Läste precis en artikel i WSJ (betalvägg) om “value-averaging” som jag faktiskt aldrig hört talas om. Dollar-cost averaging (“DCA”) är det vanliga man brukar prata om att - att investera samma summa varje månad. Value averaging handlar om att istället se till att varje månad ha ett förbestämt värde.
Exempel) man bestämmer sig att man ska ha 1000 mer i slutet av månaden än man hade i början.
om marknaden går upp och man plötsligt har 1500 mer i slutet av månaden då, säljer man av 500 kr.
om marknaden går ner så man har -1000 så får man lägga in +2000 för att vara på 1000.
Resonemanget bygger tydligen på en bok från Michael Edleson som jag faktiskt heller aldrig hört talas om. Nedan följer en (lite ointuitiv) bild som illustrerar det.
Market changes in value by 10% of original level each month. In value averaging, investor buys or sells enough to increase original $100 account by $100 per month, net of changes in market value. In dollar-cost averaging, investor buys constant $100 every month. In lump sum, investor buys $500 at beginning of period.
Metoden fungerar bäst i en volatil marknad men sämst i en uppåtgående marknad som vi har haft 2010-framåt. Jag förstår poängen med strategin i en marknad som vi har nu, men det kräver ju att man har följt den över en lång period av uppgång som kommer göra att en hel del kapital sitter på sidlinjen. Spontant gillar jag inte strategin, men jag har kanske otur när jag tänker.
Vad tänker ni andra? Intressant som tankespjärn är det i alla fall…
Låter sjukt dyrt. Jag är back 200 000 kr i enbart en av portföljerna i år. Skulle behöva ha ett galet högt månadssparande för att följa den metodiken. Det gäller nog att man börjar i en uppgående marknad.
Det låter som mycket jobb att implementera och förvalta.
Tror inte det är så enkelt.
Men jag skulle säkert må bra av att lära mig realisera lite vinster ibland också…
Kreaktiv privatekonomi gjorde ett avsnitt på metoden för några år sen:
Rent matematiskt är det är rätt lurig strategi, tänk en lång tid med uppåtgående marknad. Då kan man hamna i en riktigt tråkig situation då man sitter med stora mängder pengar vid sidlinjen (och dessutom ökande mängd). Vad som sen har gått så lång tid att risken egentligen borde dras ner (för uttag har kommit nära), då ska man öka risken mer och mer för att få kompensation för all tidigare missad avkastning när man egentligen hade god tid från början.
I klippet nämns att i det är en lönsam strategi i drygt 70% av fallen, men då bör man tänka på hur riskprofilen över tid förändras. Har man otur med vilket år man föddes så kan det bli riktigt riktigt jobbigt. Både mentalt och även ekonomiskt.
Nja, det är en regelmässig (kvantitativ) metod att använda för hur fördelningen ska vara baserat på hur ens egna kapital har utvecklats. Där man istället för en fix fördelning sätter en fix förväntad avkastning (och kompenserar för om man inte får den). Man höjer alltså andelen aktier efter nergång och sänker efter uppgång. Så att man ska “fiktivt” ha en ren exponentiell kapitalutveckling (avkastning + sparande) med en vald fix årlig kapitalutveckling.
Fast man behöver ju inte implementera det i så strikt form, i helt vanliga termer så blir det ju bara att öka månadsparandet när börsen går ner.
Dvs, “lev loppan” och “unna dig” i bra tider, och snåla i dåliga.
Om det är den strategin som jag tror det är (den hade ett svenskt namn på 80-talet, som jag glömt), så säljer du av aktier för den överskridande summan och lägger pengarna åt sidan (räntekonto/-papper), när värdeutvecklingen (i kronor, inte procent) för aktieportföljen överskrider en förutbestämd summa. Men när värdeutvecklingen understiger den förutbestämda summan, så pytsar du tillbaka pengarna istället, så att värdet på aktierna blir lika mycket som det blivit med den eftersträvade värdeutvecklingen. Om du vill kan du kompletera med ett fast sparande, som antingen går till aktieinköp eller pengahögen, beroende på situation.
Om jag minns rätt, så studerade de, som kom på idén, hur det blev om man gjorde denna omviktning 2-4 ggr om året, och inte oftare, så det är inte fråga om något finlir med småsummor, som i en del mer moderna strategier. Kom ihåg att på 80-talet, och lång in på 90-talet, så var transaktionskostnaderna mycket högre på börserna (5-20%), och vansinnigt höga (50-500%) om man köpte mindre än en börspost, dessutom tog det tid att ringa in ordrar till banken, som sedan ringde till en mäklare, som sedan gjorde köpen manuellt. I Sverige, om jag minns rätt, gick en börspost på minst 12.000 kr, och börsposterna var på 25 st, 50 st, 100 st, 200 st osv, precis innan börspost-systemet avskaffades; men en börspost kunde gå på hundratusentals kronor om en akties värde ökat mycket innan handelssystemet hunnits uppdateras, vilket gjordes en gång om året för aktier som ökat i värde, men oftare för de som minskat i värde.
När mitt intresse för aktier/fonder o sparande i stort vaknade på 80talet, så fick ja tala med en bekant till min pappa som var extremt framgångsrik på börsen!
Han förklarade för mig en strategi extremt lik denna!
Ja var väl 14-15år där o då och fattade nog inte 10% av vad han sa,men hur som helst fastnade något !
Med åren har strategin funnits med mig och med större kunskap och intresse har ja byggt en variant av detta på egen hand!
Blev lite full i skratt när denna tråd skapades o ja började tänka på vad “Leif” sa!
Han var den första ja mött som var ekonomiskt oberoende och hade skapat det utifrån en lön!
