Här kommer en fredagsfundering kring det här med arbete i styrelser och önskan om att bli styrelseproffs. Det skulle vara jättespännande att höra era tankar och erfarenheter.
För ett antal år sedan hade jag drömmen att bli styrelseproffs. Så här idag 15 år senare och 25+ styrelseuppdrag i bagaget, där jag testat många olika typer av styrelseuppdrag (ideella/interna/externa, små/stora bolag/organisationer etc) så är min egen erfarenhet och från att ha pratat med många kompisar som varit engagerade i styrelser:
Det är kul, utvecklande och man lär sig mycket (i alla fall i början) och jag skulle rekommendera alla att vara suppleanter / adjungerade till en styrelse. Man lär sig sjukt mycket om bolag, redovisning, människor, verksamheter, ekonomi m.m. Det är även en kick för egot och innebär prestige.
Styrelsearbete är mycket ansvar, ganska dåligt betalt - i de flesta är det inte betalt alls - om det är betalt så är riktlinjen är 1 pbb för ledamöter och 2 pbb för ordförande, dvs 50 000 och 100 000 kr.
Man tar en stor personlig risk (jag har varit med om där det var på gränsen att jag blev skadeståndsskyldig på grund av en fuck-up jag missade när jag “sov” på ett styrelsemöte). Det vill säga att på sätt och vis är det asymmetriskt på fel håll - stor nedsida men liten uppsida.
9 av 10 bolag skulle klara sig alldeles utmärkt utan en styrelse vilket ofta beror på att många styrelser gör fel saker / inte är organiserade för att lösa en specifik / korrekt uppgift.
De flesta styrelser arbetar inte särskilt strukturerat eller professionellt. Det är mycket informationsgivning (som egentligen borde gjorts i förväg), man tar jobbiga beslut alldeles för sent och i en för liten utsträckning. Man är inte sällan reaktiva istället för proaktiva.
Fler än en gång har jag varit med om att man diskuterar den “enkla” frågan som alla kan ha en åsikt om istället för den “komplexa” frågan - dvs. det som jag idag kallar “cykelställskonversationer”. Alla kan ha åsikt om ett cykelställ, få har en åsikt om avkastningen på eget kapital ligger i linje med peers och hur den borde utvecklas.
Att vara extern styrelseledamot i ett ägarlett bolag där ägaren är operativ är klurigt (på gränsen till kamikaze-uppdrag) - särskilt när det börjar gå knökigt. Jag kommer aldrig någonsin mer arbeta i en styrelse där VD också är storägare i bolaget (vad ska man göra om VD missköter sitt jobb och borde bytas ut?)
Många gånger gör inte VD / Ledningsgrupp det man bestämmer (särskilt inte i ägarledda bolag) och många saker tenderar att dyka upp om och om igen på styrelsemöten.
Det är inte ovanligt att “styrningen” går åt fel håll - att det är VD (särskilt om hen är ägare) som styr styrelsen istället för tvärtom.
Få ledamöter i styrelser väljs in på kompetens eller för att lösa en specifik uppgift. (Har själv stört mig på uttrycket “sitta” i en styrelse, men det är precis vad många gör. De sitter där.)
Ägarna har väldigt sällan skapat ett ordentligt ägardirektiv, så det är inte ovanligt att styrelsen själv hittar på sina mål och sin riktning och därmed slipper utvärderas mot något.
Det är ofta mycket politiskt spel i styrelser (jag är definitivt medskyldig) där många beslut egentligen är tagna redan innan styrelsemötet och antingen informerar man andra om dem eller blir själv informerad om dem.
Ingen damm är för liten för politiskt spel är min erfarenhet (har själv blivit uppsnurrad på läktaren och blev fint ombedd / förstod att jag inte skulle ställa upp för omval )
Jag har t.ex. idag i princip lovat mig själv att idag inte ta fler externa styrelseuppdrag i bolag om jag inte har ett betydande ägande. Sorry för en lite negativ bild, därför ska det bli spännande att se vad ni andra tycker.
Mycket av det låter lite som vilken ledningsgrupp som helst, alltså det om att man inte är särskilt strukturerad och att man är reaktiv istället för proaktiv.
Två frågor:
Hur får man ett styrelseuppdrag om man aldrig haft något sådant tidigare? Vad är vägen in?
Hur får en styrelse sina beslut genomförda?
På de arbetsplatser jag arbetat på så har styrelsen haft noll kontakt med någon annan än VD och eventuellt 2-3 personer i ledningsgruppen. Känns svårt att få något genomfört när man inte har några kontakter inom företaget.
Via ägande - antingen eget eller som representant för någon annan part.
Via kontakter - någon rekommenderar en baserat på t.ex. kompetens, nätverk eller motsvarande.
