Jag skulle inte vilja bo där själv men det känns som ett tänkbart alternativ. Man kan inte lita på tåget men pendling till Stockholm ett par dagar i veckan kan säkert fungera för it-jobb och en sjuksköterska borde kunna få jobb i Tierp och pendling till Uppsala eller Gävle med tåg eller buss kanske fungerar.
Tyvärr har jag dålig koll på arbetsmarknaden i allmänhet och noll koll vad gäller it. Men ja, på de flesta av de större orterna i norr finns det sannolikt bra möjligheter för er. Jag är inte själv därifrån men som några redan nämnt är Umeå en väldigt fin stad med stort sjukhus dessutom. Oavsett vilken stad ni tar sikte på kan det ju vara en idé att scanna av arbetsmarknaden för dig som första steg - så börja med Umeå nu på direkten vettja 
1 gillning
Utifrån det du beskriver kan ni ju bo lite var som helst. Jag bor i en mindre ort på ca 15 000 invånare. Här är det många som inte har bil. Arbete, mataffär, förskola och skola finns inom 10 minuters promenad. Finns kollektivtrafik men det är helt onödigt eftersom allt är så nära.
Ibland vill man handla i andra affärer än de som finns här men då åker oftast hela familjen tillsammans så då hade du kunnat köra.
Jobb som sjuksköterska kan man ju få inom kommunen. Önskas jobb på sjukhus begränsas så klart utbudet till större orter.
IT-jobb finns det gott om på orten, min man arbetar dock i större stad 1,5 h bort med tåg. Men jobbat mestadels hemifrån senaste åren.
Så precis som andra säger behöver du nog specificera lite andra krav än de du nämner för att få bättre svar.
1 gillning
Mariehamn.
Lite out-of-the box men värt att tänka på…
Tänker spontant om Kävlinge kommun i Skåne. Trygg, Bra läge och hus pris ligger inom er budget. Oresundståg till köpenham (och internationella flygplatsen) stannar vid kävlinge stationen och den ligger nära lund och malmö där man lätt köper asietiska matvaror. Finns massor av jobb inom IT och vården, du kan också leta jobb i köpenhamn för IT jobb. Själv kommer jag från asien och förstår hur bra skolor spelar stor roll när man väljer var man ska bo. Lomma är den bästa skolkommunen i skåne men huspris ligger minst 6 mil. Har inte hört dålig rykte om kävlinge skolor. Tror Kävlinges finare områden är Barsebäck och Löddeköpinge men de har inte tågstation
Vill du stanna nära Stockholm kan jag rekommendera Strängnäs och Mariefred. Enkelt att pendla med Mälartåget, fina områden och med eran budget är både ett större radhus eller villa möjligt. Om din fru inte kör bil är Strängnäs kanske lite trevligare, det finns allt man behöver i stadskärnan.
Även Enköping går bra med pendling och priser, men inte lika fin stad tycker jag.
Strängnäs/Mariefred öppnar även för pendling till jobb i Södertälje eller Eskilstuna.
Bor man i Enköping kan man även pendla till Västerås och Uppsala.
2 gillningar
Värmdö! Tryggt billigt och bra kommunikationer till staden med buss!
Alingsås får du mycket hus för pengarna och smidigt med pendeln till Göteborg om man vill jobba där. Du jobbar med IT och där finns mycket sådana jobb och sjuksköterska söker dom säkerligen i Alingsås.
Jag kan inte riktigt recensera olika orter men jag uppfattar att utvecklingen i Sverige inte är något geografiskt isolerat utan främst beror på ett övergripande systemfel. Det fanns en tid när den negativa utvecklingen var begränsad till ett antal så kallade utsatta områden. Där var invandrarna och alla de tillhörande problemen isolerade. Utanför fanns fortfarande ett normalt Sverige där allt det där inte märktes av så mycket, Idag har den negativa utvecklingen spritt sig över hela landet. I många mindre kommuner finns ”invandrarpräglade” mindre orter med knarkhandel, maffiastrukturer och otrygghet.
Jag använder ordet invandrare här. Naturligtvis gäller de hör resonemangen inte alla med bakgrund utomlands utan vissa grupper och segment. Jag tror inte vi behöver gå in på vilka det konkret handlar om.
Om vi ska försöka se något positivt i nuläget så är det att systemfelen är på väg att rättas till. Det kommer sannolikt att ta 5-10 år innan det på riktigt blir bättre. Samtidigt skulle jag säga att det sannolikt är i de ”utsatta områdena” som potentialen för en vändning är störst. Där finns ofta betydande resurser. Dessa har hittills varit ganska meningslösa i frågan om att faktiskt lösa problem. När alla sekretesshinder rivs kommer detta sannolikt att förändras.
På de mindre orterna framstår framtiden som mer oklar. Jag menar nu avfolkningsorter av olika slag. Det är inte helt lätt att vända utvecklingen på en plats där en övergripande positiv utveckling saknas.
