Hoppas sidospåret är OK för TS.
Ja, det låter snarlikt. Sen kan man dessutom lägga till att jag fick en rätt usel start i yrkesbanan där jag aldrig fick en bra grund att stå på utan alltid kastades in i arbetsuppgifter där jag löste specifika problem men jag kände aldrig riktigt att jag helt behärskade exempelvis DotNet vilket är rätt grundläggande. Detta har nu löst sig men det spökade under många år att känna att jag borde vara väldigt trygg i min roll men inte upplevde det så. Sen har jag blivit trygg på andra sätt, såsom hur man hanterar kontakt med kund osv.
Men hur som helst. Kunden jag arbetar med var från början från min anställning och jag fick faktiskt ta över uppdraget. Men det ska sägas att detta uppdrag under många år var en slags straffkommendering. Inte i bemärkelsen att vi som satt där hade gjort något fel men mer i att man liksom tog smällen. Uppdraget gav bra betalt, kunden är lätt att ha att göra med och det bara löper på. Detta är bra för arbetsgivaren men kanske inte för konsulten. Det ställdes dessutom krav på 100% arbete på plats och tekniken var minst sagt uråldrig.
Övervägde att sluta faktiskt för det kändes rätt trist mot slutet av Uppdraget Mk1 (kan vi kalla det) och det kändes som att ynglingar sprang ikapp en eftersom de kommit ut i arbetslivet och börjat direkt med den senaste tekniken. Sen följde Uppdraget Mk2 med lite nyare teknik och rätt kul nyutvecklingsuppdrag och tills sist gick vi över i Uppdraget Mk3, vilket vi kan kalla buzzword-eran. Vi jobbar med alla coola grejer som är bra att checka av på sitt CV. Och själv har jag sålunda kommit fram till att jag vill sitta kvar länge (vilket jag alltså nu har förmånen att göra tills vidare, som egen). En poäng jag vill göra är väl att man aldrig vet hur saker kan utveckla sig och dessutom att det kan vara bra att fånga dessa möjligheter i flykten.
Som jag skrev ovan så har detta helt ändrat min syn på mitt arbete. Jag har gått ifrån att jag inte vill jobba en sekund mer än nödvändigt (men arbetsmoral har tvingat mig) till att jag får tygla mig själv för att inte jobba för mycket och ärligt talat känner att jag aldrig vill gå helt i pension. Detta enbart tack vare så simpla omständigheter som att en kund bytt fokus. Och förstås att jag var beredd att stå med dumstruten ett tag och var beredd att lära om.
Är likadan som du. Vill ha långa, stabila uppdrag. Håller för övrigt till i Öresundsregionen. Bor på vischan men jobbar i “pulsen”.
Ledsen för textväggen.