Så här ser min situation ut.
52 år, egenföretagare. Enda anställde i eget AB.
Inga lån. För närvarande 55 000kr/mån i lön, strax över 40 000kr efter skatt.
Mina kostnader för boende, räkningar och mat är runt 15 000kr/mån. Resten är resor, hobbies, livet.
Planen är att sluta jobba vid 58-60 och sedan fortsätta ha 40 000kr nominellt resten av livet, men med speciella variabler. Jag har inget behov av att pengarna ska vara för evigt, men att lämna lite till barnen vore trevligt. Det är okej om pengarna går lite upp och ned, jag tänker inte följa 4% slaviskt.
Just nu har jag 2,1 miljoner i ISK. DNB Global Indeks S.
Ca 1,2 miljoner tillkommer om ett år pga en fastighetsförsäljning.
Ca 1,2 miljoner ytterligare tillkommer som arv, gissningsvis inom ett par år (bara en förälder kvar som är över 90).
Inget månadssparande.
Samtidigt startade jag precis en kapitalförsäkring i mitt AB där jag kommer lägga in all vinst i bolaget istället för att ta utdelning. Även där DNB Global Indeks S. Tanken är att om försämringar/tak kommer för ISK framöver kan det vara bra att ha spridit ut pengarna lite.
Jag brukar kunna ta ut ca 150 000kr varje år i utdelning, så det är vad jag räknar med att lägga in i KF årligen.
Detta rullar på till dess att mina sammanlagda tillgångar motsvarar något av följande:
8,0 Mkr vid 57? Sluta jobba!
7,5 Mkr vid 58? Sluta jobba!
7,0 Mkr vid 59? Sluta jobba!
6,0 Mkr vid 60? Sluta jobba!
Om inte, räkna om och fundera.
När siffrorna väl känns bra slutar jag jobba. Fram till 63 tar jag ut 40 000kr/månaden ur ISK som sjunker en del de åren.
68-73 tar jag ut allt av den lilla tjänstepension jag har från en tidigare anställning, den ligger på ca 5000kr/mån efter skatt. 35 000kr/mån (alltså fortfarande 40 000kr/mån totalt) tas då ur KF som utdelning till den tar slut, sedan läggs AB ned och uttag tas från ISK som hunnit återhämta sig lite.
Vid 68 börjar min allmänpension som beräknas hamna på ca 21 000kr efter skatt i dagens penningvärde. Resten, upp till 40 000kr, tas ur ISK. Denna topup minskar alltså varje år som pensionen justeras uppåt.
Men… inflationen då?
Värdet på mina 40 000kr sjunker varje år, men jag inser också värdet i att inte ta ut för mycket tidigt. Jag har goda marginaler.
Vid 68 börjar jag sedan utöver de 40 000kr/mån ta ut en bonus varje nyår.
68-73 200 000kr/år
73-78 150 000kr/år
78-life 125 000kr/år
Inflationen går ju upp, men tanken är att ju äldre jag blir, desto mindre pengar gör jag av med. Tittar jag på mina föräldrar vid 85 så reste de inte runt hela världen och körde sportiga hyrbilar. De satt hemma och löste Melodikrysset. Och rent krasst… jag älskar att resa, men i övrigt är jag ganska billig i drift. Jag gillar att laga mat, lyssna på musik och läsa gamla skräckserier framför brasan.
Långsam säkerhetsventil:
Om mina investeringar går ned mer än 15% ett år så sänker jag efterföljande år mina uttag med 10 000kr/månaden till det år portföljen återhämtat sig någorlunda. Det vore en ganska liten uppoffring men saktar ned minskningen markant.
Tillägg:
Jag har en partner som är fem år yngre, älskar sitt jobb och också tjänar ca 55 000kr/mån. Skulle marknaden braka helt så kan jag gå ned i uttag ett par år och vi klarar oss fint ändå.
Tankar?