Tankar föder känslor, känslor föder handling, handling föder utfall. Håller ni med? Håller ni inte med? Varför? Varför inte?

Grant Cardone diskuterar ämnet. Jag förespråkar inte Grant Cardone som sådan (alla har lite guldkorn att bidra med), men det han diskuterar bör beaktas. Det är lätt hänt att vi alla, då och då (vissa mer än andra) sänker sig själva genom vilka tankar de tillåter att etablera sig i deras huvuden om dagarna och vilka tankar de tillåter att cementera sig iför evigt (och därmed förseglar sitt “livsöde”). Inom Buddhismen diskuterar man väldigt ofta tankar och identifiering med tankar (det är det meditation handlar om. Att observera tankarna som flyter förbi, men inte låta vilka tankar som helst etablera sig som vägspärrar).

 

Jag brukar använda en annan modell:

  • Tro => attityd => aktion => resultat => tro
Den fungerar lite bättre för mig. :-)

Att tankar och känslor är separata fenomen kan ifrågasättas av den som studerat neurovetenskap.
Individens möjlighet att styra sin tankar likaså. Vi är nätverkande varelser och har många gånger mindre inflytande över våra handlingar än vår stolthet vill medge…