Fast har man råd och barnet är väldigt engagerat i en aktivitet, så varför inte? Det är betydligt bättre att barnet ägnar sig åt hästar än bränner pengar på kläder, skor och väskor.
Att engagera sig i ett djur är ju dessutom utvecklande på flera sätt.
Det finns väl annat för familjen att lägga pengar som varken är häst eller väskor för 15 000 per månad. Man väljer själv men jag vill bara belysa att man inte behöver gå med på vad som helst för att vara en bra förälder.
Man skulle kunna ge ingen en slags “aktivitetspeng” typ friskvårdsbidrag så får de själva bestämma vad de vill göra utifrån sin budget. Det känns väl ändå rimligt?
Vi dykare brukar säga: “få dina barn att också fastna för dykning, och de kommer aldrig ha råd med droger” 
(kan ju bli lite detsamma oavsett dyr hobby menar jag 
)
Det känns spontant helt galet att lägga 180 000kr per år på ett barns fritidsintressen och vill-ha-prylar.
Skulle man spara motsvarande på ett ISK i 10-20 år blir det flera miljoner kr som skulle kunna användas till t.ex. en första bostad till barnet.
Alternativt kan ungen bli FIRE vid 40-50, bara för att få en känsla för proportionerna i hur mycket pengar det handlar om, jag säger inte att det är vettigt att göra så.
Personligen skulle jag aldrig göra det.
Rättvisefrågan är såklart också ett problem, så skevt skulle jag inte heller ha det mellan barnen.
Mina föräldrar gjorde likadant. La stora mängder pengar på ett av mina syskons hästintresse, helt orimligt. Hästintresse tar många gånger också extremt mycket tid från föräldrarna.
Vad gör ni om hon vill fortsätta med hästar när hon blir ung vuxen? Inte många unga som kan finansiera det själv.
Antingen blir det en kalldusch för det vuxna barnet när det evt. inte har råd att leva lyxliv på egen hand eller så fortsätter föräldrarna fylla på med helikopterpengar, till barnets fördärv.
Precis så gjorde (gör) mina föräldrar. Ibland fick jag och mitt andra syskon en klumpsumma som någon slags kompensation för hästintresset, men aldrig i närheten av samma summor som hästen kostade. Dem hade helt enkelt inte råd att göra det ekonomiskt rättvist.
Wow. Jag beklagar. Ursäkta mig men I mitt tycke baserat på din beskrivning låter det som att era föräldrar är dåliga föräldrar.
Har man inte råd att ge en viss summa till alla barnen har man inte råd att ge den till något av barnen.
Här tycker jag rakt av tvärt om. Livet är kort, jag vill ha glada barn de år de/jag lever
Den sitsen är vi inte i.
Hur resonerar du kring att ge dem 180ksek om året idag kontra miljoner sek när de är äldre?
Om man antar att man sparar 15k/månad i 18 år med real avkastning på 5% blir det 5,3msek.
Anta sedan att man låter det ligga i 22 år till utan att sätta in något mer så blir det 15,6msek, fortsatt med 5% real avkastning.
Dvs. barnet kan vid 40 års ålder ta ut knappt 40k efter skatt i minst 30 år, förmodligen mer.
Tar den ut typ 30k efter skatt räcker det definitivt tills barnet dör.
Som sagt säger jag inte att man ska göra så men det ger en känsla för hur mycket pengar 15k/månad på hästar m.m. faktiskt är.
Livet går ju lite i faser, vissa faser är dyrare och vissa är billigare. Kanske vill sonen börja spela hockey om fem år, och åka på träningsläger utomlands? Och då kanske dottern föredrar löpturer. Vem vet.
Det viktiga är ju att barnen gör något de tycker är roligt här och nu, något som är utvecklande. Prislappen är sekundär (förutsatt att familjen faktiskt har råd).
Att vid varje givet tillfälle mäta vad var och en kostar, och att det löpande ska vara exakt lika, tycker jag verkar konstigt.
Målet borde väl vara att alla är nöjda och glada med vad de gör, just nu.
Ja det är ju det vi ska försöka reda ut.
jag tänker spontant så här, efter att fått byta åsikter
Dottern 12 gör detta i 2 år.
Grabben 8 kommer få möjlighet att göra det han tycker är roligast om 4år.
Det kommer inte mätas några glassar förens dottern är 15år. Så jag har några år på mig.
