Jag hittade rapporter från riksidrottsförbundet om ungefär det här:
1 gillning
Det finns en annan sida av det här också - (min egen fördom följer); föräldrar tenderar att i större utsträckning se ideella föreningar som en betaltjänst och mindre som en förening som behöver/förutsätter/syftar till ideellt engagemang för att bedriva sin gärning.
En kulturförändring helt enkelt.
”Vi” vill ha det götta, men betala för att slippa insatsen.
3 gillningar
Ja, det är en tråkigt utveckling att det är svårt att få folk att engagera sig.
Nyblivna pensionärer kan vara en grupp som har mer tid till sådant engagemang.
1 gillning
Så vitt jag vet finns andra förbund där det t.o.m. uppmuntras att ha ett arbetskrav för att behålla rätten att använda klubbens tillgångar.
Arbetar man inte (enligt föreningens stadgar) så får man inte ens tillträdes rätt till klubbens lokaler det året. Så i princip lämnar folk föreningen året efter de inte jobbat som de ska.
2 gillningar
Ideellt arbete i föreningar är viktigt och skapar gemenskap, men kraven har blivit orimliga. Föräldrar förväntas inte bara stå i kiosken utan också sälja produkter som Restaurangchansen, ofta till den grad att de tvingas köpa själva för att nå kvoten. Det känns mer som en “pinnjakt” än en meningsfull insats.
Jag tycker självklart att man ska bidra efter förmåga, men kraven måste bli rimligare. För ensamstående eller familjer med flera barn blir det ofta ohållbart. Varför inte minska fasta kvoter, ge fler valmöjligheter för hur man kan hjälpa till, och visa tydligt vad pengarna faktiskt går till? Ideellt arbete ska inte vara en börda – det ska kännas givande.
1 gillning
Gå med i styrelsen och styr upp? Föreningen består av sina medlemmar, du verkar vara en av dem?
6 gillningar
I den styrelse där jag sitter i har vi styrt upp det på så vis att allt är helt frivilligt, folk säljer lotter osv ändå, men vi har skrotat vissa saker då det kostar mer än det smakar. Jag sitter i en styrelse redan, kan inte sitta i styrelse för alla barnen, då skulle jag behöva säga upp mig från jobbet och jag är inte riktigt där än 
3 gillningar
I ridklubbar har jag inte stött på milersättning för ideellt arbete, och generellt upplever jag en större transparens i vad man faktiskt får för sin insats. Mina barn, som älskar ridsporten, blir till och med irriterade om de inte får hjälpa till med stallsysslor. För dem är det en del av upplevelsen – en kombination av ansvarstagande, praktiskt lärande och en möjlighet att koppla av från skärmar och stress. Jag ser det som en fantastisk form av fostran. Stallsysslorna bidrar till att bygga självdisciplin och en känsla av samarbete, samtidigt som barnen får arbeta nära djuren, vilket också lär empati.
Ridsportens ideella arbete skiljer sig dessutom från det jag upplevt i andra idrotter. Där är det inte ovanligt att föräldrar förväntas sälja lotter eller kakor i mängder för att bidra till föreningens ekonomi. I många fall liknar det mer ett deltidsarbete än något som känns meningsfullt eller direkt kopplat till idrotten i sig. I ridsporten är det tydligare – det arbete du lägger ner i stallet eller i föreningen har en direkt koppling till barnens upplevelse och verksamhetens välmående. Det handlar om att skapa en trygg och välfungerande miljö för både människor och hästar.
En annan styrka med ridsporten är att den fostrar självständighet och driftighet. Mina barn har, tack vare ridningen, blivit betydligt mer företagsamma än många av sina klasskamrater. Jag tror att det beror på en kombination av det ansvar de tar i stallet och den struktur sporten kräver. Man kan inte strunta i att mata eller ta hand om en häst – det kräver närvaro och ett långsiktigt engagemang.
Så, även om många idrotter är beroende av ideellt arbete, tycker jag att ridsporten står ut. Här bidrar man till något konkret och meningsfullt. För mig som förälder är det mycket lättare att motivera den tiden jämfört med att sälja lotter eller lägga timmar på andra typer av insatser som känns mer som en belastning än ett bidrag. Ridsportens modell borde kanske vara en inspiration för andra idrotter – att koppla det ideella arbetet till själva kärnverksamheten, så att det känns givande för både barn och föräldrar.
