Jag har 2 barn, den ena vill ha häst och dyra saker. Den andra är nöjd med ett par badbyxor och simglasögon.
Dottern kostar ca 15000kr/mån
Grabbens intresse kostar kanske 1500kr/år
Hur ska man förhålla sig till så olika utgifter med barn före tonåren och i yngre tonåren?
Spara mellanskillnaden i fonder till grabben?
Som ovan, helt orimligt att hon kostar 15k i månaden. Wtf? 
Verkligen svårt! Jag tänker att millimeterrättvisa funkar inte och normalt sett hade jag ansett att det inte skulle justeras. Nu gäller det dock väldigt mycket pengar.
Problemet är hur det ska justeras i så fall. Att sonen får in 15000 på ett ISK känns inte som det ger ett rättvist resultat i långa loppet gentemot dottern när hästtiden är över.
Finns det inget sonen vill göra? Tänker tex se nån match utomlands eller åka på språkresa? Vill han ha moppe eller bil? Åka på Comic-Con? Bada i källor på Island?
Det är väl ett val från henne att spendera pengarna nu ist för investera pengarna. Hennes lycka eller erfarenhet osv är ju värt det då?
Men asså det är 180 000 kr mer på henne varje år.. pojken kanske blir intresserad av aktier osv om han får placera själv i aktier varje månad eller nått så ser man det mer som en hobby ?
Men personligen hade jag nog haft svårt att spendera så mycket pengar på barnens hobby oavsett så jag hade snarare dragit ner hennes grejer än att uppa hans men alla är olika såklart 
Jag tror på att köra hårt på monetär rättvisa. Men inte i den åldern.
Rent konkret, från kanske 15 år eller när dottern är gammal nog att förstå hade jag förklarat att medans hennes hobby kostar X kostar hans hobby Y och att f om nu kommer jag lägga mellanskillnaden i en fond till sonen. Detta eftersom jag förstår det som att skillnaden är så markant och år efter år utan annan möjlighet till hyffsad utjämning.
Risken jag annars ser är en onödig spänning mellan syskonen när de är vuxna. Den hade jag desarmerat. Det är i mitt tycke föräldrarnas ansvar att behandla barnen tillräckligt lika.
Intressant att dotterns intresse kostar lika mycket som jag har i levnadskostnader varje månad.
Spontant känns det orimligt. Det finns ingen möjlighet att utöva samma intresse till en lägre kostnad?
Sen beror det såklart på hur familjens ekonomi ser ut. Får ni in 100k + per månad så kanske det spelar mindre roll idag, men kan bli en svår övergång när dottern ska börja stå för kostnaden själv.
Kanske rimligt med ett familjemöte? Där alla kostnader läggs fram på bordet och sen fråga barnen hur de tycker att ni kan lösa glappet.
Det handlar om så pass mycket pengar, som kan räcka både till kontantinsats, körkort och bil, om det går ett par år.
Det här känns inte som ett ansvar att lägga på barn. Föräldrarna bedömer att de har råd och att det är värt. Det är deras beslut.
Det vore så klart viktigt att säga att sonen vill börja spendera 15k i månaden, att han då ges den möjligheten.
Och jag hade aktat mig att vänja mina barn vid en levnadsstandard de inte själva kan hålla. Du känner dem, det gör inte vi. Kanske kan din dotter ges 15k i månaden utan att bli bortskämd men det tror jag är sällsynt. Detta riskerar att vara en björntjänst.
De är ändå inte små barn.
Att prata om ekonomi, speciellt när det kan innebära framtida konflikter och problem om det sopas under mattan idag, ser jag som värdefullt.
Men de gör såklart som de vill. Men jag ser flera varningsflagg, för både barn och föräldrar. Gissar att det är därför tråden skapades, för att få tips och tankespjärn.
Dottern rider, och har gjort sedan hon var tre, är 16 nu. Det är väldigt mycket pengar som gått till ridlektioner, ridläger, ridkläder och utrustning. Det är hennes stora intresse, och när hon var yngre testade hon även dans, gymnastik, fotboll, simning etc. Ridningen höll i. Obs, ingen egen häst, helt enkelt för att det tidsmässigt hade drabbat hela familjen.
