Ann Wibble hade rätt (en årslön på banken)
Jan Björklund hade rätt (kärnkraft är bättre än rysk gas)
1 gillning
Med stor risk för att jag får skämmas med några nollor fel här (miljoner miljarder…) så borde en överslagsräkning baserat på att det typiskt på en månad genereras runt 12000GWh varav 2500GWh exporteras så har vi alltså 12000 * 10^9 / 10^3 kWh dvs 12 miljarder kWh. Skatt 36 öre blir 4.3 miljarder (ej insatt om skatt läggs på export, och hur företag hanteras) och ca 60% är privat konsumtion vad jag ser, vilket ger att momsen (som jag antar ej är på export) hamnar runt 0.6 * 1.25 * (9.5 miljarder*spotpris + 4.3 miljarder skatt + lite påslag och certificat etc), dvs ca 4.3 miljarder + 2.6 miljarder + (7.1 miljarder)*s där s är priset i kr/kwh. Räknar man med spotpris (en del är på termin etc men som uppskattning) på några kronor och höftar så handlar det alltså om 10-tals miljarder i månaden in i statskassan (och sen kommer företagsvinster som beskattas etc, överföringsavgifter etc). Och sen vinstutdelning från vattenfall
Typ, hitta gärna räknefel…
Hehe! 
Jag försöker att inte tänka på allt negativt som händer med ekonomin.
Jag, och väldigt många här på RT, har en bättre ekonomisk situation än många andra.
Än så länge har de högre priserna på det mesta inte påverkat oss särskilt mycket. Jag är beredd att vid behov minska mitt automatiska månadssparande för att inte behöva snåla alltför mycket men än så länge har det inte behövts.
Förstår att det är svårare för de som redan tidigare hade små marginaler.
4 gillningar
Jag känner att jag aldrig blivit lovad något. Livet är liksom både kris och lycka, och det finns inga garantier. Jag vet att det låter klyschigt men det hjälper för att jag alltid trott på det. Människor man älskar dör, man drabbas av brott, tragedier och sjukdom. Allt det är erfarenheter som vanligtvis ingår i ett genomsnittligt liv så jag känner mig mest lite taggad ärligt talat? Jag upplever för egen del att ju mer jag ackumulerat ju mer tappar det samlade sitt värde, eller så blir jag van vid det och vill ständigt vidare. Tycker att det är lite stressigt att leva så. För mig och de flesta här kommer det troligen bara innebära minskad konsumtion så ja alltså jag ska erkänna att jag har lite svårt att sympatisera med lidandet hos rika svenska män. Gen Z brukar anklagas för att vara tunnhudade men de har lite konkurrens här 
19 gillningar
Jag är ganska positiv. Kanske beroende på att jag inte är så hårt pressad ekonomiskt. Efter nedgång kommer uppgång och jag har en förhoppning om att kunna dra nytta av den. Jag har en plan. Fast jag måste kanske vara tålmodig innan det händer.
2 gillningar
Kloka ord. Jag tycker att livet blir bättre när jag är ödmjuk inför det.
För att citera Evert Taube, och en text jag tänker på ibland för att komma ner på jorden
“Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn
Höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
Och som fågeln på vågorna gunga”
13 gillningar
Inväntar stöd från staten. Kommer snart elstöd, slopade amorteringskrav, lättnader för företag, lägre skatt på bränsle mm mm. som ett brev på posten. Är så systemet funkar här i Sverige, Vi ska självplåga oss till folk går på knäna, då kommer politikerna och ”räddar” upp situationen med populistiska gåvor till alla när det egentligen var folkets pengar från början, i sann S anda.
1 gillning
Mina tankar:
Jag tror att det är en fråga om inställning och tolkning av världen om man är en sur gubbe eller inte snarare än hur världen är beskaffad. Speciellt för många av oss som hänger här på forumet eftersom vi som grupp klarar oss väldigt bra rent ekonomiskt oavsett vad t.ex. elpriset blir. Ärligt talat (för de flesta av oss som hänger här på forumet) så påverkas vi inte nämnvärt om börsen går upp eller ner eller om elpriset och inflationen skjuter i höjden. Det är mer något som vi (läs Jan Bolmeson 
) har kopplat vårat mentala välmående till för att vi kan kontrollera det (tror vi).
Jag är ganska lyckligt lottad i min personlighet och är inte alls neurotisk och har blivit ganska bra på att koppla bort den mentala hälsan från detta. Förstår att inte alla klarar detta bra ekonomiskt men för de som ändå gör det tycker jag att man kan fokusera på annat såsom sin egna hälsa och hälsan för nära och kära.
