Tack @C.R.E.A.M. Jag hann nästan bli färdig psykolog men hann inte börja jobba mer än extrajobb vid sidan av studierna, vilket gav mig noll SGI och en plågsamt låg sjukersättning. Fick ta bolån via en förälder som nu är pensionär och för gammal för att få ta nytt lån till mig.
Jag kämpade i säkert fem år med försäkringskassan, men fick ingen hjälp förrän jag fyllde 30 och då kunde söka sjukersättning, vilket också tog lång tid att få igenom. Sen hade jag en vanlig sjuk- och olycksfallsförsäkring hos Trygg-Hansa som under många år inte gav någonting, men när jag väl fick sjukersättning godkänd så var Trygg-hansa plötsligt helt okej med att betala ut.
De flesta som blir kroniskt sjuka eller är med om en större olycka är väl som tur är lite äldre och har hunnit jobba och leva ett tag, och då har man nog ett lite bättre skyddsnät med sjukpenning o.s.v. Förlorar man arbetsförmåga redan som ung och student så fungerar systemet desto sämre. Så är väldigt glad att jag behöll den där privata sjukförsäkringen.