Vad är det här för ideell organisation? Har du skrivit texten själv?
När det kommer till att köpa sig fri så förstår jag ärligt talat inte vad problemet med straffavgifter är, det är väll ändå ett bättre alternativ än att höja grundavgiften för alla och köpa in tjänster, då har man ju missat hela poängen med en ideell förening. Då är det väll bättre att föreningarna drivs som företag.
Texten är ett uttryck för en värdegrund/identitet som en ideell förening kan ha (uttryckt i sina stadgar eller levandegjort i sin kultur). Det är inte ett citat från en enskild befintlig förening.
Det jag tror att jag försökte sätta ord på är kanske att gränsen mellan organisationsformerna suddas ut ju mer likvida medel ersätter andra uttryck för engagemang.
Notera att jag inte står på ena eller andra sidan. Som ordförande i en förening och förälder i en annan har jag helt olika åsikter beroende på min roll i det specifika engagemanget.
Okej,
Dock handlar ju tråden om straffavgifter i ideella föreningar, något som omöjligt skulle ske i den typ av förening som du beskriver.
Olika typer av föreningar är ju i sin natur differensierade i hur föreningen kan bedrivas. Att bedriva en fotbollsklubb på samma sätt som t.ex. en löpargrupp är ju minst sagt svårt.
Det ligger väl helt i linje med att man anser sig vara kund i alla möjliga sammanhang. Till exempel skolan, myndigheter och vården.
Jag vill lyfta en fråga kring ideellt engagemang i den förening jag åsyftade när jag skrev mitt ursprungsinlägg. Det rör sig inte om en ridförening utan en annan sport. Jag tycker det är viktigt att bidra ideellt – det är grunden för att föreningslivet ska fungera och jag har stor respekt för alla som engagerar sig för att möjliggöra aktiviteter för barn, unga och vuxna. Men jag upplever att det ibland kan gå för långt och jag vill gärna höra andras tankar om detta.
I den här föreningen sätts medlemmar/föräldrar upp på arbetspass under en hel helg utan att först bli tillfrågade. Om man inte kan ta sitt pass, eller om man inte hittar någon som kan ersätta, åläggs man en avgift på över tusen kronor. För mig handlar detta inte om att ”köpa sig fri” från att bidra, utan om bristen på möjlighet att påverka när och hur jag kan ställa upp.
Detta system känns snarare som tvång än som ett ideellt engagemang. Vi har alla olika livssituationer – jag är inte ensamstående, men om jag hade varit det hade det här varit omöjligt att få ihop. Att bara få en passlista utan någon dialog om vad som fungerar för varje medlem känns inte rättvist eller hållbart.
Självklart förstår jag att föreningar är beroende av insatser från sina medlemmar och jag är villig att ställa upp. Men jag tror att engagemanget blir bättre om det sker på frivillig grund, där medlemmarna har en chans att påverka upplägget. Kanske en lösning hade varit att på förhand fråga vilka tider som fungerar, eller att ge medlemmar möjlighet att välja mellan olika typer av bidrag – till exempel att jobba vissa pass, ta på sig administrativa uppgifter, eller hjälpa till med annat som föreningen behöver.
Jag hoppas att föreningen (och andra med liknande upplägg) kan reflektera över detta och jag kommer skriva en motion till årsmötet nästa år (ge mig gärna tips på vad jag kan lyfta fram - har ni något bra exempel så fram med det här i tråden). Vi vill ju alla att engagemang ska kännas meningsfullt och inte som en börda. Vad tycker ni? Finns det bättre sätt att få föreningar att fungera utan att det känns som tvång?
Idrottsföreningar brukar ofta finnasiera A-laget med ungdomsverksamheten. Erat ideella arbete är väl för att köpa öl till herrlagets stjärnor? 
En kritik mot ideella idrottsföreningar som jag hör ofta. “Det är en pyramid där barn&ungdomsverksamheten finansierar elit/A-lagssatsningen”. Det brukar bara vara sant om bara en sak kan vara korrekt samtidigt.
Barn har ofta förebilder inom föreningen som är äldre. Något att inspireras av / sträva till.
Äldre i föreningen hjälper ofta till med träning av de yngre i föreningen.
Det finns ofta en symbios bortanför den ekonomiska balansräkningen där elit/a-lag kostar mer och barn&ungdomssektioner har större intäkter i kakförsäljning.
Det är iaf min samlade erfarenhet, må så vara att den kan vara lite naivt hoppfull 
Jag skriver i tråden igen eftersom en ny fundering har uppstått.
Mitt barn överväger att sluta med sporten och har aldrig haft intresse av att tävla. Trots det har vi föräldrar fått olika funktionärsuppdrag tilldelade oss, utan möjlighet att påverka. Dessa uppdrag innebär att vi förväntas offra en hel helg på en tävling som klubben arrangerar.
Själv har jag blivit tilldelad två funktionärshelger i slutet av våren, utan någon information om vad som förväntas av mig. Nu undrar jag: Om mitt barn slutar med idrotten – är det verkligen rimligt att klubben ”bötfäller” mig om jag inte dyker upp?
Mitt barn har aldrig deltagit i en tävling, och ekonomiskt sett har vi sannolikt bidragit mer till klubben än vi har kostat, genom alla avgifter vi betalat.
Hur ser andra på detta? Finns det några liknande erfarenheter?
Föreningar har i regel avgifter, inte böter.
Vill du inte att barnen är med, eller själv inte vill lägga tid på deras intressen, lämna föreningen.
Det ska inte kännas som ett straff att skapa en meningsfull fritid för och med dina barn. Vilket det låter som du uppfattar det som.
