Folk gaggar här om saker som inte har med frågeställningen att göra. Har ni råd med häst till dottern och hockey (eller vad han nu vill) till sonen så kör! Det är väl toppen om ni kan och vill prioritera detta.
Pengar är till för att skapa livskvalitet, poängen kan omöjligt vara att slakta livskvalitet för att ha en pengabinge när den inte längre behövs.
Mina föräldrar brydde sig inte om sånt. Men vi fick göra allt vad vi ville ändå, så ingen av barnen brydde sig om det gick åt mer pengar för ett syskon. Vi hade ansett det vara olämpligt om en fick göra aktiviteter som kostade mer medans den andre inte fick det.
Ja det är lite typiskt för forumet att komma med ”men tänk på pensionen och vad de pengarna hade kunnat göra i en indexfond!!!”.
Om vi istället tänker på rättvisa här och nu: om totala aktivitetespotten är 15k och allt går till ena barnet, ja då måste man prioritera om.
Om det finns 15k till som inte ”kommer till användning” just nu kan man hitta på andra saker, alternativt vänta ett par år tills dyrare intressen uppenbarar sig. Så småningom flyttar ju det äldsta syskonet ut dessutom och då kan man lägga mer pengar på det yngre om man vill.
Och känner du något ansvar för hur ditt agerande påverkar deras liv efter att du gått bort, även om det skulle innebära att du kortsiktigt skulle behöva se ett barn vara mindre glatt?
Kommer ihåg nått lyxfällan avsnitt där hästen eller hästarna tog hela lönen och mera så att mamma fick betala elräkningen och köpa mat 
Låt mig säga så här. Jag hoppas att Lyxfällans klientel har en annan ekonomisk förståelse än oss.
hur skulle du känna om du var det barnet som inte fick pengarna när du fyllde 18, för att du haft häst.
Otroligt opedagogiskt och inte alls rättvist
Det där tror jag är en väg att gå.
Att man låter barnen välja själva och sedan ger dem båda en isk, vid 18.
Frågan är väll kanske, ska det vara mer i den ena då?
Tror att det är svårt att ge ett generellt råd då det handlar om storleken på beloppen och föräldrarnas ekonomiska situation. När yngsta barnet flyttade hemifrån nyligen så kompenserade jag det äldsta barnet, då vi betalat betydligt mer för det yngre barnets fritidsaktiviteter genom åren. Frågade först det yngre barnet om han tyckte det skulle vara ok och han var med på det. Men det bygger ju på att jag som förälder har råd. Tror inte det äldre barnet ens hade tänkt på det själv innan jag tog upp det.
Är det verkligen så att man som barn eller ung vuxen över huvud taget funderar på vad ens syskons fritidsaktiviteter kostade vs ens egna? Jag har själv ens koll på vad mina syskon hade förs fritidsaktiviteter. Ungefär som att man som vuxen skulle bli sur för ens bror åt mer och dyrare mat under uppväxten. Det här känns som ett icke-problem. Jag har absolut inget som jag känt varit orättvist jämfört med mina syskon
Och vad säger det dig?
Påminner mycket om min familjs situation när jag växte upp, jag red på ridskola medan min bror typ läste böcker. Han fick mer födelsedagspresenter än jag för att det skulle jämna ut sig, det kändes fair då och jag tycker fortfarande det var en bra lösning. Om det var millimeterrättvisa vet jag inte, men vi upplevde det som rättvist bägge två både som barn och sedan som tonåringar.
Jag tror det ändå finns en poäng här men börja på mindre skala.
Exakt hur du lägger upp det är såklart upp till dig men ponera att du vill åsidosätta samma mängd pengar per månad åt barnen.
Prata med båda barnen samtidigt om detta, värdet av pengar och hur man kan använda pengar för att göra roliga saker, men man kan också använda det till saker som kanske inte är så roliga (slösa) men man kan också investera.
Om din dotter vill lägga de pengar hon får på hästar och hobbies är ju det kanon, hon får massa glädje av det. Din son kanske väljer att investera eller lägga på hög. Han är ju 8 så du får ju guida / välja åt honom.
Efter 6 månader så sätter ni er igen och jämför. Visa att grabben har X kronor på sitt sparkonto. Samtidigt som dottern har mindre.
Sen får du stämma av med Jämna mellanrum. Kanske inser hon att det är bättre att spara. Eller så inser hon att hästarna är så extremt roliga att det är värt det. Troligtvis lär hon sig något om sig själv på vägen.
Men att bara blint åsidosätta pengar och en dag ge ena barnet en mille kan nog slå fel. Men om du åsidosätter pengar och längs vägen visar de båda vad som händer när man sparar / spenderar så är det ett aktivt val som alla parter gör.
Kanske förvånar din son dig också när han väl får se ett konto med en massa pengar. Det kanske helt plötsligt finns massa saker han vill ha. Eller kanske en upplevelse? resa någonstans? disney land? nöjespark osv.
Det där skapar ju bara ångest ät att ha roligt.
Jag vill inte skapa robotar som älskar siffror på internet, livet och upplevelser är livet.
Det där svaret passar inte alls den uppfostran jag vill ge.
Det skapar bara osämja och avundsjuka.
Det är ju dina barn så du känner dem såklart bäst, men kan du förtydliga vad du menar,
Vad är det som skapar ångest? varför skulle det uppstå osämja och avundsjuka?
ja jo livet är livet.
Jag vet inte? Berätta!
Hur skulle du känna om du fått 0kr när du fyllt 18år medans ditt syskon fått en insats till en lägenhet. Bara för att du hade ett intresse som sitt syskon inte hade när du var 12.
Vad har du då skapat för relation dem emellan? Ekonomisk Osämja och avundsjuka
Det är helt befängt att ge det barn som under barn åren inte haft dyrare intressen mer pengar.
Skulle du göra samma sak om det visar sig att ett barnen får cancer och behöver dyr cancerbehandling? Då ska det friskare barnet få mer pengar?
Det är här jag tror orättvisan uppstår i ditt scenario. Det ena barnet lär du om investeringar och förvaltar dess pengar men inte det andra, det är ganska mycket begärt av ett barn/tonåring att hon ska förstå att hästintresset gör så hon inte får ta del av den kunskapen.
Jag har ännu ingen erfarenhet av att uppfostra barn men tänker jag så här.
När jag var i den åldern så reflekterade jag aldrig över vad mina syskons sportintressen kostade mina föräldrar, inte heller om ett av syskonen kostade mera. Vi fick hålla på med det vi tyckte var roligt och det gjorde oss glada. Har ni ekonomin för det så kör på. Jag ser personligen inte skillnaden i sportintressets kostnad som en orättvisa för barnen då det inte påverkar dem.
Däremot är det skillnad när det kommer till andra saker som presenter, kläder eller prylar. Om det ena barnet får oproportionerligt mer saker än den andra så märks det av, barn är inte dumma. Här tycker jag att det bör hanteras på ett “rättvist” sätt. Även när det kommer till sparandet så tycker jag att det ska vara lika stor sparmängd oberoende av sportintressets kostnader.
Om mina föräldrar hade lärt mig om pengar och hade informerat mig om vad de tänkte göra och sen jag bestämde fortsätta med hästar eller vad jag ville göra, tror jag skulle ha känt mig ok. Jag visste vad alternativ kostnad bestämde att fortsätta med mina aktiviteter. Om man är lite man kanske inte förstår men man vill vara rättvis, eventuellt kan man lära sig om det. Men jag är som jag är. Hur skulle du känna dig om du var den andra barnen och fick ingen arv eftersom din syskon åt upp den när ni var lite?