa enskilda svenska aktier.
Att investera i marknadsviktat globalt index, skulle ta bort aspekten från enskilda länder eller regioner. Men för att svara på frågan: jag står ut till pension, sålänge jag känner som jag gör nu.
Lite överförenklat kan man säga att den visar ett genomsnittsvärde för pris/vinst på respektive lands börs jämfört med 10-års snitt för samma siffra.
Om man kan lära sig något av detta och använda det för att placera framåt kan debatteras i all oändlighet. Man kan tänka att en låg värdering jämfört med snitt eller andra länder kommer att jämna ut sig. Man kan tänka att eftersom det säkert finns anledningar till att det har gått som det gjort så fortsätter det troligen så. Vem vet?
P/E säger inte nödvändigtvis så mycket om hur det kommer att gå i framtiden men det säger något om vad marknaden förväntar sig för utveckling, vilket kan vara fel.
Ett högt P/E (USA i den bilden) resp. ett lägre P/E (Sverige i den bilden) säger någonting om vad marknaden har för förväntningar i framtiden.
Ett högt P/E säger att marknaden är villig att betala mycket idag för att förväntan på avkastningen i framtiden är hög.
Ett lågt P/E säger det omvända, att förväntan på den framtida avkastningen är lägre.
Möjligen skulle man kunna säga att prisfallet borde kunna bli större om högt uppskruvade förväntningar inte infrias men å andra sidan är man inte med på tåget upp om förväntningarna visar sig stämma.
Jag brukar köra med grundantagandet att marknaden är skapligt effektiv och att prissättningen oftast är rimlig baserat på förväntningarna.
Dvs. det kanske inte nödvändigtvis handlar om att USA är övervärderat och att Sverige är undervärderat utan du får betala för vad du förväntas få.
Personligen skulle jag inte överanalysera det och bara månadsspara på enl. en fast fördelning över tid.
Jag är inte tillräckligt kompetent för att göra något annat och det är försvinnande få som är det.
Nästan alla aktiva förvaltare som har det som sitt heltidsjobb misslyckas också med att slå en passiv strategi, efter kostnad, så jag ser inte poängen.
Det beror på vad du menar med framtida avkastning.
Menar du att företagen förväntas tjäna många kronor/växa så stämmer det. Företagen förväntas i Sverige inte växa sin intjäning i kronor så mycket (justerat för risk).
Men menar du avkastning i procent på att köpa aktier just nu så stämmer det inte alls. Det är därför P/E blir lågt, priset är lågt just nu så det kompenserar för framtida E som är lågt.
Vi får se med tullar och annat skit Trumpen hittar på men jag tror på sverige framöver.
Svag kronkurs vilket gör det ”dyrt” att handla i andra marknader och blir det en kronförstärkning blir vi gynnade. Räntesänkningarna vilket gör att sverige kommer fram fortare än andra länder då vi är väldigt räntekänsliga. Ett innovationsdrivet land med starka statsfinanser, fina exportbolag och mycket bra börshistorik.