Här kommer ett inlägg jag lovat mig själv att skriva när jag uppnått 1 miljon på mitt ISK.
För sju år sedan mådde jag mkt dåligt och upplevde livet som djupt otillfredsställande.
Det som så länge hade skavt inom mig var en känsla av fångenskap och yttre tvång som jag kände en stark aversion och maktlöshet emot. Denna aversion höll på att äta upp mig innifrån. Jag ville bli fri!
För att summera konfronterade jag mitt eget val av utbildning och karriär och insåg att den vägen jag så gärna ville gå inte kommer leda mig dit jag vill komma, till friheten. 2019 hittade jag Jan & Caroline och rika-tillsammams communityn. Jag öppnade mitt LYSA-konto på min födelsedag för sju år sedan.
Med ny råg i ryggen valde jag att ombilda mig till ett yrke där det fanns framtidsutsikter. Jag gjorde detta under pandemiåren och jobbade som en gnu vid sidan av och investerade så mycket jag kunde. De första åren var det en handfull tusenlappar per månad. För tre år sedan landade jag ett toppjobb och har kunnat spara halva lönen konsekvent. Enligt beräkningar kommer jag kunna gå FIRE vid 45 om jag vill men eftersom livet just nu känns roligt så har jag ingen stress med det.
Det har nu gått snart 7 år sedan mitt uppvaknande och depressionen har inte vågat visa sitt fula tryne en enda gång. För detta har jag @janbolmeson@carolinebolmeson och er på communityn att tacka. Självklart ger jag också mig själv en liten klapp på axeln.
TLDR: jag var ledsen, hittade rikatillsammans och insåg att mina problem är mina att lösa, löste mina problem- blev glad.
Tack! Lite läskigt att skriva ett så pass utlämnade inlägg men jag vill verkligen att Jan och Caroline och ni andra här ska förstå vilken oerhörd roll ni spelat i mitt liv. Lite dramatiskt kanske men “life savers” är inte en överdrift.
Underbart inlägg och sådana behövs det fler av. Insiktsfullt och framåtblickande!
Jag tror att många hade mått bra av att bara komma till insikt om 10% av det du skriver. Att inse att problemen är ens egna, men att de i merparten av fallen också är helt lösbara.
Blir glad å dina vägnar när jag läser om en så pass lycklig väg. Viktigast var mående. Det här är också kredd till paret Bolmesson och forumet. Fortsätt att uppdatera.
Jag gillade skolan men kände mig grundlurad när jag kom ut arbetslivet. Där dög det inte att bara vara duktig och “göra läxorna”. Det var mycket livstaktik som hade missats i läroplanen.
Blir också nyfiken på vad du jobbade med när allt kändes negativt? Jag själv känner mig fast i den fasen just nu nämligen men är inte riktigt säker på vad lösningen är… än.
Grattis och fortsatt lycka till med vägen framåt!
Vad jobbade du med innan? Fantastiskt att kunna få ett toppjobb som 31-åring.