Via rekrytering - man är med i något nätverk som t.ex. Styrelseakadmin - men det går delvis i linje med punkten ovan.
Via egen anmälan - t.ex. ideella föreningar där man anmäler sitt intresse.
Om det fungerar som det ska så är det VD. Det är ju faktiskt det som VD betyder i form av “verkställande direktör” - den som verkställer styrelsens instruktioner. Så som det är tänkt att det ska fungera - men väldigt sällan gör - är att:
Aktieägarna har ett ägardirektiv och tillsätter en styrelse för att exekvera ägardirektivet
Styrelsen översätter ägardirektivet till en strategi och plan på 2 - 5 års sikt och organiserar resurser så att företaget kan genomföra det (en av styrelsens viktigaste uppgifter är tillsättning/avsättning av VD) och skapar en VD-instruktion.
VD får VD-instruktionen och översätter styrelsens strategi och plan till en konkret operativ plan för de kommande 0 - 1 åren. Till sin hjälp har hen ofta en ledningsgrupp.
Problemet är ju ofta att VD driver en egen agenda och inte sällan går det till åt andra hållet - att VD styr styrelsen eftersom hen sitter på ett informations- och exekveringsövertag.
Jag har suttit med i flera styrelser i ideella föreningar samt en styrelse i ett medelstort onoterat aktiebolag. Jag kan inte direkt säga emot några av punkterna men min reflektion är att styrelser kan fungera ganska olika. Ingen av de styrelser jag suttit med i har varit den andra lik. Jag menar då att uppdragen de facto har varit av olika karaktär. Förutsättningarna och behoven har helt enkelt sett olika ut.
Jag har också suttit i en styrelse för cirka 10 år sen, i ett mindre företag jag var anställd i.
Blev tillfrågad av flera i ledningen om jag ville vara med. Troligen på grund av att jag har lätt för att framföra och prata om obekväma frågor som togs upp på våra veckomöten vi hade.
Efter ett år valde jag att gå ur, det var intressant och lärorikt, men det tog mycket energi att pendla till en annan stad och jag hade då hög arbetsbelastning i övrigt.
Vi i styrelsen fick ersättning för resor och lite fika. Så vi fick ingen ekonomisk ersättning för tiden vi lade ner.
Men jag kan tänka mig att vara med i en styrelse igen om jag skulle få frågan i framtiden.
Tack Jan för intressanta och kloka reflektion. Min tro är att för att det ska löna sig med en karriär som styrelseproffs behöver du arbeta upp dig till a-laget och verka i börsnoterade bolag. Ett mål som jag förstår för dem allra flesta är en utopi.
Jag har själv arbetat i en handfull styrelser men dock inte på den nivå som skulle vara ett (högt ställt och naivt?) mål.
Den input jag fått från andra med tyngre erfarenhet av styrelsearbete delar jag nedan;
Att styrelsearbete är en väldigt överskattad roll. Om vi börjar med ersättningen är den i mindre, onoterade bolag sällan över 100 000 kr. Ska du då få ihop till motsvarande en någorlunda lön behöver du ju typ 10 bolag, dvs kanske 40-60 möten på ett år.
Minst ett av bolagen kommer ha problem som kräver mycket mer engagemang.
Riskerna är potentiellt stora. Många bolag har dålig ordning och reda och det är svårt att få insyn i och göra något åt, ändå är styrelsen ytterst ansvarig.
Ska man göra det måste man vara väldigt om sig och kring sig med bolagets regelefterlevnad, finanser och skattebetalningar. De flesta styrelser är också i praktiken rundningsmärken för VD, så så värst mycket påverkan blir det kanske inte i realiteten. Svenska styrelser drivs också väldigt mycket av konsensus. Du måste ha mycket integritet och våga stå på dig.
Det där blev en riktig anti-styrelse-rant Fördelar är att man får lära sig om branscher och företag man inte kunde så mycket om, träffa duktiga människor och att det stryker ens ego lite. Ser snyggt ut på LinkedIn.
Handlar ju helt och hållet hur man definierar “lönar” sig. Men monetärt - ja. Fast om man spelar på den nivån så har man ju fler alternativ - ofta i form av att man har potential att vara VD, medlem i ledningsgrupp, har optionsprogram etc. som gör att den ersättningen är relativt marginell.
Exakt. Majoriteten av styrelseuppdrag är idag INTE ersatta. Som jag skrev ovan så tumregeln ca 50 000 SEK för ordinarie ledamot och 100 000 SEK för styrelseledamot.
Ja, och dessutom är de flesta på kvällstid…
Yes, det glömde jag ta upp i min lista. Helt rätt.
Exakt. Särskilt om man har en avvikande syn från VD som ska ta fram underlag.
