Ja, typ så. Same shit different name.
3 gillningar
Men nu har du ju valt att arbeta i ett yrke som tillhör ovanligheterna i dagens läge. Med just tarifflöner.
Uppenbarligen har du haft många olika jobb, vilket tyder väldigt mycket på att du har haft möjlighet att byta jobb. Mao så är du ju i en väldigt fri situation. I den där verkliga verkligheten.
Alltså så ser du i alla fall utifrån sett vara i en väldigt ekonomiskt fri situation.
Frihet är i sig ett självändamål för en del, men det är verkligen inte nödvändigtvis något alltid efterstävansvärt eller bättre än den situation man har. Ingen mening att glorifiera frihet. Friheten tar dig ingenstans om du inte själv går dit…
Ofta innebär det just dock att lönen mellan arbetsplatser skiljer och specifikt skiljer den sig för dig som individ genom att byta jobb.
Med tarifflöner spelar det ingen roll var du jobbar så länge det är samma avtalsområde typ.
Nej, jag skrev någon annanstans i tråden att det här inte handlar om mig egentligen. Jag började investera som tonåring och har, som jag skrev, haft ett eget företag tills jag tröttnade på att alltid jobba (dock inte en miljon i vinst per år, men ändå) så jag ska nog klara mig.
Men jag har ändå ett annat perspektiv genom att ha jobbat med det jag har gjort. Jag ser hur kollegor har det och fattar att det inte är så himla lätt (eller ens möjligt) för många att bara hoppa av ekorrhjulet. Särskilt inte när man skaffat familj och blivit lite äldre. Man har ingen akademisk utbildning och det är inte bara att sätta sig i skolbänken i vuxen ålder. Dessutom ska tiden räcka. Jobbar man dessutom obekväma och oregelbundna arbetstider så är det kanske så att man har fullt upp med att få allt att funka som det är.
Och att säga att var och en kan välja är ett hån. Ungefär som det sägs att Marie Antoinette sa: “Om dom inte har bröd kan dom väl äta tårta”.
7 gillningar
Ingen påstår att det är lätt att hoppa av ekorrhjulet i form av yrkesarbete generellt.
Då har man gjort ett val, ett val som förhoppningsvis skänker en mer glädje än alla pengar i världen. I alla fall så brukar familj vara något som betyder oerhört mycket för folk. Det är en frihet i sig att välja familj.
Vem pratar om att man måste utbilda sig? Varken akademiskt eller på något annat sätt?
Brutal halmgubbe. Tänker inte ens besvara den.
Meddelande som moderator
Bröt ut diskussionen till en ny tråd. Vill flagga för att jag upplever att tråden håller på och spåra ut och vill ogärna stänga den. Men jag upplever att ni snart är vid vägs ände. Så, snälla låt oss ha en god stämning även framgent.
Ja, vi har olika världsbild. Se det som en sight-seeing så här på kvällen.
Uppenbarligen helt olika. I min värld har alla i Sverige oerhörda mängder frihet ekonomiskt, även om förutsättningarna är helt unika för varje individ och sannerligen inte lika stora för alla. Där många redan nyttjat stora delar av sig frihet och offrat delar av den för andra värden, ofta även utan att tänka sig för.
2 gillningar
Detta är ju också ett val man gjort.
1 gillning
Jag är inte förvånad över att det finns olika perspektiv på ett tillsynes enkelt ämne.
Som barnlös akademiker i höglöneyrke är valen ofta många och det kan vara svårt att se problemet.
Som medelålders outbildad anställd under kollektivavtal med familj och annat ansvar kan det tyckas omöjligt att förändra sin situation och höja sin inkomst, men det finns alltid vägar att välja.
Den sämsta vägen är alltid offerkoftans bittra stig.
6 gillningar
Vad och var arbetar ni som inte har någon som helst möjlighet att påverka lönen?
Har haft många skitjobb men aldrig varit på en arbetsplats där det inte finns någon möjlighet att ta mer ansvar, jobba extrapass, ta någon extrautbildning etc.
Ingen som helst möjlighet är nog ganska ovanligt men att bara kunna påverka lönen ytterst marginellt är vanligt t.ex i skolan.
