Du är 80 år, med krämpor och sjukdom, men du har varit fortsatt duktig och lyckats sparat i indexfonder under hela livet, till en snittavkastning på 7%.
Du ligger på sjukhuset och känner att livet är nog slut inom ett par dagar när helt plötsligt en ande uppenbarar sig och erbjuder dig 10 friska år i valfri ålder (dock kommer du inte ha något minne av framtiden, alltså ex om du vill bli 30 igen, så kommer du inte minnas något av åren när du var 30-80 år) i utbyte mot allt ditt kapital.
En del av mig vill säga: dör, vill veta vad som kommer efter.
En annan del av mig skjuter nog hellre döden framåt 10 år för att få hantera problemet senare, precis som med att måla om huset, klippa gräset eller laga middag. Fy fan vad tråkigt det är att laga mat.
Ytterst få väljer väl att dö rik framför att leva fattig?
Vore för mig ett lackmustest på att man har helt fel prioriteringar. Iaf när man bor i Sverige där ens barn kan få mkt bra mat, boende, skola, högre utbildning, sjukvård etc oavsett föräldrarnas plånbok.
Sen vore det fruktansvärt att bli kastad tillbaka decennier i tiden. Vore som att alla ens nära relationer dog på en gång.
Första tanken blir lätt att välja 10 friska år men sen tänker jag på konsekvenserna…
Vad händer när de 10 friska åren tar slut? Får man en dödlig stroke eller blir överkörd av ett tåg? Vad händer då med de man under de 10 åren har skapat en relation till? Får man gå tillbaka till valfri tid i livet och leva 10 år på nytt?
Lätt att säga ja till 10 år om man inte tänker sig för!
Eller kanske ännu värre: vaknar upp igen som döende 80+ och inser att de tio senaste åren var någon slags dröm…
Nej, när jag tänker på att leva om perioder i livet landar jag alltid i att jag inte skulle vilja det. Även om det var roliga perioder. Jag känner mig klar med tidigare livsfaser och det skulle vara något av en plåga att göra om det. Jag tror faktiskt jag skulle känna likadant som skröplig 80+.
Om man skulle minnas de åren som har gått och kunna lära sig av sina misstag skulle det kunna vara en annan sak. Vad som händer när de tio åren är slut har också betydelse, och om man skulle veta att det var just tio år och efter tio år så…
Spontant så känner jag ju att jag skulle säga nej. Jag vill ju sannolikt ha 10 friska år här och nu, med min familj och vänner, inte ett lösryckt decennie bakåt i tiden liksom.
Om erbjudandet istället var här och nu: du kommer endast åldras kroppsligt motsvarande ett år under de kommande tio åren, men det kostar alla pengar du har. Sign me up!
Oj. Jag tror ungomen är fantastisk för att man får upptäcka livet och uppleva saker för första gången. Det skulle inte vara samma om man gjorde det igen, snarare skulle man gå runt och vara irriterad på att alla “jämnåriga” är så efterblivna.
Att mina barn och barnbarn får uppleva det med en ordentlig plattform av ekonomiskt trygghet, det är dock värt mycket.
Utan en enda sekunds tvekan så skulle jag välja 10 friska år. Men jag skulle välja 10 av mina friska övre medelåders-år typ 50-60 eller 60-70 för då har jag ju redan fått mina barn som blivit relativt stora och jag får förutom dem ytterligare tio friska år tillsammans med dem.
Måste ju vara det isolerat enklaste valet som någonsin skulle ha existerat genom hela världshistorien, inte undra på att det inte är tillgängligt IRL.
