Intressant fråga. Jag blir allt mindre intresserad av att konsumera överhuvudtaget. Undantaget goda luncher och växter till trädgården… Och jag köper nästan allt vad gäller kläder etc second hand.
För mig kom nog någon slags brytpunkt för några år sedan då jag på allvar började engagera mig i vad ett rikare liv egentligen innebär för mig och började följa likasinnade vad gäller hållbarhet och enkelhet. Snarare att ta bort och skala av än att fylla på.
Med tanke på hållbarhetsaspekten inom miljö drar jag mig för att köpa nytt, och jag tycker också det är roligt att jaga fynd på andrahandsmarknaden när något behöver ersättas.
Jag tycker det är svårt att veta om det är en ålders- och medvetenhetsgrej eller en rikedomsgrej för mig? Förmodligen en kombination.
De köp jag tycker är värdefullast är förbättringar i hemmet, och trädgården som ger ett mervärde då jag gillar att vara hemma och lukta på blommorna!
Nivå 4 kommer väl nästan per automatik med såna roller, räknade lite snabbt för skojs skull och jag kommer ligga över nivå 4 bara i pensionskapital när man väl närmar sig pensionsåldern. Då har jag ändå en låg lön om man kollar i lönetrådarna på forumet.
Vi har däremot accepterat läget att vi kommer ge våra barn stora arv på gott och ont.
Beror på livsfilosofi och syn på sparande. Vi satte upp vårt liv som vi ville leva när vi var ugn och lät sparandet bli vad det blev. Vi har fortsatt med att leva enligt samma filosofi sen dess.
Det är två tillfället när vi fått ändra våra konsumtionsmönster första var när ni fick barn och andra var när vi köpte hus men det har inte påverkat några inköp av kläder och hemelektronik till mig eller min fru.
Det som skaver mer för mig är kraven att man måste köpa finkläder för jobbets skull, man skulle önska att vi hade kommit längre som samhäll men tyvärr så är livet.
Intressant att många verkar åt den sparsamma sidan när det gäller konsumtion i dessa kategorier. Kanske hänger det ihop med att många här som jag tolkar det verkar vara på nivå 3 och 4.
Själv upplevde jag att man hade ett helt annat förhållande till materiella ting som elektronik på nivå 1 och 2. Att köpa den datorn man ville ha var dels en status markör men också bekräftelse på att man hade lyckats. Men när man sedan enkelt hade råd med denna dator, kanske rentav råd med 10 datorer så försvann magin.
Sen jag satte upp som mål att låta avkastningen finansiera livsförbättringar har jag ändrat en del hur jag handlar.
Saker som förbättrar mitt liv får, och ska kosta. Hittar jag den ovanliga kombinationen i en jacka att va både snygg, bekväm, praktisk och goretex, eller skor som är både snygga och bekväma så köper jag dem utan att blinka oavsett om priset är högt eller lågt. Övriga kläder har jag hittar kvalitetskläder med passform jag gillar och köper dessa när jag behöver eller de släpper någon ny färg jag gillar.
Samma sak gäller elektronik. Kan något förbättra mitt liv så köper jag det. Finns det flera alternativ så undviker jag det dyraste och det billigaste alternativen och jämför dem därimellan mot mina behov. Sen när jag bestämt mig kan jag prisbevaka ett tag. Men om priset inte är skyhögt är snabbare livsförbättring ofta värt att betala fullpris för.
Tex letade jag nyligen upp en kaffemaskin jag ville ha, bevakade den i 3 månader och köpte den sen till fullpris för att inga prisskiftningar synts till. Avstod just att köpa ny robotdamsugare och anlitade hemstäd istället. Och har just en hemmabioreciever på bevakning för att min 15 år gamla börjat bråka.
Det jag helt slutat med är att köpa något för att det är på rea. Kläd- och skorea skyr jag som pesten. Det ät utförsäljning av sånt ingen vill ha i storlekar som inte passar mig och trängsel med andra utan smak. Annat jag valt ut kan jag köpa på rea om det råkar va det. Men att något är på rea är inte ett argument i min urvalsprocess. Vad är det bästa jag kan få till rimligt pris är alltid frågan.
Jag har nog alltid varit lite motvalls så mig kvittar det. Men om något så har konsumtionsviljan minskat, men det är nog mer kopplat till min ålder och insikten om att tillräckligt är bra nog.
Klockren analys och jag kan relatera till mycket. Speciellt delen med REA. Blackfriday och annat var ju något man såg fram emot så ofantligt mycket varje år. Tills man insåg att det är bättre att betala lite mer, för saker man faktiskt vill ha.
Eller hur. Ett annat tankesätt som också ändrat mitt konsumtionsmönster är att jag ser alla inköp som investeringar istället för konsumtion. Ett besök på finrestaurang är en investering i slippa laga mat, livsnjutning/själavård och social väskapsvård i umgänget med sällskapet.
En fin bra jacka är en investering i väderskydd, möjlighet att få med sig saker i fickorna och ett utseende som bidrar till ett positivt bias vid bedömningen av mig. Och gott humör hos mig då jag är väderskyddad, välkittad i fickorna och vet att jag är välklädd.
Alltså mycket bättre investeringar för min livskvalitet än mer pengar på ISKt.
När jag överväger mellan den billiga skjortan som är pösig och skrynklig redan i affären eller den 3ggr kostsammare skjortan som sitter perfekt, faller slätt naturligt och sticker ut lagom mycket blir det som att välja mellan att lägga pengarna på ett förlustbolag eller index i konstant börsuppgång.
Det är lättare att säga nej till något man kan köpa redan imorgon om man skulle ändra sig. På ett sätt så äger man ju redan den varan, bara att den står i butiken och väntar.
