Tack för din kommentar Jan 
känns väldigt fint och stöttande att du tar av din tid för att kommentera och stötta mig/oss, tack!
1 gillning
Beklagar. Vi hade också det, enormt jobbigt. Svårt beskriva för någon som inte varit med om det. (och då är jag liksom ändå man och är ett steg dissocierad med det).
4 gillningar
Ni är, tyvärr inte ensamma: SvD - Får paket med pyttesmå sockor…
1 gillning
Har tyvärr dålig insikt i dina specifika diagnoser men hoppas ändå att detta inlägg kan ge lite styrka.
Vårt nuvarande (och enda) barn är gåvan efter en 10 år lång kamp med IVF, missfall och operationer. Just i vårt fall rörde det sig om myom i mängder och på “fel” ställe (förutom ofrivillig barnlöshet som diagnos).
Vi slutade räkna antalet IVF-försök efter nummer 6, men min fru (min hjälte) vägrade ge upp. Har för mig att vår son är resultatet av försök nummer 7 eller 8, i ärlighetens namn minns jag knappt längre.
Vi var i 40-45 års åldern och tiden började rinna ifrån oss när vår son kom till världen.
Har full förståelse för er situation, pendlandet mellan hopp och förtvivlan, och denna kamp mot klockan som ingen människa förtjänar.
Ni bestämmer själva när orken tar slut, där är vi alla olika. Gällande pengarna så blev vi i stort sett ruinerade men det är inget jag ens reflekterar över idag.
Långt svar men er situation berör verkligen. Ville bara skriva att ni inte är ensamma även om det kanske känns så? Hoppas innerligen att ni hittar styrkan att fortsätta kämpa.
10 gillningar
Theoflorimell: Ja verkligen oerhört tufft Och för mig har eller bara eskalerat i en mardröm:
ingen mens
Diabetes typ 2
För tidigt klimakteriet
Ivf behandling behövs men är lösningen på alls det kommer gå bra, bra chanser.
ivf försök 1 går inte. Ivf 2 kommer gå bra. Samma protokoll för de 40 + de klart de kommer. Gå! Ännu sämre än ivf 1 och avbryts.
ivf går inte alls bra - äggdonation är enda alternativet.
2 gillningar
Ja är ändå oerhört tacksam att donnation finns
1 gillning
Tack för din kommentar blir helt tårögd av att läsa, så glad för er skull att det gick vägen till slut.
tack snälla ger mycket stöd!
1 gillning
Ursäkta att mina svar bli konstiga att jag tar bort svar och så. Ibland när jag försöker svara till en användare så blir det en ny kommentar och inte ett svar till den personen av någon anledning.
1 gillning
Ge inte upp är budskapet jag har! Jag minns tyvärr inte alla detaljerna då det är längesedan nu. Men jag och min sambo försökte få barn under 10 år. Otaliga IVF försök, både i Sverige och Danmark. Övervägde adoption men helt plötsligt när vi gett upp så blev det ett barn iaf via IVF.
2 gillningar
Tack för stödet! Vad fint 
1 gillning
Inget att tillföra just er situation mer än att jag förstår att det säkert känns rent för jävligt. Vi fick kämpa lite med vårt första barn men inte alls på er nivå så kan knappt greppa hur svårt det känns för er.
Har en bekant som pga sjukdom inte längre kunde få barn. De valde att använda surrogat-alternativet i Ukraina. Har idag barn och väldigt lyckliga över det.
3 gillningar
Tack för ditt stöd och fina omtanke <3
Några spontana tankar: I “ivf-sammanhang” är 33 ingen ålder. Om du vill och även kan tänka dig att åka utomlands kan du/ni fortsätta i typ 12 år till (med korta eller jättelånga pauser). Ibland är chanserna kanske låga, men de behöver ju inte vara obefintliga. Så ingen stress!
Och i “ivf-sammanhang” kan man se två försök som en startsträcka (har en kompis som gjorde 5 stimuleringar och ett otal transfers där emellan). Pratade en gång med en läkare som jobbar med ivf och som menade att chanserna ökar med varje nytt försök eftersom läkarna får chans att utvärdera och justera medicinerna.
Nu kanske du har en diagnos som gör det omöjligt, men som jag förstår ditt inlägg är det inte helt och hållet fastställt? Så om jag vore du hade jag skaffat mig en 2nd och 3rd opinion och googlat fram den bästa experten i Sverige och/eller utomlands.
Sen ska man inte underskatta vinstintresset i fertilitetsbehandling, det är big business, så vem vet hur långt man har kommit i att utveckla behandlingsalternativ (ivf eller annat) om några år. Men då gäller det privata alternativ tänker jag.
Sen som du och andra skriver, så finns det äggdonation och surrogat (vissa saker lättare utomlands). Har man kapital och stark motivation finns det förmodligen en del möjligheter som annars är ouppnåeliga.
Sen finns det ju också andra sätt att fylla livet med barn - t.ex ta en paus från vanliga jobbet och jobba som dagmamma ett tag? Eller bli jourfamilj/familjehem, eller börja coacha ett innebandylag eller vara läxhjälp eller extraknäcka som nanny/barnvakt eller vad som helst.
Summa summarum - ingen stress!! På ett eller annat sätt är jag säker på att du i slutändan kommer att kunna fylla livet med en himla massa barnkärlek 
4 gillningar
Vi tog hjälp i Lettland med äggdonation. Den anpassade hjälpen vi fick där var så mycket mer värt pengarna än Region Stockholms vägran att alls anpassa behandlingen. Vi upplevde att de bara körde “one size fits all”. Våra tvillingar fäste sig på första försöket. Detta efter tre graviditeter som slutat i missfall och utomkvedshavandeskap, fyra ivf-försök, diverse utredningar och myomoperationer. (Vi fick sluta via regionen då jag blev för gammal).
Allas resa är olika, jag önskar er bara stort lycka till!
4 gillningar
Jag har inget att tillföra rent personligen, men jag vet genom närstående vilken enorm sorg det är att vara ofrivilligt barnlös. Som min vän sa: “Det känns som om någon dött, hela tiden”
Skickar varma tankar
2 gillningar
Tack snälla
1 gillning
Tack snälla för din kommentar. Känns tryggt att veta att det kan bli jättebra med äggdonation 
1 gillning
Tack snälla för stödet
1 gillning
Känner inte till alla detaljer, men har en bekant som var relativt ung när hon började försöka få barn. Vid ca 37 års ålder äggdonation via klinik i Helsingfors. Har nu två barn (samma klinik båda gånger). Kostnad ca 500 000kr/barn om jag förstått det rätt.
3 gillningar
Vi var också ofrivilligt barnlösa innan vi genom IVF fick vårt första barn. Fruktansvärt jobbiga år, “alla” runt omkring en får barn, 40-strecket närmade sig, ovissheten och att varje månad orka fortsätta hoppas en månad till.
Prata med varandra och våga öppna dig för vänner om vad ni går igenom. Jag kände mig otroligt ensam, helt i onödan visade det sig för när jag väl berättade var det flera i min närhet som öppnade sig om sin ofrivilliga barnlöshet. Ta hand om er, det kommer bli bättre
4 gillningar