Så är det såklart, men jag förstår inte poängen med jämförelsen. Ska man bara lägga sig ner och dö så fort man uppnått en bättre lön/levnadsstandard än genomsnittet på jorden? 
Lönejämförelser mellan länder är svårt, jag hittade en annan källa på medellönerna i Europa. Sverige ligger väl helt okej till, men Tyskland ligger 18% högre, Norge 25%, Danmark 41% (!).
Finns mer detaljer om siffrorna här: Remote Software Development Teams
Självklart ska man inte det, och på individnivå bör man alltid anstänga sig för att skapa en bättre morgondag. Men om syftet med tråden är att fundera kring olika lönebildningssystem så kan det vara intressant att kolla på vilka länder som lyckas ge bra lön åt sina arbetstagare och vilka som inte gör det. Eller hur ska vi annars kunna bedömma vilket system som är mest eftersträvansvärt?
Jepp. Det största problemet med att jämföra lönen mellan länder är troligen att valutaförändringar kommer påverka väldigt mycket. Det har gjort att lönerna i Sverige har gått upp väldigt mycket den senaste året eller så, nu när en dollar kostar 8,3 istället för 10+. Om siffrorna i din graph skulle vara dagens valutakurs skulle det innebära att en systemutvecklare i genomsnitt tjänar 35 600 i Sverige, enligt svensk statistik så ligger dom högre än så. Vilket kanske belyser problemet att jämföra löner mellan länder.
Systemutvecklare Lön 2021 - Lönestatistik & Lediga Jobb (statsskuld.se)
Trots alla dessa problem så skulle jag säga att det bästa vi har är att försöka jämföra olika länder och göra det över en lång tid och många yrken för att se vilket land som har bäst lönebildningssystem. Och eftersom Sverige har haft hög reallöneutveckling under många år för de flesta yrkena så anser jag att det svenska systemet tillhör något av de bästa. (Kanske finns något bättre, men i så fall skulle jag vilja få det vissat för mig.)
Angående ingenjörers lön och hur väl Sveriges ingenjörer lyckats med sitt uppdrag så har ingenjör som yrke i Sverige haft väldigt dålig utveckling så i min mening har de misslyckats.
Ska man jämföra mot andra länder blir de ju inte heller riktigt rättvist då vi bor i ett av de dyraste länderna i världen och därmed får lön därefter. Mer relevant mått borde ju vara hur en ingenjörs lön är i förhållande till övriga löner i de landet? De viktiga är ju inte att lönen är hög utan vad du kan köpa för den. Personligen har jag hellre 40 000 kr/månaden i Polen än 60 000 kr/månaden i Sverige.
Då är ju jag även den hemska människan som tycker att vi borde ha ett större lönegap mellan höginkomsttagare och låginkomsttagare. Som de är idag så lönar de sig för lite för den som presterar. När man pratar om att inkomstklyftorna ökar hela tiden är de väl snarare så att vi har fler som inte arbetar alls och top 0,1% (miljardärerna) förmögenhet ökar ännu mer, som förvrider sanningen. Skillnaden mellan en civilingenjör och en städare är ju mindre än den någonsin varit (och för liten i min mening). Att vi även haft en stigande börsmarknad sedan 2008 gör ju också sitt på miljardärens inkomst blir hög, den kommer ju även falla mer vid nedgången (när den nu kommer).
Om detta stämmer så håller jag med dig, det ska självklart vara lönsamt ekonomiskt att ta ett mer krävande jobb. Jag levde dock i uppfattningen att så inte var fallet.
Däremot motsätter jag mig tesen att utbildning alltid ska ge högre lön än inte utbildning. Det som ska avgöra enligt mig är vad man presterar, ens ansvar och ens kompetens och hur svårt det är att ersätta dessa. Jag tycker inte att det är konstigt att en duktig högskoleinjengör tjänar med än en medioker civilingenjör. Hade jag varit arbetsgivare hade jag belönat vad jag får ut och inte vilket diplom någon har.
Får man fråga vad som är en rimlig lön för en ingenjör? Om dom är för låga i Sverige idag när den ligger runt 50 000, var bör dom ligga?
Jag jobbar som chef inom offentlig sektor och kan bara utgå ifrån det. Vi utgår från centralt förhandlade riktmärken som genererar en pott pengar, dvs ingen individgaranti. Vi får till oss från både HR och de fackliga förbunden att löner är individbaserade och ska utgå från prestation. För att kunna mäta prestation så behöver man ha tydliga mål. Det är heller inte vilka mål som helst, utan verksamhetens mål… För våran del innebär det de mål som våra politiker beslutar om. Sen ska det sägas att lönesättning är en subjektiv sport. Jag menar, ska man bara utgå från prestation om du har en person som är ständigt försenad till jobbet, eller förpestar sina kollegors arbetsmiljö genom att vara sur och bitter? Sånt väger givetvis in. Jag försöker ändå ha så många objektiva datapunkter som möjligt för att göra en rättvis bedömning.
Vi har också möjlighet att äska extra pengar. Sen är det lite tacksamt att det alltid finns dem som presterar väldigt bra och de som presterar mindre bra. Då kan man ge mer till dem som gör bra ifrån sig och tvärtom. Ibland kommer extra pengar för utvalda grupper, ex. om man har någon form av utbildning som efterfrågas.