Sonen (4 år yngre) går på gymnastik, och på kulturskolan (bild, kreativt spelskapande), har testat simning och dans, men gymnastik har han fortsatt med.
Det finns ingen millimeterrättvisa, jag har inte gett sonen motsvarade, men båda har fått göra det de tyckt varit roligast. Det skulle inte gå att få rättvist, men för mig är rättvisan att de får göra det de älskar.
Däremot sparar jag lika mycket till båda, så de kommer få samma möjlighet när de vill exempelvis skaffa boende.
Absolut men att prata om ekonomi är något annat än att betala dem om lösningar, dvs ge dem ansvar och en känsla av osäkerhet?
Det var ett förslag. Men tror det är klokt att samtala om det.
Säg att dotterns intresse pågår fram till hon flyttar hemifrån. Det kan landa i en miljon + i kostnad.
Men som jag skrev, det kanske inte är ett problem för familjens ekonomi, men det bäddar för framtida konflikter.
Vi syskon mätte glassen med linjal, det säger väl en del. 
Man kan säkert prata om det på något sätt. Men det är väldigt svårt för personer som inte flyttat hemifrån att realistiskt föreställa sig sin framtida ekonomi och hur ekonomin känns.
Jag kan mycket väl föreställa mig att dottern utan problem skulle gå med på nu att sonen får motsvarande summa på konto. Idag känner hon ingen brist på pengar. Men sen, när sonen har ett antal hundra tusen extra på ett konto kan hon känna att hon inte riktigt förstod/tog in valet och att det framstår som orättvist.
Så det är inte en lyckad idé att diskutera det som en öppen fråga. Däremot bör man ha samtal där föräldrarna presenterar en lösning som är öppen för diskussion.
Stora skillnaden mot den här familjen är att här verkar finnas obegränsat med glass…
Och jag ser det som att jag erbjuder barnen den glass de tycker mest om, även om den ena är dyrare än den andra
Så länge de är minderåriga får de utifrån behov och intresse. Dottern har flyttat till internat för att plugga det hon vill, den kostnaden är 4000 i månaden. Vill sonen åka på utbytesår i usa kommer det bli samma kostnad, så vi får se vad han vill när han ska till gymnasiet.
XD jag var minst och fick varje fredag “äran” att dela upp läskburken på 3. Sen fick storasyskon välja varsitt glas och jag fick glaset som blev över. Jag blev rätt bra på att hälla lika.
Det var standard, den som delade glassen fick välja sist. 
Säkert? 
15000 per månad på intressen och kläder är ju otroligt högt.
Varje familj får ju bestämma hur de vill göra. Om ett barn är på väg att bli elit inom t.ex. en sport då skulle t.ex. jag prioritera så att det barnet fick kosta mer.
Jag tror att det är ganska vanligt att tonårstjejer får kosta mer än killar i samma ålder. Vi har också en tonårsdotter och hon kostar mer än sin bror (fast hon kostar inte ut mer än 1500/månad, hennes bror kostar kanske 700). Lite mer pengar får hon än sin bror, men det är också så att han får pengar som han sparar en stor del av, medan dottern använder alla sina pengar. Så han tar med sig mer pengar framåt.
Det är ju inte orimligt från er sida att säga att skillnaden är för stor och att ni kräver att dottern lever billigare eller skaffar ett jobb. Jag ser många fjorton- och femtonåringar runt mig som börjar jobba för att ha mer pengar att röra sig med.
EDIT: Ändrade summan för min son ovan. 500 var lite väl lågt. Det blir lite mer än så.
Hade något av våra barn önskat sig en fritidssyssla som ens skulle kosta 1000 kr per månad hade jag sagt nej. Det är liksom inte mer med det. Sen är det så klart upp till varje förälder vilken gräns man har men bara för att ens barn vill något behöver det inte tillmötesgås. Barn vill mycket hela tiden men precis som för oss vuxna finns det alltid gränser för hur mycket av våra önskningar som kan realiseras. Det är också en del av uppfostran att förstå.