1 gillning
Som jesse säger så finns problematik över hela Sverige. Och i det flesta orter finns bra och mindre bra områden.
Men om jag skulle göra reklam för någon ort så skulle det bli Västervik. Lagom liten småstad, sömnig på vinter och levande på sommarhalvåret. Miljön är trevlig, finns bra skog och natur, bra badmöjligheter.
Hur det gäller möjlighet till it jobb är jag inte insatt i men it finns ju överallt, men sjukhuset är bra enligt skvallret jag har fått höra.
Det som man skall tänka på är att om man lämnar storstadsregionen så sjunker också lönestegen rejält. Vilket kanske kan bli påfrestande när man vill försörja en stor familj. Finns säkert undantag men generellt brukar det vara så.
1 gillning
Jag förstår er då vi själv tänkte liknande tankar för 7 år sen och gjorde verklighet av våra planer och ångrar oss inte nu i efterhand!
Vi bodde på södra sidan av Stockholm och kände att dels så har vi varit sugen på hus ett tag men största anledningen var trygghet för våra två döttrar och även miljön att kunna våga släppa ut som i närheten av skog och frisk luft samt mycket mindre trafik. Min fru var inte lika sugen och tog henne ett halvår att älska nya boendet och omgivningen då här mer för city. Vi hittade ett hus för 2.1mkr 30 minuter utanför Södertälje och vi ville att det skulle finnas pendeltåg eller bussar som gick ofta. Till pendeltåget tar det 5 minuter med bil och ska man gå tar det 30 minuter, bussen tar det 15 minuter att gå till och den går inte så ofta. Men vi har båda bil och min fru hade också lite svårigheter med körning men anpassade sig snabbt. Huset var på 60+60kvm med beboelig källare, ett gästhus på 3000kvm tomten. Fyra andra grannar och insynsskyddat, alltså ganska fritt och lantligt. Skolan var bra, i äldsta dotterns klass så var det 16 barn och sen i min yngre dotters klass var det senare 19 barn när hon började i ettan. Vi ångrar inte en sekund att vi flyttade då vi sett fördelarna, dom ekonomiska fördelarna är ett lån på bara 2,1mkr, ett gästhus som vi kunnat hyra ut i 5-6 år som täcker ränta och amortering samt blir lite över. Nu när räntan gick upp så har det känts men vi har klarat det då vi haft så lågt lån. Säkerhetsmässigt så känns det som ett bra val också, skolan är bra och omgivningen är bra, blandat med människor från olika kulturer men majoriteten svenskar (vi är mixad familj). 45 minuter till Skärholmen och 1 timme till Stockholm city. Mitt råd är att inte låta rädslan för bilkörning stoppa er. Lycka till!
1 gillning
Billigt vart dåpå Värmdö? 
Härligt att det funkar bra med generationsboende, fokusera på ert egna och strunta i vad andra tycker.
Tråkigt det här med att man mer och mer behöver tänka på detta kring säkerhet. Blir en ond spiral med mer och mer segregering. Var ju inget man tänkte på när jag växte upp, trots att jag är uppvuxen i en förort i Stockholm.
Nu upplever inte jag att det är något skyttegravskrig utanför fönstret. Bor i en mellanstor stad i Mellansverige. Dock har jag väldigt högt säkerhetstänk kring mig själv och de mina.
Strikt säkerhetsmässigt skulle jag säga Norrland. Känslan är lite mer Sverige som förr. Sen gillar jag ju Norrland mycket mer än södra Sverige. För mycket folk och tråkigare landskap i mina ögon söderut. Längre fram med klimatförändringarna så känns Norrland också bättre. Med de satsningar som görs så skapas mycket nya arbeten, så även inom IT så jobb borde inte vara något problem.
Jag tror att de flesta som bor på olika håll i Sverige har någon “logik” bakom sitt val av bostadsort. Antingen kommer man själv eller ens sambo från en viss del av Sverige, man har fått ett särskilt bra jobb på en viss plats eller något liknande. Att bara hitta en plats på kartan eller på mer “lösa grunder” verkar udda, även om platsen i sig förstås kan vara trevlig.
Om “trygghet på riktigt” är vad som efterfrågas så är nog Mariehamn det råd i tråden som verkar mest relevant. Jag har varit där själv mer än bara på kryssning och själva orten är ju trevlig även om utbudet är något begränsat.
Om vi ändå ska hålla oss kvar i Sverige tror jag att en viss vinkling mot livsstil och intressen är lämplig för att hitta rätt. Det finns kommuner och orter i olika kategorier. Att söka helt på måfå blir inte riktigt bra. En modell är att bo kvar i Stockholms närhet och kanske titta på orter som Ösmo eller Rimbo.
En generell bild är att det här fokuset på familjekonstellation och att “allt ska vara på ett visst sätt” mycket hör samman med en viss samhällsklass och miljö. Att bo i en homogen rikare miljö begränsar möjligheterna på det viset. När man kommer “ut i spenaten” brukar toleransen vara större i en del avseenden. Man förväntas inte vara formstöpt i silikon på samma sätt.