Jag kan säga att bland mina medarbetare så är lönespannet förhållandevis stort för den som får minst, respektive mest. Sen är allt relativt. Gäller att som chef också våga sticka ut hakan lite och våga ta diskussionen. Min erfarenhet är att de flesta vill ha mer, oavsett prestation.
Så är det väl, på samma sätt som jag och andra som direkt/indirekt äger aktier vill ha högre avkastning oavsett risktagande 
.
I slutändan tänker jag att lönesättning endast handlar om att man ska ge någon tillräckligt för att dom inte ska känna sig omotiverade (hygienfaktor), och tillräckligt hög lön för att dom man vill behålla inte ska lämna.
Här håller även jag med dig om att de är prestation som ska avgöra. Tyvärr utbildar vi alldeles för många ingenjörer idag och därför gör ingenjörer arbete som gott och väl kan göras av människor med gymnasiekompetens (och de är ju klart att som arbetsgivare tar jag ju hellre än högutbildad jämfört med en med lägre utbildning). Återigen ett område då arbetsgivarna lyckats och facket (Sveriges ingenjörer) misslyckats. De har varit alldeles för dåliga att få fram informationen att vi behöver inte mer högutbildade ingenjörer, den marknaden är mättad och ingenjörer gör idag jobb som vore mer lämpligt för KY utbildningar eller lägre.
Problemet jag ser är att kompetens och ansvar lönar sig dåligt i Sverige. Tycker inte de är orimligt att en ingenjör med funktionsansvar på en industri ska ha 2-3 ggr lönen av en industri arbetare. Som de är nu så sitter ingenjören med allt mellan lägre lön och 30% högre lön. Samma är de inom byggindustrin där ofta arbetarna har högre lön än tjänstemännen (de första 10-15 åren) som har funktions och ekonomiskt ansvar.
Tyvärr blir problemet ännu mer tydligt då det viktiga egentligen är att komma upp till statlig inkomstskatt därefter spelar de mycket mindre roll. När arbetare inom industrin ligger nära statlig inkomstskatt redan efter ett par år i yrket och ingenjören behöver 15 år för att gå om för att sedan skatta bort 50-60% av inkomsten. I slutändan har de aldrig lönat sig att ta de där extra ansvaret då du är nära pensionsåldern innan du “gått om”. Verkligheten är ju att även de med lägst inkomst i Sverige (som jobbar) kan spara pengar när de närmar sig pensionen. Pengar har olika värde i olika skeden av livet.
Snittlönen på en ingenjör kan mycket väl vara 50 000 kr men med pottsystemet som gäller nu är de så att man går in på 27 000- 30 000 som ingenjör för att sedan få 2,5-6,0% i löneutveckling. Då har du efter 10 år en lön på 35 000-51 000 kr. Om 10 år är inte 50 000 kr i lön samma som idag. Första åren utvecklas en ingenjör enormt medans efter 5 år utvecklas vissa inte alls och andra fortsätter utvecklas i 10 år till. Här behöver ingenjörer få löneutveckling helt utanför “märket” de ska inte vara konstigt att ge en nybliven ingenjör 50% lönehöjning från ett år till ett annat beroende på prestation. Systemet med märket är gjort för industrin eller butiksanställda som kan lära sig jobbet på mindre än ett år.
Lösningen som blivit är att duktiga ingenjörer byter jobb för att få upp lönen vilket skadar både arbetsgivarna och arbetstagarna .
Du har gernerellt rätt i en rad saker du tar upp. Men det här tror jag är det stora problemet med dagens lönebildningssystem i dagens Sverige.
Frågan är hur man ska få dom bra medarbetarna att bli lojala när lojalitet ofta innebär sämre löneutveckling. Det är svårt att behålla viktiga medarbetare om det egentligen enda sättet att få upp lönen är att byta jobb.
Frågan är egentligen hur man skulle kunna modifiera dagens system som är bra för en rad yrkesgrupper, ex industriarbetare och butiksanställda, samtidigt som man kan attrahera folk att prestera bättre inom andra yrken, så som ingenjörer och IT-folk.
Sen tänker jag att det också tar ett tag att komma upp i bra lön. Många tror att man ska komma dig på en gång och att endast en utbildning räcker. Utbildningen är ju oftast ett formellt krav för att få tjänsten, säger egentligen så mycket om hur duktig du sen är på det. Brukar ibland få det få medarbetare att de tycker att de ska ha högre lön för att de gått en utbildning. Vem som helst kan gå en utbildning (inte högre utbildning nödvändigtvis), men att sen praktisera sina nyvunna kunskaper är inte speciellt vanligt är min erfarenhet. Med andra ord, många tycker utbildning är jättebra när man pratar om det, men få som faktiskt sen använder sig av det 
Naturligtvis beror det på fältet, men jag tycker att erfarenhet i mitt område är viktigare än utbildning. Det här har tur för mig eftersom jag bara har en gymnasieexamen men inte känner att det skadar min lön.
Kul att höra 
Sen är det ju lite så med utbildning att när man väl fått jobbet så är det inte fullt lika intressant längre vad för utbildning man har. Däremot att bli duktig på sitt jobb, erfarenhet och hur man är som medarbetare kommer vara väldigt viktigt framåt.