Varför lämnade ni inte för 2 månader sen?
Detta har inget med att man inte vill sitt barns bästa.
Tycker detta är en klassfråga. Rika kan köpa sig fria, göra vad de själva vill och låta de fattiga som inte kan göra det (och givetvis de rika som har tiden och vill) dra hela lasset för föreningen.
Inte sjysst med dessa “avgifter”. I en brf får det till exempel inte tas ut en “avgift” för de som inte är med på städdagen, om sådan anordnas.
Så, varför har ni inte lämnat? Någon fördel kanske ändå finns?
Står det inte i medlemsreglerna/stadgarna hur man slutar? Jag tänker att har barnet slutat så ska man självklart inte behöva arbeta ideellt för föreningen längre. Frågan är väl bara hur man slutar, en del föreningar verkar ha onödigt komplicerade uppsägningsregler.
Bra tips om stadgarna. Hittade dem på nätet och står inte ett ord om vad som gäller vid utträde. Känns samtidigt som att man skapar sig ovänner om man skulle säga emot. Vad skulle ni gjort i mina kläder?
Sen, som svar på fråga Från @Melwa om varför vi inte lämnade för två månader sedan berodde det på det faktum att det fortfarande fanns intresse att utöva idrotten då, men tyvärr har det visat sig att klubben är väldigt tävlingsinriktad, vilket inte passar mitt barn som enbart vill gå på träningar. Det är detta jag vänder mig emot - att behöva vara behjälplig under tävlingar när barnet inte vill tävla. Ungefär som när en av fotbollsklubbarna här i stan ”tvingade” en förälder att vara matchvärd, men barnet blev inte uttagen till matchen då det inte ”platsade”.
Jag hade ställt upp. Har man anmält sig för något så fullföljer man, är ju ändå för en god sak.
Tänker att de som skapar schema och styr upp i dessa föreningar lägger otroligt mkt tid gratis på detta och då kan man dra sitt strå till stacken även om det inte blir just sitt eget barn som drar nytta av det denna gång.
Gällande tävling så tänker jag att det lyfter man på årsmöte och ser vad för uppslutning man får. Sedan anpassar man sig för kollektivet och är man tillräckligt många men inte majoritet så kanske man får starta egen förening för detta?
Är vi kvar i föreningen lyfter jag det helt klart på årsmötet. Bra idé!
I min förening sänker vi i så fall ambitionerna.
Att det behövs engagerade medlemmar för att kunna anordna en tävling är uppenbart. Ditt barn blev inte uttaget men ditt engagemang för tävlingen behövs ändå. Om de inte får det att gå ihop så får de skippa att anordna tävlingen. Du kan nog utgå från att mängden arbete inte kan minskas om föreningen ska behålla samma ambitionsnivå. Lösningar på ditt problem kommer då antingen att handla om att sänka ambitionerna, eller att hitta sätt att fördela arbetet så att alla fortfarande är lika engagerade men på friare villkor.
Mitt råd om du vill vara med i en så pass aktiv förening är att du hittar sätt att engagera dig på minst lika mycket som “arbetsschemat” men på villkor som passar dig bättre. Det kanske finns möjlighet att slippa arbetsschemat ifall man är tränare, ordnar en sommarresa, är med i styrelsen eller liknande.
Annars blir det till att hitta en mindre ambitiös förening eller gå över till något som utövas mer som en affärsstransaktion. Exempelvis finns det dansskolor som drivs helt och hållet som företag. Då behöver man inte engagera sig så mycket som förälder.
Scouterna är en annan organisation för föräldrar med olika grad av engagemang. Många scoutkårer går runt på det frivilliga engagemang som finns och det finns många olika sätt att engagera sig. De halvengagerade kan till exempel följa med som hjälpledare på något läger 1 gång om året medan de som vill lite mer blir ledare eller styrelsemedlemmar. Finns till och med möjlighet att inte engagera sig alls som förälder, även om det är lite dumt eftersom engagemang fortfarande är grundpelaren i verksamheten.
Får inte barnet vara medlem utan att föräldrarna är medlemmar? Något av skitstöveltaktik kanske. 
Är du medlem och uttagen får du nog ställa upp.
Har varit med om omvänt upplägg att de som deltar får tillbaka en del av medlemsavgiften. Kändes som bättre politik. Men innebär då en avgiftshöjning för att få kulorna att gå runt.
Indirekt har vi ett sådant upplägg, men föreningen delar ut ”böter” på mer än en tusenlapp om man inte är med på en aktivitet. Grejen är att de tjänar ju mer på att vi är medlemmar och betalar medlemsavgift+träningsavgift och är helt passiva än att vi går ur föreningen.
Jag ska se hur jag ska agera, men mitt barn sa till mig häromdagen att det nog blir sista säsongen eftersom de har för mycket fokus på tävlingar. Klubben hade tjänat på att låta oss vara kvar, men hållit oss helt utanför tävlingar.
Hur som helst - är vi kvar i föreningen lyfter jag det på årsmötet.
Är det vanligt att föreningar delar ut ”böter” på en dryga tusenlapp till de som inte har möjlighet att delta i aktiviteter?
Det är ju inte föräldern som anmält sig till en aktivitet, utan barnet som utövar en aktivitet. Alla föräldrar är varken rika eller har alltid möjlighet att hjälpa till. Barnet bör inte straffas för detta med att hen måste sluta för att föräldern inte har möjlighet att hjälpa till.
Var är solidariteten med barnet?
Vem tänker du ska stå för det isådanafall?