Detta är anledningen att jag insåg att FIRE inte var för mig. Jag har alltid velat jobba max deltid. Och jag förstår inte alls grejen med att spara pengar för att jobba mindre än, när jag lika gärna kan jobba mindre direkt och få samma effekt.
Jag drömmer inte om att inte jobba alls. Jag avskyr det. Jag vill jobba typ 4-6h per dag. Så har jag möjlighet att göra det redan nu får FIRE inget syfte för mig.
Jag har varit tvungen att fundera på lycka och glädje och vad som är förutsättningarna för de känslorna. Jag har i flera perioder varit allvarligt deprimerad och då upplevt att känna glädje och eller lycka någon gång ibland, är en förutsättning för att jag inte ska ta livet av sig på sikt.
Det jag kommit fram till är en förutsättning för att känna a glädje/lycka är att vara nöjd och känna att man duger. Om man känner att man inte duger och analysera vad som behöver förbättras så kan man inte samtidigt känna lycka. Man kan växla fram och tillbaka, men de går inte att känna samtidigt.
Om man blir för hetsig i sina ekonomiska ambitioner tror jag att det minskar en lycka. Om man inte emellanåt kan släppa ambitionen.
Vill man bli lycklig tror jag enda vägen är minska kraven. Känna att det duger. Att jag duger. Detta kräver ju dock en viss ekonomisk grundtrygghet som ekonomisk ambition, tex en buffert eller veta att ens budget går ihop med luft emellan, kan skapa.
Vi blir lyckliga, när vi delar ut 31 gram silvermynt med 999 renhet, till främmande människor och dom vi gillar, likaså macka med kaffe till utsatta. Det påverkar inte vår egna ekonomi.
V
Hur ofta får du den där känslan om man får fråga? Jag tror att jag vet vad du menar men för egen del minns jag bara en gång när jag fick en känsla av total lycka och tillfredsställelse som gick som en våg genom kroppen.
Det var för tre år sedan då jag promenerade på en skogsväg med min fru och ettåring i sin barnvagn, en sommardag med strålande väder och jag var ledig från jobbet, Plötsligt gick det som en våg av lycka genom kroppen. En känsla av att detta var så bra som det kan bli i livet, ja rent av själva meningen med livet. Allt var perfekt,
Men den känslan har jag aldig fått sedan dess, åtminstone inte i närheten lika intensivt. Det är kanske den känslan man ska eftersträva att känna varje dag. Men jag vet inte om någon nått den nivån av perfektion i tillvaron. Möjligen kanske en pensionerad konstnär med stuga vid havet på Gotland som står och målar hela dagarna kan ha det så, men det är nog få förunnat tänker jag.
Du har ju ett tillsynes perfekt liv ekonomiskt som många på detta forumet beundrar, att du stannar upp lite och reflekterar över andra aspekter av livet är väldigt sunt. För det är här den riktiga rikedomen finns, livet är så mycket mer en bara pengar. Tror också de väldigt vanligt när man börjar bli lite äldre att man börjar stanna upp och tänka på vad är det egentligen jag vill ha ut av livet? om du inte känner någon lycka alls i vardagen är de ju trots allt inte superbra, jag har också varit där men det som dragit mig tillbaka är enkla grejer, gå ut i naturen, yoga, sitta i god vänner sällskap, skratta åt fåniga tankar eller varför inte bara dansa runt lite fånigt i rummet?
Jag skulle nog gissa på att du bara jobbar för mycket och att de skapar stress för dig i livet, så jag hoppas du hittar din lycka även om de ibland kan ta lite tid så kan vi alla förändras om vi bestämmer oss för det.
Jag har haft tuffa perioder i livet där lycka inte var närvarande iallafall inte i större mängder och som en del i arbetet med mig, med livet i allmänhet kom ju naturligt tankar också om vad lycka är och hur den nås!
Det finns ju ändå viss forskning som visar på beteenden men också på vad som i iallfall korrelerar med lycka!
Mycket om inte allt av det kom på köpet när andra saker kom på plats när jag jobbade på mitt mående och psykiska hälsa som sociala relationer, syfte och mening, fysisk hälsa och ekonomisk hälsa etc etc. Det byggdes strukturer, vanor och rutiner som absolut vid en tidpunkt var lite väl optimeringsjagande men som idag bara blivit som en naturlig organism som sköter sig självt. Kroppen och huvudet vet vad som ger välmående och nu när allt är på plats så så är det inget som tar tid eller energi utan något som bara är och med det kommer också spontanitet och att leva i stunden.
För de som söker och kämpar med hur de känner för livet och sitt mående så tror absolut att en målmedveten process för hur livet ska formas, se ut, hur man vill må , vad man vill klara av etc etc hjälper enormt.
Jag tror i grunden alla skulle gynnas och må bra av leva med intention men det är obekvämt i början och de flesta behöver det inte för känna sig tillräckligt tillfreds med livet för att aldrig riktigt gå djupare.
Men all verkan har ju en orsak och de flesta här har ju tex en väldigt tydlig intention med sin ekonomi och se vilken enorm skillnad det gör mot de som inte arbetar med sin ekonomi på samma sätt! När man börjar resan med att sin ekonomi och investerande så är det lite arbete, beslut ska tas man går och grubblar, vanor ska skapas och brytas men till slut når man den där punkten där det är självgående och tillslut tjänar pengarna kanske mer pengar åt oss än vi kan göra av med utan att vi tänker nämnvärt på det alls eller lägger särkilt mycket energi eller tid på det. Det är klart och systemet är byggt och fungerar utan att man tänker på det!
Tänk nu igen på den stora skillnaden i hur ekonomin ser ut för medlemmarna här som tar beslut och arbetar med intention gällande ekonomin gentemot den genomsnittliga personen ute i landet! Fundera nu på hur livet hade kunnat se ut om man arbetade och fattade beslut på samma sätt och med en tydlig intention gällande alla delar av sitt liv och framförallt kring sig själv som person vilka fördelar man skulle ha gentemot resten av människorna man delar samhället och världen med.
Allt verkan har en orsak även våra känslor!
Tillbaka till lycka specifikt så känner jag idag en stark generell lycka hela tiden för livet och som så många andra med en lite tryggare ekonomi vittnar om ligger de starkaste lyckokänslorna i det enkla som inte kan köpas för pengar. Men det kanske krävs en viss ekonomisk trygghet för att verkligen kunna slappna av tillräckligt i livet för att maximera känslan av lycka i de där sakerna!
Jag lutar nog åt samma. Sen väger jag mycket åt att både jobba mindre och byta till en bransch som ligger mig närmare hjärtat, dock med betydligt lägre löneläge så det blir att downshifta på två sätt.