Grabben har ju då 4år innan hans glass ska mätas.
Ponera att vi sätter in samma summa som dottern spenderar i en ISK. Grabben får pengarna kommer hon känna skuld för att hon spenderat pengarna på att må bra.
Om vi inte ger grabben samma möjligheter kommer han känna skuld och orättvisa.
Jag tror den smartaste kommentaren hittills är att lägga upp ett system likt friskvårdsbidraget.
Jag överdrev formuleringen av inlägget med avsikt.
Som tur är gillar grabben slalom, cyklar och annat kul, så han kommer få möjlighet att ha väldigt roliga saker han med.
”Tyvärr” har han inte fastnat för Hokey, vilket verkar vara lika dyrt som häst.
Jag fortsätter att följa diskussionen här inne och hoppas på fler smarta råd.
Mvh
//Livet är för kort för att räkna siffror på internet.
Hur resonerar man om ens barn som sparat i 20år och inte levt ut sina drömmar, sedan dör i en trafikolycka/sjukdom med massa siffror på internet?
Du gör såklart som du vill, jag tycker bara att 15k låter mycket och bara några tusen i månaden är säkert mer än de flesta får löpande.
Speciellt med tanke på rättviseproblemet.
Det är såklart en avvägning kring hur mycket som ska ges i stunden och långsiktigt och för mig skulle optimal nivå ligga på mer än 0 men mindre än 15k.
Hon tänker faktiskt tvärt om.
Hon är top3 i klassen i alla ämnen i skolan. Jag frågade henne vad hon ville bli när hon blir stor.
-Vill du gå ridlinjen?
-Nej pappa, antingen är man en tjej som har råd med häst, eller så tar man hand om andras.
Hon har, kanske tyvärr, rätt. Samhället ser ut så att en del jobbar hårt i unga år och får bättre lön senare.
En del kommentarer här inne poängterar att jag kanske gör henne en björntjänst som bara får ”pappas pengar”. Men så tänker inte jag.
Går skolan dåligt, så tar vi en häst-paus. Jag tar in en medryttare och stallsysslorna sköts av stallet, så hon hinner komma i fatt i skolan.
Jag tror att detta ger henne ansvar och ett driv för att fortsätta se möjligheterna med god ekonomi och utbildning. Djur är ju också hennes stora dröm i livet, så länge jag kan minnas. Jag ger gärna det till henne.
Frågan är ju hur man gör för att det inte ska bli fullkomlig orättvist åt ena eller andra hållet, om 4 år när grabben är där, eller senare i livet, om han får en isk med 50mkr men inte hon, bara för att hon gillade hästar.
Det är mellan dig och din fru i första hand, och mellan er och era barn i andra hand. Inga andra har med saken att göra.
Personligen ja; jag hade inte lagt 50 miljoner på ena barnet och 1 på det andra. Det hade känts fel. Men om skillnaden är 300 miljoner för ena och 350 för andra kanske det spelar mindre roll. Men kanske inte. Jag skulle säga att dina barn hade en bra poäng om de senare uttryckte sorg över att ni prioriterade ena barnet över det andra. Varför öppna upp för risken? Jag hade varit fullständigt transparent dock, så hästtjejen blivit informerad om konsekvensen i förväg.
Men det är ju fiktiva potentiella pensionspengar du skriver om. De kanske inte ens blir 20år gamla. Ska man bara satsa allt på deras pension? Vad får dig att tro att en nybliven pensionär verkligen vill något? Hon har en inre eld och ett driv nu. Jag tror man måste hitta en balans och en livslycka. Både där man är och dit man är på väg.
Om du vill vara rättvist investera liknande summor på ett isk åt andra barnen. Men förutom allt lär dem båda om pengar, var de kommer ifrån och lär dem att vara tacksamma för vad de har. Jag antar att du vill att dina barn växer till att vara goda människor och in klara sig själva. Har inget emot att du ger så mycket pengar åt intresserna direkt så länge du har råd och de inte växer som idioter eller trust fund babies.
Varför skulle det ha med pensionen att göra?
Din son kommer ev gå genom hela livet med en känsla, inte helt ogrundad, av att vara mindre värd i era ögon.
Vad gör ni den dag han ber er om 10 miljoner till en yacht som är hans stora intresse. Nej till honom men ja till hans systers intressen?