Kunde inte skrivit det bättre själv. Spot on.
Problemet här blir att man blir den “jobbige” typen och inte sällan blir man utspelad politiskt. Därav mitt konstaterande att “ingen damm är för liten för politiskt spel”.
Hur viktigt det är beror ju på vilket spel man spelar.
Är inte den normala vägen till ”häftigare” styrelseuppdrag att ha haft tyngre operativa roller? Jag tänker mig att en bakgrund som VD eller tyngre chef i ett börsnoterat företag borde vara det normala. Någon typ av seniorkonsult skulle kanske också kunna funka.
Borde målet på riktigt vara att försörja sig enbart på styrelseuppdrag? Är inte tyngre styrelseuppdrag för de flesta en del av ”paketet” som man kan få när man drar sig tillbaka från den tyngre operativa rollen? Då borde väl arbetsbelastningen jämföras med den rollen i första hand. Poängen är väl också att ha ett så starkt personligt varumärke att man ska kunna välja uppdrag själv, inte jobba för att samla ihop tillräckligt många för försörjningen.
Håller med om allt utom att ägarlett inte behöver vara en nackdel. Dels försvinner risken att bolaget inte styrs i ägarens intresse, dels är ansvaret uppenbart mindre när ägaren är så engagerad i verksamheten. Men det gäller ju att man känner ägaren väl och npga utröner vad hen ska ha en styrelse till.
Jag har varit grundare, storägare och VD i mindre bolag och på senare år fått möjligheten att sitta i styrelsen för flera liknande sådana (10-100 anställda). Delar många av era erfarenheter @janbolmeson och @Saga_1988.
Men är måhända fortfarande i fasen där jag funderar på hur man kan vara till nytta trots alla dessa utmaningar… Är annars verkligen enig om att detta knappast är det drömjobb som många ser framför sig, trots exempelvis mycket lärdomar, viss prestige och hög flexibilitet.
Känslan jag bär med mig jämfört med mina tidigare operativa roller är den av att vara otillräcklig. Otillräckligt insatt, otillräckligt inflytande, otillräckligt med investerad tid. Osv.
Exakt. Känner igen mig och en bidragande orsak till att jag till slut ledsnade. Jag är van och vill få “shit done” (och har ett kontrollbehov) som gör det svårt när sedan andra inte riktigt gör som man bestämt. Det pekar ju absolut tillbaka på mig själv att jag misslyckats i ledandet genom andra, men då det verkar återkommande hos andra så verkar det på en viss nivå vara symptomatiskt.
Det finns en skillnad på hur aktiebolagslagen föreställer sig att en styrelse fungerar och hur den fungerar i praktiken.
Om man främst vill fungera som ett bollplank, kunna inspirera, hjälpa till med nätverk och erfarenheter men slippa ett långtgående ansvar som man inte blir rimligt ersatt för - vilket jag tror är vad de flesta vill - skulle jag rekommendera att tacka nej till en formell styrelseroll men ja till en roll som medlem i ett advisory board. Man kan till och med delta i styrelsemöten som ständigt adjungerad.
Som advisor är det dessutom inte lika självklart att man inte kan fakturera arvode via bolag, och i så fall finns skattebesparingar att göra. Enda nedsidan är väl att man möjligen tappar den status som en formell styrelseroll ger. Å andra sidan kan man hoppas att den som kommit så långt så att den blir tillfrågad om olika styrelseuppdrag inte längre är så beroende av status.
Jag har ingen erfarenhet av att arbeta i styrelse men däremot många år av arbete i ledningsgrupp. Det är nog så svårt att påverka och vara pro-aktiv i en ledningsroll så att sitta i styrelsen uppfattar jag som otroligt svårt.
För mig så är styrelsearbete lite som pensionen. Du måste ha arbetat operativt under många år och i många bolag och kanske även många branscher innan du har något att tillföra i en styrelse. Jag har svårt att förstå hur målet med livet kan vara att sitta i en grupp som troligtvis är de som vet minst (för de får sin bild endast av VD) i företaget men samtidigt vara ansvarig inför ägarna. Låter som en riktig nitlott.
Om jag får gissa så tror jag att det som lockar många är att endast behöva sitta in på ett gäng möten per år och ändå få ersättning i nivå av en fulltidstjänst. Plus att det kan uppfattas som hög status med en styrelseroll.
håller med till 100 %. Bästa av flera världar - man kan fakturera som managementkonsult istället, hålla sig i bakgrunden, spela mer libero mellan styrelse och ledning och har ingen rapporteringsskyldighet till ägare och inget juridiskt ansvar enligt ABL.
Fast inför vem egentligen? Jag kan på ett par sätt gilla detta nästan mer - typ: de som vet, de vet och de andra behöver inte veta.
