Det är dock en rätt avgörande skillnad mellan att gå med i en försvarallians till följd av krig i närområdet och gå med i en valutaunion som fortfarande är på dekis för att hälften av medlemmarna, främst i öst och syd, är luspanka och högt belånade.
Nej tack, bara kolla på Finland och se vad som hände där. Lönerna låg kvar men allt blev markant dyrare, KALP blev misär.
Jepp, vi har representativ demokrati så folkomröstning är överflödig. Dessutom hade jag nog blivit orolig ifall staten tyckte att vi civilister skulle få möjlighet att sätta oss in i statshemligheter och annat som påverkar vårt säkerhetsläge för att avgöra om det är bra eller dåligt att gå med i NATO. Våra försvarsplaner är inget jag anser bör dryftas i den lokala morgonblaskan, där litar jag på våra valda företrädare.
Och det är jag personligen glad för att politikerna tycker. Det räcker att jag lyssnar av sorlet kring fikabordet en måndagmorgon för att inse att jag är väldigt glad över vårt politiska system…det hade uppenbarligen kunnat vara mycket värre…
I dagens läge där ingenting är som det varit är det nog bra att vara förberedda på euron. Inte kasta sig in i det, men spänna fast säkerhetsbältet i nutidens bumpy-road och våga svänga mot kronan - eller euron - beroende vart det barkar. Regeringen bör förbereda ett “agilt” valutaskifte men ha det som plan B. Plan A är kronan.
Liberalerna i så fall. Men det partiet ägnar sig åt självskadebeteende. Skulle inte förvåna mig om partiet upphör att existera. Euron kan vara det sista halmstrået (men knappast en valvinnare – för abstrakt för Svensson).