Hade en resa bokad till Miami i Januari som award som vi ställde in då inflationen gjorde att hotell i Miami skulle vara väldigt dyrt om man vill bo med lite stil… tappade amex 4-2-1 då de gått ut (fick de under pandemin och har förlängt dem) - blev rätt paff…
Damen vill komma iväg och jag som älskar och resa har tappat det lite, har hittat lite award till Asien, redan nu i Februari men har tappat lusten trots att det är nu man ska passa på att resa med Star Alliance innan SAS lämnar…
Kanske undermedvetet tänker på världsläget och försöker intala mig att man inte borde resa nu, men det har inte hindrat förut… va tusan
Vill man inte resa fysiskt just nu sa kan man alltid starta planeringen inför framtida resa.
Att planera sin resa är halva resan tycker jag.
Hur var det Karin Boye skaldade?
Det är vägen som är mödan värd…
Förlåt…inte för att vara den som är den. Men jag fattar inte alls vad “award” eller “4-2-1” är för något. Gissar att det har med poäng och dylikt att göra?
I så fall låter ditt inlägg som att du inte tappat reslusten, utan bara inte tycker det är värt/kul om det inte går att göra lyxigt eller med en massa rabatt? Förlåt, nu raljerar jag lite, men ingenstans i ditt inlägg står det om nyfikenhet på ett resmål eller känslan av att upptäcka något nytt.
Verkligen inte meningen att vara hård, försöker bara spegla lite vad det är du faktiskt har skrivit.
Testa att börja om…hur mycket är du villig att lägga på en resa? Finns det någon plats du skulle vilja upptäcka som faller inom den budgeten?
Jag älskade att resa… innan pandemin. Jag tappade lusten mer och mer med tidens gâng och droppen blev en 3h-flygning en söndag med sâ mycket turbulens att jag sa till mig själv att det var sista gângen jag flyger. Jag har tillräckligt mycket stress i mitt liv ändâ. Resa ska vara kul. Just denna söndag mâste det har varit nâgot i luften för samma kväll hade ett plan med en annan rutt fâtt över halva bestättningen sjukhusinlagda pâ grund av just turbulens.
Idag âker jag bara tâg. Reser mer sällan, men tar tâget faktiskt. Det blir lite mer äventyr ocksâ.
Jag gillade också att resa men upptäckt under covidåren hur skönt det är med hemester. Saknar verkligen inte stress och bök inför och under resor. Saknar dock släktingarna i utlandet, men är samtidigt less på att det alltid är jag som reser till dem medan de sällan/aldrig hälsar på mig.
Ytterligare bidragande faktorer till tappad reslust:
Redan rest jättemycket i mitt liv, såpass att jag nästan är allergisk mot flygplatser m m ,
Älskar platsen där jag bor, bortsett från när det är geggväder, och har en fantastisk vardag,
Har “trögstartade” tonåringar varav en med adhd,
Knagglig relation med frugan, som sätts på prov vid planering och genomförande av resor.
Hysterin kring covid blev en chock för mig, är oerhört besviken på mänskligheten och blivit mer av en ensamvarg genom detta
Jag har full förståelse för tappad reslust. Och jag har faktiskt lite svårt att förstå det bitvis maniska behovet av att resa. Kanske bor och lever folk så otrivsamt att de får resecravings?
“Älskar platsen där jag bor, bortsett från när det är geggväder, och har en fantastisk vardag”
Det tror jag är både praktiskt, miljömedvetet och bra för mentalen.
Jag bor i princip på ett charter-resmål ( eller 30 min bort ). Jag behöver inte resa. Jag har allt här. En bil eller bussresa bort max. Det enda jag gillar nu för tiden är att resa hem till Sverige med interrail ibland.
Det tycker jag var ett bra tips, jag brukar faktiskt spendera ganska lite tid med att välja resmål, vi har inga barn och flexibla jobb så vill vi åka nu i helgen kan vi ofta göra det, det är oftast jag som bokar…
Det positiva är att vi kanske vågar åka nånstans utan att tänkt igenom det, men det har också gjort att vi ställt in resor.
Bör nog planera lite mer så man hinner bli sugen på att resa…
Det fanns billigare hotell, kunde bo 100 meter bakom flygplatsen för 1100 rummet…
När du väl bokat en resa så är det inte så lätt att bara styra om den…
Jag förstår att RT mer är en fantasi, vi har krävande jobb, jag jobbar runt 180 timmar i månaden, har runt 40 möten i veckan och är chef, så det betyder såklart en massa ansvar och stress, men också hög lön.
Som jag skrev så var inlägget mer för att få skriva av mig, jag älskar att resa, även att spendera tid på flygplatser och i flygplan (något de flesta hatar) och nu har den känslan försvunna lite.
Hej, här kommer en åsikt som kanske är lite kantig. Flygandet måste minska en hel del om vi inte ska köra sönder naturen alldeles. Så kanske positivt om du inte vill resa till Miami ))
Alla åsikter är välkomnade här
Förstår dock inte riktigt tankegången, planet går ju oavsett om jag sitter där eller inte, och planet kommer släppa ut mer eller mindre exakt samma avgaser oavsett. Skillnaden är att jag inte kan klimatkompensera då jag inte åkte.
Sen tycker jag också resonemanget är intressant, under 2 år (ganska lång tid) med pandemin då 90% färre flyg gick hade det ingen som helst påverkan på atmosfären.
Om vi är seriösa med hur vår planet mår bör du omedelbart sluta äta kött men kan resa precis som vanligt.
Allt detta är dock väldigt OT - Finns säkert andra forum än RT för att diskutera vår klimatpåverkan
Enligt SCB sjönk utsläppen med drygt ett ton per person i Sverige 2020 pga minskat resande.
Och jag förstår att en resa inte gör någon skillnad, men om efterfrågan minskar hos fler så blir det ju färre flighter.
OT, ja kanske. Jag blir ibland stressad över klimatförändringarna, och det var därför jag skrev. Klimatet är en så stor fråga att den borde in överallt.
Hoppas att du och din fru får en fin semester (utan att tynga klimatet för mycket)!
Har du personalansvar som chef? Brukar du resonera likadan kring anställda? De är ju ändå på jobbet och drar lön så det gör inget om de gör onödiga arbetsuppgifter?
Läs gärna på lite kring hur jordens system hänger ihop och vilket effekt klimatkompensation har. Jag tror du har missförstått lite.
,