2 gillningar
Knäckfrågan för er är väl att ni vill ha ett “billigt” och relativt stort boende, men helst inte vill köra bil. De två står ofta i motsatsförhållande.
Men håller med om rådet tidigare att försöka hitta ett större radhus, typ ett 3-plans med egen våning för dina föräldrar. De bör vara billigare (per m2 boyta) än villa på samma ställe, och ligger troligen bättre till för kollektivtrafik.
Bilfrågan är inte tydliggjord riktigt. Att inte vara bilberoende i vardagen är en sak. Att inte ha bil är något annat.
Tack snälla för alla svar vi har fått hittills! Det uppskattas verkligen och tror att vi har fått en hel del bra förslag. I sommar blir det nog att besöka några av de nämnda platserna i tråden. 
Det verkar som att vi inte har varit jättetydliga i våra kriterier, men det är nog för att vi är väldigt öppna.
Angående bilfrågan så handlar det mest om att vi inte vill behöva äga en bil. Idag så hyr vi bil via Volvo on demand, vilket har fungerat bra när vi behöver bilen för en helg eller liknande. Men det har också bara skett 3 gånger detta år.
Det positiva med där vi bor idag är att vi lätt kan komma till butiker, bio, mataffär på antingen gångavstånd eller kortare färd med kollektivtrafik. Vi har enkla hobbies som består av att gå på gym och klättring (men inget krav), och min fru gillar att spela raketsporter (badminton, pingis, squash), men är inte heller direkt krav på att det finns tillgängligt i närheten där vi bor.
Vår högsta prioritet är att inte behöva vara oroliga för att klara av ekonomin när det sker räntehöjningar/elpriser. Så vi känner oss lite obekväma med att lägga flertal miljoner på vårt nästa köp. Runt 2-3 miljoner skulle vara säkrast tror jag.
På tal om villafrågan så är vi lite rädda för vad det innebär med underhåll, då ingen i vår släkt har ägt villa innan. Vi har vänner som äger hus och tillbringar deras vakna tid med att fixa med huset. Skulle det vara rimligt att hålla utkik på en större lägenhet med fler rum, eller är det inte att rekommendera?
Det låter väl som att en större lägenhet skulle passa er jättebra tycker jag. Frågan är ju var ni kan hitta en som ni har råd med.
Skulle vara lite försiktig med eget hus just med tanke på att det är mer jobb och att det med stor sannolikhet innebär bilberoende i er prisklass.
Radhus är ju någonstans däremellan. För vissa den gyllene medelvägen för andra “varken hackat eller malet”.
Okej, jag känner ändå att jag behöver slå ett litet slag för att flytta till ett mindre samhälle.
Vi bodde 8 år i Linköping, och om ni vill flytta till en stad så kan jag varmt rekommendera det, men vi valde ändå att flytta till lilla Övertorneå i Norrbotten (ett par tusen invånare där).
Det är lugnt, billigt och säkert. All kriminalitet och hemskheter man hör om på nyheter känns totalt främmande för mig, nästan som att man bor i ett annat land. Även om ni inte ska flytta till just vårt samhälle, så borde fler se de stora fördelarna med att flytta ut från städerna.
Vi har bil (nästan ett måste tyvärr), men vi använder den i princip bara till att veckohandla (med tre barn blir det mycket att bära annars) och enstaka utflykt. Annars går vi till skola, förskola, fritidsintresse eller bara runt byn för att ta en promenad.
Det finns såklart inte lika många aktiviteter som i städerna, men simhallen är gratis, finns superfina längskidspår (också gratis) och fin natur överallt. Är man villig att pröva nya saker tror jag man kommer bli supernöjd.
Här säljs det stora villor för runt miljonen. Om det är ekonomin som oroar er… Finns knappast något bättre sätt än att hitta ett billigt boende.
Sa jag att det var billigt?
Meh. Vi har haft villa i typ 5 år och vi fixar inte mycket med den. Den är dessutom 40 år eller så.
Istället så har vi enormt mycket mer plats än i en lägenhet, och med tanke på dina föräldrar så är det ännu viktigare. Finns även tomter med flera hus häromkring vilket ju vore perfekt.
Min sambos mamma har exakt samma, och hon har klarat sig finfint i säkert 30 år utan att ha kört bil en enda gång.
Jag förstår oron, men tror ärligt inte det är så stort problem (säger jag som jobbat remote som utvecklare i 4 år).
1 gillning
Som en del påpekat innan - är det inte en bra idé att ta avstamp i vart det finns ok förutsättningar för er bägge dvs kanske en plats med lite större sjukhus och ett gäng IT-företag?
Sen är väl nästa fråga hur ni värderar pendlingsavstånd i vardagen. Personligen tycker jag att möjlighet att gå/cykla till jobbet eller skola för barnen är värt mycket.
Lycka till och kul att ni går er egen väg med generationsboende