Är i en unik situation och behöver råd från någon som kanske varit med om liknande. Mina val nu kan komma att påverka mig om kanske 5 år.
Historia:
Jag och min partner ska flytta till en lägenhet som hennes pappa har köpt för 3.8 miljoner. Han har betalat av halva kostanden dvs gått in med en kontantinsats på 1.9 miljoner. Denna betalda del är enligt kontrakt satt i hans dotters namn (dvs hon får 50% av lägenheten). Han står på den andra 50% och har då tagit ett lån på resterande 1.9 milj. Tanken är att jag ska ta över det lånet så att jag får 50% av lägenheten. Jag och min partner ska då äga 50% var. Eftersom jag inte känner mig ekonomiskt stabil att ännu ta över lånet tänker vi låta honom stå på det tills jag kan ta över/ och få en bra ränta på det. Eftersom belåningen är på 50% av ursprungskostnaden så är lånet amorteringsfritt. Räntan är också väldigt bra. Men när jag tar över lånet så kommer ju räntan att bli högre.
Till min fråga: jag sparar idag i fonder och funderar på att skapa en till portfölj där jag sparar en summa som jag annars skulle amortera. Men när vi då säljer lägenheten efter tex 5 år så kommer jag kanske ha fått avkastning på den sparade/investerade delen och när jag då får min del av vinsten så kan jag betala av skulden på 1.9 milj som en klumpsumma från vinsten. Kommer då kanske få kvar x antal tusen att använda som kontantinsats till nästa boende.
Men är det bättre att amortera cirka 3000kr i månaden tex och då minska min skuld med cirka 200.000kr efter 5 år? Eller bör jag spara/investera 3000kr/mån och kanske få någon avkastning på det och då betala av skulden med vinsten på lägenheten (förutsätter nu att vi går med vinst då det är en nyproducerad 3a i Stockholm).
Eftersom du bara äger halva lägenheten och vill ta över hela lånet så står du “just nu” med 100% belåning. För att ta över lånet måste du först pytsa in en kontantinsats på 285000 kr och sedan amortera 2% per år. Om du sparar 3000 kr/månad kan du ta över lånet om ca 8 år.
Jag skulle inte räkna med att ett nybygge i Stockholm kommer ha gett vinst om fem år. Just eftersom det är ett nybygge kan man räkna med att fastigheten är belånad till taket i föreningens namn, och att byggherren som lett styrelsen i början har satt upp en glädjekalkyl för ekonomin. Det är nämligen oerhört vanligt just nu. Föreningen (under byggbolagets ledning) tar lån för att subventionera avgiften de första åren så att det ska se billigt ut. Allra sämst är det med löften som “ingen avgift första året!”. När de sedan är ute ur bilden måste den nytillträdda riktiga styrelsen höja avgiften för att kunna betala på det lånet.
Dessutom har ju priserna i Stockholm stigit kraftigt de senaste åren redan. Inte alls säkert stt de kommer fortsätta i den takten. Fastighetspriserna har redan börjat mattas av.
Jag glömde slutsatsen (skyller på fredagkväll). Om du ska ha pengarna inom fem år och det dessutom är viktigt att de inte sjunkit i värde, då är det rimlogaste att helt enkelt amortera. Amortering är ett räntesparande så du blir inte helt lottlös.
Jag tycker det låter som en dålig deal att ta över 100% av lånet?
Varför delar inte du och din partner på lånet också 50/50?
Angående räntan på lånet så tror jag inte att det kommer bli en jättehög ränta om du bara förhandlar med flera banker.
50% belåning, ni är två i hushållet. Har ni då också två inkomster så låter det inte som en dålig kalkyl, vet såklart inte hur ni har det ekonomiskt ställt!
Emil!
Man kan inte belåna en halv bostadsrätt. Frågeställaren lånar i banken med partnern som annan pantsätttare. Belåningen blir därmed 50 procent varför någon ytterligare kontantinsats ej torde behövas.
Robin!
Först får partnern vara med och pantsätta sin halva. Skall hon dessutom ikläda sig betalningsansvaret för den andra halvan. Vad händer om förhållandet spricker?
Hade jag varit i partnerns situation hade jag aldrig gjort något sådant utan att först diskuterat detta med en jurist. Det kan dessutom vara så att gåvobrevet till partnern stipulerar att hon inte får ikläda sig något betalningsansvar för bostadsrätten.
Helt rätt, måste ha uppfattat det fel. Vore väldigt fel om den som redan äger ena halvan ska behöva stå som betalningsansvar på den andra halvan.
Däremot kan jag tycka det kan bli lite fel om Monika inte kan betala på lånet, då står man där med att Monika måste sälja sin del och hennes partner bli tvungen att köpa den om hen vill bo kvar?
Känns som att det kan bli lite konflikter ifall att något oväntat skulle hända?