Låt dem bo där under en bestämd tid (t ex dessa två år, men styr det i avtal). De betalar för all drift under dessa år och ersätter saker som går sönder, oavsett om det är en ruta eller ett kylskåp samt sköter om kåken efter bästa förmåga. Har ni någon pågående eller planerad renovering på gång så prata ut om denna också.
För olägenheten för din del samt för slitage som inte går att beräkna tycker jag det är rimligt om du har tillgång efter vettig föranmälan, precis som syrran tycker. Men även här är det nog en bra idé att specificera under vilka förutsättningar detta gäller.
Jag ser också att avtalet bör styra vad som händer om den här tiden inte blir två år. Vad händer om de separerar, jobbet inte var så kul el dyl?
Sedan är det ju bra att ta upp allt det här med delat ägande till ett konstruktivt samtal och bestämma vad som bör hända senare. Jag älskar min bror, men hoppas verkligen slippa deläga nå’t arv med honom den dag det är dags för sådant.
Jag har rätt att sälja min del, men om min syster inte vill köpa blir det svårt att hitta någon annan som vill det. Men visst, om jag vill sälja kommer hon nog gå med på det.
Tack för att du ser min situation! Det suger faktiskt att vara sjukskriven
Innan hade jag gott humankapital med goda framtidsutsikter, nu plötsligt behöver jag kanske ställa om till ett liv med extremt dåligt inflöde med pengar. Att få avkastning från mitt nuvarande kapital blir därför extremt viktigt (tex hyra ut fritidsstuga några veckor då och då under mina perioder), något som inte kommer gå när de bor där.
Hon säger att det går att ordna ändå, att de kan flytta ut några veckor ibland, men hon är så flakey och håller ofta inte vad hon lovar.
Jag och min man har börjat drömma om vårt egna fritidshus nu… Är nog så det blir så småningom.
Jag menade att du tvingar din syster till (total) försäljning. Du måste alltså inte invänta hur din syster gör, dvs köpa ut dig eller sälja allt. Du har enligt lag ensidig rätt att få ut din hälft. Hur din syster ska lösa det, är hennes problem. Jag menar att du ska ”ha det i ryggen”, när du pratar med henne. ”Tryck upp henne mot väggen.”
Nog kan du göra roligare saker för din hälft, än att buga för din syster. Jag misstänker att ni ärvt sommarstugan, alltså tidigare ägare är död. Inte hade dina föräldrar önskat att du skulle leva knapert som sjukskriven för att gynna din syster?
Om man drar det till ytterligheten, så om du skulle behöva be kommunen om ekonomiskt bidrag, så får du spiksäkert beskedet: ”sälj sommarstugan”! Detta kan hända inom din systers två år ( i värsta fall för dig).
Lyft dig själv i kragen och sätt stopp på din syster. Det är du som behöver psykologiskt stöd och inte din syster som behöver bättre ekonomi på din bekostnad.
Jag håller med här. Om din syster med partner vill bo där så är alternativkostnaden det ni missar i uthyrningsersättning. Hon bör ersätta dig med hälften av det. Fast frågan är om ni står så långt ifrån varandra: Hon tycker att alla kostnader + 1000-2000 kronor/månad. Du anser 5000-8000 i kallhyra. Hur mycket uppgår kostnaderna till exkl. el? Då kanske vi pratar 5000 jämfört med 6000 kronor.
Mitt tips är att ni sätter er och räknar på det och att du ska ha kompensation för att du inte kan vara där under perioden. Hittar ni ingen gemensam kompromiss är det tvångsförsäljning. Det bör hon vara medveten om. Samtidigt som du behöver fundera på om du vill rasera relationen med din syster (om du tror att det är det som kommer att hända).
