Jag ska köpa lägenhet och funderar på hur mycket av mitt sparande jag bör lägga in. Skulle gärna höra hur ni hade resonerat.
Jag är 27 år, bor själv och har en trygg anställning med 50 000 kr i månadslön. I dag bor jag i hyresrätt och sparar ungefär 10 000 kr i månaden.
Planen är en lägenhet för cirka 6 miljoner i Stockholms innerstad, i en förening med god ekonomi. Jag vill bo kvar i Stockholm på sikt, men hur länge det blir i just den här lägenheten beror framför allt på hur civilståndet utvecklas. Där är prognosen lite mer osäker.
Mina föräldrar hjälper till med 2 miljoner. Som vi har sagt nu ska de få tillbaka sin insats vid försäljning, justerat för bostadens värdeutveckling, men sannolikt får jag behålla en del. Själv har jag 2 miljoner i en billig global indexfond.
Jag väljer mellan två alternativ:
Låna 4 miljoner och behålla sparandet. Jag lägger inte in något själv och har kvar 2 miljoner i fonden. Banken kräver 1 % amortering per år.
Låna 3 miljoner och lägga in 1 miljon själv. Då har jag 1 miljon kvar i fonden. Banken har inget amorteringskrav, alltså 0 %.
Som jag ser det innebär alternativ 1 högre risk men möjlighet till bättre avkastning på sikt. Alternativ 2 ger lägre lånekostnader och mer utrymme i månadsbudgeten, som jag också skulle kunna använda till fortsatt fondsparande.
Hur hade ni gjort i min situation? Behållit mer på börsen eller valt ett mindre lån? Tack för era tankar!
Ja, med alternativ 1 blir det ju indirekt så. Mina föräldrar vill hjälpa mig med samma summa som de redan har bidragit med till mina syskons bostäder. Det rör sig om en relativt liten del av deras tillgångar och påverkar inte deras egen vardag eller planer, men för mig är det en stor hjälp som jag är väldigt tacksam för.
Grattis till en bra ekonomi i unga år och bra du att tänker till innan.
Det generella rådet här i communityn har varit att hålla sig strax under 50% lån så att du slipper amorteringen.
Rent kalkylmässigt så är så mycket på börsen som möjligt under så lång tid som möjligt att föredra.
Sen skall man sova gott också.
Det är inte fel att lägga in en peng själv tycker jag så att man känner att man faktiskt äger en del i boendet.
Viktigaste tror jag är att du är öppen mot dina föräldrar hur du tänker för det finns inga pengar i världen som är värda att bli osams med sina föräldrar för.
Jag skulle valt alternativ 1 om du vill maximera din hävstång på bostaden förutsatt att du har pengar över att röra dig med när månaden är slut.
Efter 5 år med uppgång på bostadsmarknaden + 5 år av amortering kan du värdera om bostaden och kan komma ner till 50% belåning utan att ha gått in med mer eget kapital. Förutom det du amorterat då såklart.
Samtidigt gör dina 2 millar på börsen underverk.
Det kan ta mer än 5 år såklart, men teorin är den samma.
Jag är helt öppen med mina föräldrar om hur jag tänker, och vi diskuterar alternativen tillsammans. De har också varit tydliga med att beslutet är mitt.
Länge var vi alla inne på alternativ 1, men nu lutar de mer åt alternativ 2. De vill framför allt att jag ska ha goda marginaler och oroar sig för att jag kan få svårt att byta bostad om börsen och bostadsmarknaden faller samtidigt.
Jag förstår hur de tänker. Det är nog just balansen mellan möjlig avkastning och att sova gott som jag försöker landa i. Hur stor risken faktiskt är att bli begränsad vid en framtida flytt har jag lite svårare att bedöma.
Jag kommer att ha pengar kvar att röra mig med varje månad även med det större lånet. Det jag främst funderar på är därför hur stor risken är att bli fast i bostaden om börsen och bostadsmarknaden faller kraftigt, och hur tungt den risken bör väga i beslutet.
Personligen hade jag köpt lägenheten för egna pengar och med så lite insats som man får och ha resten på börsen. Jag tycker att banken är till för bolån snarare än föräldrar, åtminstone i din ålder och med din ekonomi
Jag är generellt pragmatisk vad gäller bolån men känslosam vad gäller att stå i skuld till familj/vänner. Så om det är helt slaget i sten att dina föräldrar ska låna dig 2 miljoner så hade jag valt alternativ 1!
Jag håller med om att det kan vara känsligt att låna av familj och vänner. Just i vårt fall är det en ganska oladdad fråga. Mina föräldrar har själva erbjudit samma hjälp som mina syskon fått, eftersom de vill behandla oss lika och undvika att någon känner sig orättvist behandlad.
Med stor sannolikhet kommer pengarna inte heller att behöva betalas tillbaka, utan i stället ses som ett förskott på arvet. Vilket förstås är väldigt generöst och unikt.
Skulle tagit ett kik på RikaTillsamman avsnitt 415. Där slår de fast, om jag inte minns helt galet, att en bostad med 75% belåningsgrad har samma risk som att ha pengarna i en indexfond.
Det betyder att det är högre risk att bli fast i bostaden vid 75% belåningsgrad och uppåt jämfört med börsen. Därför tycker jag 70% belåning är najs då det också minskar amorteringen med 1% och man står med lägre risk än med pengarna på börsen generellt.
edit: dock ska det nämnas att detta är strikt ekonomiskt, bostad kommer med en ökad risk som inte är med i beräkningen eftersom den låser dig fast på en specifik plats, vilket ISK sparande inte gör. Därför bör man aldrig köpa om man inte är beredd på att bo på stället i mindre än 5 år eller liknande.
Här är en länk till avsnittet. Det finns en hel del annat intressant som de tar upp som är värt att tänka på. Bland annat hävstångseffekten du får via lånet och vad utebliven hyreshöjning gör med din investering över tid.
En mellanlösningn är att maxa bolånet och sätta den extra miljonen i en korträntefond på depå. Den ger avkastning i nivå med bolåneräntan och skatterna tar ut varandra.
Fördelen är att du ger dig själv större handlingsutrymme om du av någon anledning skulle behöva en större summa pengar utan att behöva tigga hos banken. Det kostar dig i princip ingenting. Amoteringen kan du rent krasst ta från räntedepån. Ytterligare en fördel är att du får ner belåningsgraden på ev vp-kredit vilket är en no-brainer att ha upp till t ex 10% hos avanza eller 15% på Montrose (billigare än bolån). Går även att hitta sparkonto också som matchar boräntan-isch om man hellre vill det.
Har själv precis krämat ur en extra mille på bostaden (nu 10.5 mille i bolån) som åkte in på i en räntefond. Sen kan man ju såklart styra sin risknivå (aktier vs räntor) efter tycke och smak.