Byta jobb (skola)?
Precis.
När man byter mellan låglöneyrken är det troligare att det är annat än lönen som är motivet. Inget konstigt att man till och med går ner i lön.
För den stora massan av låginkomsttagare är det mest sannolikt att man förbättrar sin ekonomi genom att sänka utgifterna i första hand, i andra hand jobba mer. Mest osannolikt är att man gör något utöver det vanliga på jobbet, att detta överhuvudtaget uppmärksammas, och att man får en betydelsefull löneökning som följd.
Visst, ingenting är omöjligt, alla har samma rättigheter i Sverige osv. Men rådet att höja sin lön är sannolikt värdelöst för den absoluta majoriteten av låginkomsttagare.
@Anders001, utmärkta inlägg 
Frågan är man kan eller inte kan få upp lönen. Frågan är inte om man vill eller inte vill få upp lönen.
Poängen är att det går att få upp lönen genom att byta jobb. Inte att man värderar andra värden högre. Det är helt okej och tom ett stort bevis för att man är relativt ekonomiskt fri om man kan välja bort högre lön för andra värden.
Ja? Det pratas ju hela tiden om hur man ska få ner sina utgifter eller andra ekonomiska spartips överallt. Poängen här är ju att det finns mer sätt som man också bör tänka på. Som sällan nämns, att faktiskt titta seriöst på möjligheterna att få upp inkomsten. Vilket ofta är möjligt, väldigt mycket oftare än vad folk vill erkänna. Att sen välja bort de alternativen är helt okej, men det är ändå val som görs. Att man inte vill offra andra värden för en högre lön är också ekonomisk frihet.
3 gillningar
Bra poäng tycker jag. Det är svårt att få upp lönen utan att man på något sätt ger något extra, t.ex. extra timmar, extra ansvar och stress, högre kompetens (i form av vidareutbildning). Att göra exakt samma sak som man gör nu fast med högre lön går inte inom de flesta yrken.
Precis, och jag tror främst att detta handlar om att man faktiskt ska göra något lite extra för att få upp sin lön. En löneförhandling som går ut på att man går in till chefen å vill ha mer men utan att göra något för det lär misslyckas (säger jag som lönesättande chef)
Det här är som tidigare sagts:
Man kan, men det är inte en rättighet utan något som också kommer med en skyldighet, kanske exempelvis mer ansvar. Så kan, det kan man. Om man vill eller orkar är en annan sak 
1 gillning
Ja man kan, men det är sällan värt riskerna (mellan låglöneyrken).
Min poäng är att höja lönen inte är ett sätt som är sannolikt för stora massan av dom som jobbar inom låglöneyrken.
Det är en bra poäng, jag håller med.
Låglönetagare är inte hjälplösa offer utan framtid, det är i alla fall inte min poäng. Men det är svårt att påverka sin lön, på ett meningsfullt vis, för stora grupper i samhället.
Det är ett val. Är man tillbaka i det sista att man väljer andra värden (trygghet) före högre inkomst.
Sen är det i det närmaste riskfritt att söka andra jobb även om man redan har ett. Det värsta som händer är att man inte får det. Eller så tackar man nej, eller så är det faktiskt någon som erbjuder bättre lön (eller andra bättre värden). Även inom låglöneyrken.
För den som vill bli ekonomiskt friare anser jag det är bland de allra viktigaste metoderna att fundera och försöka med. Spartips finns överallt i överflöd och alla vet vad de borde dra in på. Inkomstssidan nämns nästan aldrig även om den är lika viktig för slutresultatet.
Risken ligger i att byta, inte söka.
Håller inte med, inte inom låglöneyrken, eftersom det finns så lite utrymme för att få något extra. Något som är betydligt viktigare är till exempel att hålla sig frisk så man inte får ett inkomstbortfall pga sjukdom, och så att man faktiskt orkar jobba till pensionen. Slita som ett djur för att (kanske) få ett par tusenlappar mer efter 20 år, och sen tvingas bli sjukpensionär tio år före pensionen, är inte lönsamt.