Det visste jag inte! Då är det alltså bara lånet, och sen får man några tusenlappar till i bidrag?
Bidragsdelen är samma men du får låna mer. Villkoret är att din partner tjänade minst 217 875 kronor under 2022.
Studielån i Sverige är väldigt väldigt fördelaktigt och inget man ska vara orolig för om man utbildar sig till något som ökar sina chanser på arbetsmarknaden.
Det är faktiskt bättre för din partner att låna så mycket som möjligt från CSN och (om inte annat) amortera ner bostadslånet. Men sedan är bostadslån också ganska fördelaktiga men det är en annan historia 
1 gillning
Det var en kreativ lösning som inte kommit upp tidigare. Får fundera lite på hur man skulle lösa detta i praktiken, vet inte vad som krävs för att genomföra det rent juridiskt.
Vet inte hur man ska tänka med alternativkostnaden där, om man ens ska det. Men det var ett intressant alternativ, tack för det!
Jag har för mig att jag sett liknande lösningar när den ena tjänat mycket mer än den andre eller den ena eller den ena vill köpa in sig men inte till 50%.
Så om din partner går med på det så finns det säkerligen lösningar, kolla med er bank och kanske en mäklare om ni känner någon.
Alternativkostnad känns väl lite väl komplext, tycker jag.
Ända anledningen för mig o subentionera skulle vara om hon är mamma till mina barn samt att man är gifta.
Är hon bara sambo så är det ej tillräckligt gör att jag skulle göra en liknande uppoffring.
Hur ser ni på situationer som dessa?
Läsa lagtexten till att börja med.
Amortering som du gör är nyttigt för henne, studielån ingår i bodelningen om ni separerar.
Ser ut som om din risk ökar samtidigt som hennes minskar och att hon har kontroll på om du får vara med på hennes resa med eventuella löneökningar eller inte.
Lagtext och storleken på investeringen i bostad och i studier gör att det är svårt att gå "all in " i ett förhållande utan att skriva “kontrakt”.
1 gillning
Jag subventionerade min frus 4 åriga utbildning men glädje. Man har väl planer på att bo ihop hela livet? Om man inte känner för att sponsra kanske det inte är rätt partner? Självklart kan situationer uppstå ooch man går isär men utgångspunkten är kuvat vara ihop länge så då vill man väll göra allt för att öka chanserna för det? Jag ångrar det inte, dock tog vi inga studielån vilket vi ångrar idag.
1 gillning
Sjukaste jag hört. Och vadå betala häften var av kostnaden…man betalar samma procent av vad man har för att det ska bli rättvist. Inte 50% av kostnaden. Om den ena partnern tjänar 40k i månaden och den andra 20k är det då rättvist att den som tjänar hälften ska stå för hälften av räkningarna? Sjukaste jag hört att det finns så egoistiska folk ännu. Då skulle det kunna bli att den som tjänar 20k inte har något kvar efter räkningar osv är betalt…nä man betalar efter inkomst…hade aldrig kunnat leva med en sådan egoist. Har funnits tider i livet som jag tjänade mer, inte fan behåller jag mer då. Hos oss har alla pengar åkt in på samma konto och gått ut från samma konto under hela tiden vi varit tillsammans…dvs i 32 år i år.
2 gillningar
Hej och välkommen till forumet!
Jag håller med om att en procentuell fördelning kan vara en rättvis fördelning, men att kalla folk egoister och att det är sjukt för att de har en annan åsikt är inte okej på Rikatillsammans-forumet.
Läs gärna våra regler en gång till. Forumregler - RikaTillsammans Forumet
5 gillningar
Jag skulle nog använda ordet överarbeta. Det är ju trots allt ett forum med fokus på ekonomi och ibland så tappar man den psykologiska aspekten. Ibland är diskussioner härinne lite som den där kamraten vi alla har som ska räkna ut exakt vad hen åt och drack för under en femtimmarssittning.
Jag har själv en studerande sambo och just nu bidrar hon efter bästa förmåga. Och likt börsen så vet man ju inte vad som händer om ett år eller två. Om vi hamnar i en omvänd situation där hon sitter med ett stabilt jobb och jag härjar på arbetsförmedlingen och LinkedIn så kommer jag vara glad att jag inte bråkade om millimeterrättvisa när jag hade bättre ekonomi.
2 gillningar
Hej och välkommen till forumet.
Nej, inte ens i närheten av sjukt. Sedan kan man ju leka med dina siffror också. Om en part tjänar 40k och en 20k är kanske inte heller procentuell uppdelning av räkningarna rättvist? Om de tillsammans har 20k i räkningar, varför ska inte den som tjänar mest stå för allt i så fall och båda har 20k att bränna på annat?
Jag hade inte kunnat leva med nå’n som uttrycker sig kategoriskt heller. Vilken tur att vi verkar ha egna relationer som funkar. 
Som jag ser det så måste den som tjänar mindre styra mer över vilka utgifter som är okej. Den som tjänar mer ska inte bidra till livsstilsinflation om inte vederbörande glatt går in och tar merkostnaden förstås.
Det finns mer än studier som påverkar här: föräldraledigheter, sjukdom, arbetslöshet, fire, otur, karriärsmässiga felsteg osv. Jag är inte säker på att man kan kompensera för allt och jag tror inte heller att man ska. Bäst är däremot att prata om det.
Fundera också på hur det ser ut om en av er vill lämna relationen. Är allt “fair and square” då? Eller kan det bli problem? Det är också därför vi har sådana här diskussioner på forumet.
4 gillningar