Såsom andra i tråden varit inne på så är det svenska systemet för det svaga ändå ganska bra. Sticker elpriset i höjden kommer elbidrag, blir räntan för hög får man bostadsbidrag o.s.v. så de flesta behöver inte oroa sig. För den ansvarstagande som arbetat efter förmåga hela livet och är bitter på alla bidrag och felbeslut så är det ett val att vara bitter och sur, inte ett tvång. Jag tänker på citatet “att hata någon är som att ta ett gift och hoppas att den andre ska dö”.
Min sista tanke är att man inte behöver pengar för att bli lycklig, att gå på en promenad är gratis precis som att umgås med sin familj vilket i alla fall jag tycker är det viktiga. Ursäkta att det låter så klyschigt.
4 gillningar
Håller med om detta. Men det finns ett undantag. Många högpresterande anställda eller företagare har inte tid att gå på en promenad eller att umgås med sin familj. Tid kostar tyvärr massvis med pengar.
Då har man djupare problem, men låter bullshit. Jag promenerar mist 1,5h om dagen och då driver jag två företag och studerar på halvtid.
Inte ens när både jag och frun jobbade heltid och studerade på heltid (samtidigt) hann vi inte med det.
Givetvis handlar det om att göra aktiva val och prioriteringar.
7 gillningar
Jag tror inte man ska dra alla över en kam här. Att familjer har problem med livspusslet betyder inte att de har djupa problem eller att det är struntprat. Jag tror det räcker med en familj med 3 småbarn, en hund och villa och sambon är på affärsresa måndag till torsdag. Alla som varit där vet att det inte går att göra det som krävs för att alla ska bli nöjda och glada den veckan. Sen kan du ju lägga på husprojekt/reparationer, sjösätta båten, hunden ska till veterinären och nån unge behöver besöka akuten, de andra ska skjutsas till träning och hämtas. Vardagliga problem/ärenden, handla, laga mat, hunden då… Just det… 8h ska gå till jobbet också, helst lite mer om man är “högpresterande”… 
Alla har lite olika förutsättningar för att komma ut och jogga 1.5h, besöka barnens föräldrar eller likande, det betyder inte att de som inte har den tiden har djupa problem. Jag tror det handlar om tuffa situationer för helt vanliga familjer varje dag. Kanske ännu mer så för framgångsrika och som sagt högpresterande familjer.
Kanske finns de med djupa problem också iofs
4 gillningar
Mitt problem är motivation.
1 gillning
Paradoxalt att den moderna utvecklingen har gett oss så mycket möjligheter att dessa nu har blivit ett problem för nutidsmänniskan.
3 gillningar
Kapa, kapa, kapa. Det är svårt att kapa bort besök på akuten för barnen (om det inte är relaterat till något av det andra förstås ), men i övrigt får man dra ned tempot/kraven.
Nu vet jag inte hur gamla barnen är, men i de flesta fall kan de cykla fram och tillbaka till träningen. De är inte gjorda av porslin, det kommer gå bra.
3 gillningar
Yes, precis. Jag tror faktiskt det enda som är realistiskt att kapa för många är just jobbrelaterade saker som ansvar och arbetstid till exempel. Då har det troligtvis en ekonomisk kostnad.
Om man har egna hobbies kapar man väl dem allra först iofs de får ligga på is tills man gå igång med sina Go Go years 
Kom ihåg att Aktiestinsen sålde inte, han köpte löpande. Portfölj:
2 gillningar
Träffad. Jag är ensamstående och jobbar heltid. När barn var småa det var helt omöjligt att ens tänka 1,5 timmars promenader eller jag hade blivit anmäld direkt till familjerätten.
Det är djupt tragisk att man kan inte förstå att alla människor (och familjer) är olika. Det betyder inte att dom har problem - jag tror att alla man vill göra det man kan, och orkar.
6 gillningar
Bygga ut kärnkraft tar ett decennium. Det kommer bli riktigt hårt, åtminstone två år. Matkostnaderna var riktigt mycket lägre för ett år sen så varför skriver du att de aldrig varit lägre?
1 gillning
Men det handlar väl fortfarande om prioriteringar? Om 1.5h promenader hade vart din allra högsta prioritet hade du nog fått in de hur “omöjligt” det än vore, i värsta fall så hade barnen fått tvingats med.
Det sagt, man måste som du säger kunna sätta sig in i att alla inte är lika och prioriterar olika saker, det behöver inte vara fel att 1.5h promenader inte är högsta prio när man har andra saker igång runt omkring sig.
1 gillning