3 gillningar
Föreningsfinansiering har länge sett liknande ut. Som barn var jag och mina syskon med i scouterna, mina syskon i skytteklubb, schackklubb, smådjursklubb osv.
Mamma lade 2-8h i veckan som ledare på scouterna, de andra klubbarna finansierades via försäljning av Bingolotter eller en terminsavgift.
Detta var på 80-90-talet. Så TS upplevelse att det är ett nytt fenomen att föräldrar ”straffas” är lite onyanserat.
Föreningsliv är ofta trevligt, ger roliga upplevelser och skapar fina minnen. Lite synd att missa chansen att deltaga, men finns inte tiden, så är en avgift rimligt.
Gissar att verksamheten inte bedrivs på friland, utan lokaler, el, vatten och omkostnader för djurhållning finns? Så avgiften fyller nog en värdefull funktion för verksamheten.
2 gillningar
Den här artikeln på lawline ger en ganska bra förklaring varför det är lagligt: Får en ideell förening kräva arbete eller ersättning om man inte arbetat?
För att sammanfatta artikeln:
-
När man frivilligt blir medlem accepterar man stadgarna och de åtaganden som föreningen kräver. Det finns ingen lagstiftning som direkt reglerar ideella föreningar, och stadgarna gäller i hög grad som avtal mellan medlemmarna.
-
Det finns inte några problem att kräva en ersättning för föreningen om en person åtagit sig arbete som denne inte utför. Det stadgas i Skadeståndslagens 1 § att lagen inte gäller om ett avtal säger annorlunda. Föreningens stadgar gäller alltså.
-
Om föreningens bestämmelser om arbete och avgifter är väldigt dålig för medlemmen och överdrivet bra för föreningen kan dock en domstol ogiltigförklara bestämmelsen om arbete och avgift enligt 36 § i Avtalslagen. Detta skulle isåfall kräva en rättslig prövning som kan bli kostsam.
1 gillning
Härligt med ett positivt inlägg!
Men för att nyansera så vill jag påstå att ridsporten inte är bättre än andra idrotter i sin organisering av ideellt engagemang, som du uttrycker dig. Den förening du och dina barn har varit engagerade i kanske är modellen(idealet), men jag känner inte alls igen mig i de tre ridsport-föreningar jag har varit tvungen att engagera mig i för att kultivera barnets hästintresse (sälja lotter&kläder, stall-jour på helger & kväll, funktionärsarbete på tävlingar).
Goda exempel finns och det är suveränt. Men sätt inte upp hela ridsporten på en piedestal på grund av 1/850.
PS. Instämmer till fullo att barn som hänger i stallet tenderar att bli företagsamma/ansvarstagande. Finns till och med stöd i forskningen: LÄNK
1 gillning
Okej, dumt av mig att utgå från hela ridsporten. I vår kommun har vi flera klubbar och ingen av dem hetsar föräldrarna att sälja krimskrams. Den klubb vi är medlemmar i har till och med anställda som gör mycket grovjobb. Man kan fundera över hur det kommer sig att vissa klubbar verkar få det att gå runt utan att hetsa föräldrar och utövare medan andra lägger upp mer eller mindre orealistiska mål som i slutändan hamnar på föräldrarna. En av fotbollsklubbarna här har extrema försäljningsmål, vilket troligen bidragit till att de istället fått effekten att fler lämnat. Det blir ungefär som när kommunen höjer skatten för mycket (missförstå mig rätt - jag tycker det är häftigt att betala skatt!), så att invånare flyttar till grannkommunen.
Även om det rör sig om ideellt arbete måste man ha i åtanke attmarknadsmekanismer gäller även i dessa sammanhang - hög arbetsinsats gör att folk kan lämna, vilket i slutändan resulterar i att föreningen går omkull
Klubben måste ha sin ekonomi i balans som vilket företag som helst. Den har inkomster och utgifter. Du vill gärna att de anställer en på deltid för att göra jobbet du inte vill/kan göra utan att öka inkomsterna. Detta säger sig själv att det går inte. Du kan inte ha kakan och äta den.
Så det är att välja och påverka din klubb därefter. Kan/vill du inte hjälpa till med pengar eller arbete så får du försöka hitta ställen där de kan minska utgifterna. Kanske de kan släcka lyset mer när elen står på 5:-/kwh? Minska på temperaturen? Mindre lokaler? Skippa resan till grannstaden? Annat foder till djuren? Billigare leverantör?