Exakt och en stor förklaring till att det inte blir så mycket verkstad.
Spännande att läsa den här tråden. Jag har liknande upplevelser från politiskt tillsatta styrelser och nämnder, men inte i samma grad från ideella och politiska organisationer (partier ex.).
Kommunala bolagsstyrelser är speciella i sin utformning och i deras ansvar. Tanken är att lämna partiboken bakom sig och istället arbeta tillsammans för bolagets intressen, och i förlängningen kommunen. Samtidigt är det ofta få som förstår hur ansvaret som styrelsemedlem skiljer sig från rena politiska uppdrag (exempelvis i kommunfullmäktige eller en politisk nämnd), och tyvärr är det ofta dessa som tar störst plats i styrelsearbetet.
SNS gjorde en intressant studie om detta nyligen, med ett seminarium som finns i podd-form som jag kan rekommendera.
Finns en politisk debatt om vilka styrelser som ska vara politiska och vilka som inte ska det. I vissa regioner finns det exempelvis politiskt tillsatta styrelser för varje sjukhus, i många andra regioner är styrelserna till sjukhus opolitiska. Blåa partier tenderar att föredra opolitiska styrelser, medan röda partier tenderar att föredra politiska styrelser.
När det kommer till politiska och ideella organisationer som exempelvis partier där styrelsemedlemmarna samtidigt innehar operativa roller inom organisationen är min upplevelse att det funkar bättre. Ofta tas viktiga operativa beslut av medlemmar där, och i arbetsutskott och andra styrelsegrupper. I min upplevelse är dessa poster aldrig arvoderade, men går ibland hand i hand med högre politiska uppdrag som är arvoderade.
Har funderat mycket på frågan när det kommer till hur man som politiker får rimligt avtryck för de frågor som man vill skapa förändring inom, samtidigt som de politiska nämnderna inte ska peta i hur den opolitiska förvaltningen arbetar operativt. Blir ofta svåra gränsdragningar och inte sällan ett stort övertag till de opolitiska toppcheferna som sitter över flera olika politiska majoriteter. Kräver socialt skickliga politiker för att få resultat.
Jag har noterat detta (utifrån). Såg till exempel en miljöpartist som i SLs styrelse ville propagera för att SL skulle ställa ut “menskonst” efter att SD klätt ett tunnelbanetåg med sitt politiska budskap. Nu var det nog inte helt allvarligt menat men det var ett bra exempel på någon som helt missuppfattat vilken roll och vilket ansvar man har i ett aktiebolag, även om ägaren råkar vara offentlig.
Samma tendenser kan man se i styrelser sammansatta av representanter för olika ägare, då varje ägare tror att de har en “egen” ledamot som ska arbeta för den ägarens intressen snarare än bolagets.
Det finns helt enkelt väldigt mycket att överväga och vara försiktig kring, innan man accepterar ett uppdrag som styrelseledamot.
Har sett på nära håll via en ingift släkting som är politiskt aktiv hur fel det kan bli. Personen i fråga har inga kompetenser för att kunna bidra i styrelsearbete, men har trots detta suttit i kommunala bostadsbolag, energibolag, etc de senaste 20 åren. I ett läge där så få är politiskt aktiva blir den dammen att fiska relevant kompetens ur väldigt liten, med förutsägbara resultat.
Intressanta resonemang! Jag tror många går snett när de ger sig in i en styrelse utan att reflektera över vad de kan bidra med och vad organisationen behöver.
Alltså: En korrekt och fyrkantig förvaltare kanske inte är rätt i en organisation som behöver nytänk och visioner. En utomordentlig strateg kanske inte är rätt i en organisation som behöver aktiva styrelsemedlemmar som arrangerar medlemsmöten. En blandning av egenskaper är bra, men jag tycker att man ska fundera kring sin egen roll och vilken organisation man ger sig in i.
Samma tänk går att applicera på styrgrupper inom en organisation, om man behöver en operativ grupp som ska se till att alla resurser är tillgängliga för ett projekt så är det sannolikt inte bäst att låta ledningsgruppen agera styrgrupp.
(Trodde jag hade snubblat över ett gammalt avsnitt först när jag såg datumet på tråden, men det är nytt va?)
)
Fördelar är att man får lära sig om branscher och företag man inte kunde så mycket om, träffa duktiga människor och att det stryker ens ego lite. Ser snyggt ut på LinkedIn.
håller med till 100 %. Bästa av flera världar - man kan fakturera som managementkonsult istället, hålla sig i bakgrunden, spela mer libero mellan styrelse och ledning och har ingen rapporteringsskyldighet till ägare och inget juridiskt ansvar enligt ABL.