Jag skulle vilja bolla ämnet dyra idrotter för barn.
Vill dock börja med att säga att jag är FÖR idrott och framförallt lagidrott. En bra miljö för barn att vara i och lära sig att fungera i grupp, få bra hälsa och lära sig att hantera alla slags känslor. Få bra vanor som varar för livet.
Vi är två höginkomsttagare, men upplever att pengarna knappt räcker.
Två tonåringar varav ena är hockeymålvakt. Utrustningen kostar minst 30000 kr per år, men skulle säga mer nu när han har seniorstorlekar. Så kanske är 40’ mer rimligt. (Nej, du kan inte köpa tex benskydd i denna ålder , 14 år, begagnade- de skyddar inte lika bra och det finns ingen stor beg marknad ) 3 cuper per år, á 5-6000kr. Årsavgift 11tkr. Mellis i hallen 60kr/dag = ca 1500kr/månad. Lagkläder 2500kr/år. När vi är med på cuper så tillkommer hotellnätter för oss. Måste ha stor bil och vi kör tiotals mil varje vecka. Så per år blir det kanske runt 100tkr. Räcker förmodligen inte när man räknar med alla milen.
Andra tonårssonen spelar handboll och även om det är en ”billig” sport så kostar skor 1800kr, lagkläder ca 2500kr/år, cuper och USM 2-5000kr 4 -5 ggr/år, årsavgift 4300kr, lagaktiviteter 500kr. Även där uppe i minst 30tkr per år. Här ingår även många mils bilkörning till matcher, även om mindre än hockeyn.
Vi lägger således en bra bit över 10tkr per månad på barnens idrott.
Det nya bidraget man får numera genom Fritidskortet är 500kr per år och barn. Det bekostar alltså inte ens 1/10 månad dvs några dagar för oss om jag räknar ihop barnens kostnad.
Jag är inte ute efter mer bidrag, men det blir uppenbart att deltagande i lagsport är en klassfråga. Är det bara jag som blir upprörd? Alla barn borde ha rätt att få vara med och göra åka med på cuper osv.
Idrottande tonåringar äter också mer än vad vuxna människor gör. Maten är inte direkt billig idag.
I vårt fall så väljer vi att inte lägga några pengar på oss själva (vi pensionssparar, amorterar extra och sparar till barnen dock). Köper kläder second hand när det behövs. Jag försöker att handla mat så billigt som möjligt.
Samtidigt som jag älskar att kunna ge mina barn möjlighet att idrotta + åker gladeligen och tittar på alla matcher och följer med på cuper minst 2-3 ggr/år så undrar jag om det ska vara så här. Att två höginkomsttagare helt enkelt får välja bort nästan allt till sig själva för att kunna låta barnen idrotta? Reflektioner? Andra som är i samma sits?
ps. Vi har två bilar och skulle inte klara en dag utan pga bor på landet och barnens träningar krockar = vi båda rullar samtidigt ofta. Och villa utanför Sthlm.