Finns det inga sätt att minska utgifterna och de inte får in pengarna och ingen vill göra arbetet som krävs så kommer klubben gå under som vilket företag som helst. Utan böterna så finns risk att ingen vill göra jobbet. Vad gör klubben då?
Tänk klubben som ett vanligt företag så tror jag du ser det i ett annat ljus. Arbetskraften är billigare men mycket är lika.
1 gillning
Att det krävs mer av föräldrar idag tror jag beror att det är betydligt färre som är aktiva och bidrar inom föreningsverksamheter.
Kommer ihåg när jag var barn så fanns det i alla föreningar jag var med i ett gäng vuxna som var aktiva i föreningen som inte hade barn i föreningen eller var tränare för något lag som var där ock hjälpte till. Det fanns vuxna i lokalsamhället som i stort sett alltid var i lokalerna och umgicks och hjälpte till med olika saker helt enkelt. Kan de vara så att de som förr var ensamma och inte hade familj kanske sökte sig till förenimgar för sammhamg? Hur skulle en förening reagera idag om någon ringde och dök upp och ville vara med och bidra med olika saker och umgås utan ha barn i föreningen eller annan direkt koppling till den?
Min upplevelse är att de människorna helt eller till stor del försvunnit.
Jag upplever också att synen på förenings rörelsen har ändrats och inte är en lika självklar del av stadsdelar och samhällen ute i landet som när jag var barn på 80-90 talet.
Färre människor som bidrar och är involverade i föreningar gör ju att föräldrar tvingas bidra mer.
Det här är enbart mina upplevelser så kan naturligtvis vara helt fel ute.
3 gillningar
Där tror jag att du slog huvudet på spiken! Jag själv var hjälptränare i en sport när jag var runt tjugo. Ingen som tyckte det var konstigt - jag utövade ju sporten själv och såg det som möjlighet att göra något vettigt medan jag kunde. Idag vet jag inte hur det skulle mottas - kan konstatera att i nästan alla idrotter mina barn varit engagerade i har tränaren själv haft barn i gruppen.
1 gillning
Men om du är medlem så är du en av de som sätter dessa försäljningsmål (indirekt).
Som medlem är du en del av föreningen och bär ansvar för vad föreningen väljer att göra.
Föreningen är inte något som nån annan styr, du som medlem styr.
Du köper inte en tjänst av en organisation som försöker gå med vinst, du driver organisationen med de övriga medlemmarna.
1 gillning
Det är inte helt ovanligt att man förväntas ställa upp några dagar om året i en förening men att man kan “köpa sig fri” mot en avgift som läggs till föreningens kassa eller ersätter de medlemmar som ställer upp med extra tid.
Vet att det förekommer i samband med vårstädning i samfälligheter och nattvaktspass samt bryggunderhåll i båtklubbar. Om föreningarna väljer att inte kräva att medlemmarna ställer upp några dagar om året utan istället köper in dessa tjänster utifrån så måste medlemsavgifterna höjas kraftigt, vilket är ett sämre alternativ.
Hur stor är den här straffavgiften du pratar om? Och hur tycker du en ideellförening ska hantera den typen av situation, när man inte har möjlighet att ställa upp?
Jag tror att om du har samma engagemang till att skapa förändring i föreningen som du har i att skriva i den här tråden så kommer du nog kunna spara några kronor.
1 gillning
Jag vill kasta in ett inlägg om att det finns utgångspunkter här som kan förenkla/förhindra och ha olika grader av förhållningssätt till det tråden försöker bearbeta.
Det finns;
- Ideella organisationen är välkomnande till nya medlemmar och ska vara helt beroende av medlemmarnas engagemang i form av tid, fysiskt arbete och/eller intellektuellt bidrag.
Det finns;
- Jag vill konsumera en produkt eller tjänst av den ideella organisationen, med option att köpa mig fri från andra former av engagemang/bidrag.
Båtklubben har lyfts som ett exempel.
Ridsportklubben har lyfts som ett exempel.
Regelverk&policys (SKV mfl) påverkar handlingsutrymmet. Förbund osv kan påverka föreningens handlingsutrymmet. Föreningens stadgar kan påverka en del.